Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Norden: Många små blir stor i andras ögon

När president Obama bjöd in Norden till toppmöte i maj var det en milstolpe i det nordiska samarbetet. Här fick fem små länder diskutera klimat, migration och säkerhetsläget med USA på ett sätt som ingen hade kunnat få göra var och en för sig.

Annons

WASHINGTON. Fr v Islands statsminister Sigurdur Ingi Johannsson, Danmarks statsminister Lars Lökke Rasmussen, Norges statsminister Erna Solberg, Sveriges statsminister Stefan Löfven (S) och Finlands president Sauli Niinistö tas emot av president Barack Obama.

När jag träffade Föreningen Nordens medlemmar under ett välbesökt möte med 57 deltagare på Patricia i Hudiksvall i tisdags var det min utgångspunkt för att beskriva det nyvaknade intresset för det nordiska.

Läs mer: Finlands utrikesminister om "tigrar och lejon tillsammans"

Det är återigen yttre omständigheter med stora gränsöverskridande utmaningar som driver oss närmare efter en lång period med mindre intresse.

Det nordiska samarbetet har alltid präglats av realpolitiken. Försvarsunionen som Sverige ville ha 1949 föll för att Norge och Danmark konstaterade att de blev säkrare med Nato. Sverige avstod för att Finland inte skulle tvingas in i Warszawa-pakten, det var illa nog med VSB-pakten. När det Nordiska Rådet bildades fick inte Finland gå med, men när Stalin dog och töväder uppstod fanns där luckan att komma med.

Av 60-talets ekonomiska planer på samarbete blev inget. Sovjetunionen lade en blöt filt över Finlands möjligheter medan Danmark fann det mer intressant att söka ekonomiskt samarbete med det som idag är EU.

När Kalla Kriget övergick i töväder och Sovjetunionen föll sönder blev det lättare för Sverige och Finland att söka sig till det europeiska samarbetet medan Norge valde att kvarstå utanför. Idag har vi ett lapptäcke. Säkerhetspolitiskt är det tre Natomedlemmar och två som nästan är med. Fyra länder har EU:s inre marknad, tre är med i EU men bara Finland har euron som valuta.

Det finns de i debatten som då och då föreslår en nordisk förbundsstat som CUF-ordföranden Magnus Ek. För Ek är det ett sätt att argumentera för ett starkare Norden i världen som är med i EU och Nato, medan för andra är det en isolationistisk dröm där tanken är att EU och Nato ska överges och Baltikum lämnas åt sitt öde.

Läs mer: Lär av guddottern, Svea!

Men precis som Sverige och Finland gör nu inom säkerhets- och försvarspolitiken är det oklokt att sätta upp slutmål för samarbete, liksom att den nuvarande nordiska konstellationen är given i alla frågor. Om samarbetet sedan fördjupas inom ramen för ett högkvarter i Nato, i EU, ett utökat nordiskt råd i formeln NB-8, Norden-Baltikum 8, eller till och med NB-Polen 9, är mindre viktigt än innehållet i sig.

Det är viljan och värderingarna om att lösa utmaningarna ihop som är det viktiga i en tid när vi kommer att få se nya stormar komma, även i vårt närområde.

Hur starka vi står i denna tid avgörs hur väl vi samarbetar, på alla nivåer, med våra nära och kära.

De nordiska flaggorna på Sheraton Hotels tak.

Annons
Annons
Annons