Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Och tiden den går?

+
Läs senare
Ledare

å kvällen den 9 november 1989, alltså för snart 20 år sedan, föll Berlinmuren och med den resterna av Sovjetsystemet. Under oktober det året hade jag studerat tyska vid Goetheinstitiutet i Berlin och i slutet av månaden satt jag i muséet vid muren och pratade med dess chef. Plötsligt hörde vi i radion att Honecker i Östtyskland avgått och ersatts av Egon Krentz.

- Den alkoholisten, sade museiföreståndaren och fortsatte direkt vårt samtal.

Muren föll alltså efter det att folket i östländerna gjort fredlig revolution, en rörelse som den genomkorrupta, alkoholiserade och inkompetenta östtyska ledningen inte behärskade. När Gorbatjov gjorde klart att Sovjet inte skulle ingripa hade östtyska statsledningen inget val. De demonstrerande skarorna och de som gick med i ljustågen kunde inte krossas av soldater. Krentz tvingades deklarera att alla som sökte utresetillstånd till väst skulle få det och den 9 november föll alltså muren under stort jubel.

Tyskland tänker anordna en minnesfest i Berlin för att fira det som verkligen kan kallas en befrielse, detta att kommunismen tvingades släppa taget. Det blir sannolikt en stor fest bland annat vid Checkpoint Charlie – där jag en gång kvarhölls av en kommunistknekt för några silverslantars skull.

Det är alltså 20 år sedan och vi som kan berätta om den kommunistiska terrorn på alla områden i Östeuropa bör göra det.

Det är lika angeläget som att berätta om Nazityskland.

Här i Sverige har politiker inom Vänsterpartiet länge hållit fast vid att de är kommunister, även i Gävleborgs län, och det är inte länge sedan Lars Ohly kallade sig kommunist. Det är skamligt att det accepterats; alla dessa kommunisttyper ursäktar sig med att de är ”äkta” kommunister som vill alla folks väl och att de inte har någonting att göra med de missleda kommunister som vi sett i diktaturerna. Ett sådant struntprat! Kommunismen har inte i någon form fört något gott med sig. Aldrig trodde jag den där gången för 20 år sedan att jag hemma i Sverige skulle få höra politiker fortsätta att kalla sig kommunister. Världen var ju befriad.

Det är den fortfarande. Nu är EU starkt, en fredlig makt för framtiden. Ibland känns det ändå hoppfullt.

TORD BERGKVIST

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons