Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Marcus Bohlin: Hur lågt är Stefan Ingves beredd att ta räntan?

Annons

Den svenska ekonomin tickar på i bra takt. Arbetslösheten är på det hela taget låg, även om den fortfarande är oroande hög i vissa grupper (som bland personer med låg utbildning och nyanlända ). Vissa branscher är rent av överhettade, till exempel har många byggbolag svårt att hitta arbetskraft vilket gör att vi är väldigt nära kapacitetstaket för nybyggnation.Kort och gott: Sverige befinner sig på, eller i alla fall nära, toppen av en högkonjunktur.

Riksbankschefen Stefan Ingves.

Och vad gör den svenska Riksbanken? Den fortsätter att elda på ekonomin genom att hålla räntan på minus. Riksbanken brukar försvara sitt agerande med att inflationen är för låg och att dess övergripande mål är att återföra den till 2 procent.

Men varför är detta tvåprocentsmål så heligt? Det är inte så att det finns ekonomiska beräkningar som säger att en inflationsnivå på 2 procent är den optimala nivån. Det är viktigt att nå 2 procent enbart för att riksbanken har bestämt just denna siffra som sitt mål.

De flesta ekonomer är överens om att deflation är negativt för ekonomin. Likaså att en allt för hög inflation är skadligt (hyperinflation har kört många länder i botten). I görligaste mån vill man försöka uppnå prisstabilitet. Då har riksbanken – och för alla del flera andra centralbanker – valt att definiera detta som en inflationstakt mätt utifrån konsumentprisindex på 2 procent.

Den svenska riksbanken är i hög grad beroende av hur den Europeiska centralbanken (ECB) agerar. Och eftersom tillväxten i euroområdet inte håller samma takt som i Sverige så fortsätter ECB att hålla räntan låg och med så kallade kvantitativa lättnader (ett sätt att hålla uppe likviditeten i det finansiella systemet genom att till exempel köpa statsobligationer). Om riksbanken i detta läge skulle höja räntan så skulle den svenska kronan stärkas och inflationstakten sjunka ytterligare. Riksbanken är alltså bakbunden av sitt eget inflationsmål.

För vad händer när den svenska ekonomin slår av på takten och Riksbanken redan har kört ner räntan på minus?

Frågan är då om inte inflationsmålet så som det är definierat i dag har spelat ut sin roll. Nu låter vi inflationsmålet styra penningpolitiken utan att ta hänsyn till hur svensk ekonomi utvecklar sig. För vad händer när den svenska ekonomin slår av på takten och Riksbanken redan har kört ner räntan på minus? Fortsätter man än mer neråt för att stimulera? Den gamle riksbankschefen Bengt Dennis lär ha sagt att "the sky is the limit" när han fick frågan om hur högt han var beredd att ta räntan för att försvara den fasta kronkursen under 1990-talskrisen. Men gränsen var faktiskt mer konkret än så: Efter 500 procent blev det tack och lov inga fler höjningar. Kronan tilläts istället flyta.

Var går Stefan Ingves gräns? -1, -3 eller -500 procent? Eller mer prosaiskt uttryckt i Denniska ordalag: "Is Marianergraven the limit?"

Riksbanken borde införa ett mer relevant mål som gör att banken kan anpassa sin penningpolitik bättre efter de villkor som gäller i Sverige snarare än att tvingas dansa efter ECBs pipa.

På onsdag, den 26 april, sammanträder Riksbankens direktion och på torsdag meddelas dess senaste räntebesked. Ett besked om en normalisering av räntan och en ny penningpolitik vore välkommet, men det är dessvärre inte särskilt troligt.

Annons
Annons
Annons