Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Moskén har ett ansvar

/
  • En imam eller annan skriftlärd är kanske den ende som en ung man på glid mot islamistisk terrorism lyssnar på. Gävle moské, liksom alla moskéer, kan göra en ovärderlig samhällsinsats om de förmår stoppa radikalism.

Annons

Det ska förstås mycket till innan man kan ifrågasätta en persons trovärdighet, som man inte känner, aldrig har sett i verkliga livet utan bara i ett TV-inslag. Personen i fråga kan vara ovan vid att TV-filmas, inte ha svenska som modersmål, eller bara oavsiktligt uppträda så att tvivel uppstår. Å andra sidan kan den som ger det mest oklanderliga intryck hålla fingrarna korsade bakom ryggen och använda kodord och dubbla budskap som endast invigda förstår.

Därför är det med reservation för ovanstående som jag känner en viss tveksamhet när jag ser och hör Ali Abdullah Al Ganas på GD:s webb-tv förklara att det som på alla sätt uppfattas som ett religiöst hedrande av två stupade IS-krigare i Syrien med svensk bakgrund – en hyllning till deras "martyrskap" på Facebook – berodde på att han hade fel information om vad de unga männen gjort i Syrien. Bara kort innan hade han berättat att han kände de båda mycket väl.

Al Ganas säger sig ha trott att syftet med de bådas Syrienresa skulle ha varit "att arbeta med medicin och mat". Men även om det nu vore så så är väl inte heller arbete med logistik för en terrororganisation okej.

När Al Ganas senare i TV-intervjun får frågan om vad han tycker om IS säger han att hans "personliga åsikt inte spelar någon roll", men att "generellt" tar muslimer avstånd från våld.

Det låter ju inte alltför engagerat.

I ett annat Facebookinlägg hyllar Al Ganas den tjetjenske terrorledaren Al Amir Khattab, som pekats ut som ansvarig för ett terrordåd i Ryssland då bomber exploderade i fyra lägenhetshus och 293 personer dog. Det säger sig Al Ganas "inte känna till". Dådet utfördes 1999 så Al Ganas skulle alltså i mer än 15 år inte ha känt till att den tjetjenske ledare han hyllar anklagats för dådet.

Däremot har Al Ganas en poäng när han påminner om att Ryssland betett sig som en skurkstat gentemot Tjetjenien. Vissa hävdar också att ryska säkerhetstjänsten FSB låg bakom bombdådet.

Al Ganas menar också att även USA bedriver "terror", med drönarattacker och liknande, när han får frågan om vad han tycker om islamistisk terror apropå attentaten i Paris i förra veckan, och konkluderar att dödande är fel oavsett vem som står för det och i vilket namn.

Sant. Men viktigare tycks vara att framhålla att "andra också är dumma" än att ta oförbehållsamt avstånd från dödsattackerna i Paris mot satirtecknare och judar, där mördarna påstår sig agera i enlighet med Al Ganas religion, hans profet och hans Gud.

Sen kommer frågan om yttrandefrihet. I anslutning till Parisdåden skrev Al Ganas: "Må Allahs vrede och förnedring vara över dem som gör narr av Honom (= profeten Muhammed) och de som tillåter det och de som håller tyst om det."

Sådana kategoriska kraftuttryck kan nog lätt uppfattas som uppmaning till våld. Här ger Al Ganas mycket luddiga svar.

När det gäller satir är han dock tydlig – han anser inte att det inom yttrandefriheten hör hemma att kränka en hel religion.

Det har han rätt att tycka. Han, och alla som vill, har också rätt att på alla fredliga sätt använda – just – yttrandefriheten för att bilda opinion för en lagändring så att det blir förbjudet att kränka religioner eller vad det vara må.

Så ser inte lagen ut i dag. Och det har Al Ganas, precis som alla som uppehåller sig inom svensk jurisdiktion, att rätta och packa sig efter. Utan prut.

Gävle Moské, där Al Ganas arbetat ideellt, tog genast när hans Facebookinlägg blev känt bort hans namn från moskéns hemsida. För moskén kom Al Ganas Facebookinlägg som en chock, säger de.

De säger i ett pressmeddelande att Al Ganas nu inte längre ska ha någon roll i moskén, där han tidigare varit tongivande inom barn- och ungdomsarbete.

Muslimer i allmänhet har självfallet inget större ansvar än andra bara för att några terrorister skändar deras religion genom att sprida död i dess namn.

Men ansvar är inte alltid något man har. Det kan finnas lägen där man inte har ansvar men där man ändå bör ta ansvar. Man kan säga att man ibland har ett ansvar för att ta ansvar.

Den som befinner sig närmast en kritisk situation bör gripa in, inte av det skälet att det – om det är så – råkar finnas någon slags likhet mellan den som kan ingripa och den som behöver greppas, utan bara av det skälet att det är den som står närmast som har bäst möjlighet att förhindra att något hemskt sker.

Detta är moraliskt förpliktigande.

En imam eller annan skriftlärd är kanske den ende som en ung man på glid mot islamistisk terrorism lyssnar på.

Om Gävle moské även framgent väljer att ta ett sådant ansvar så gör man en ovärderlig insats för samhället.

Annons
Annons
Annons