Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Petter Bergner: Det odemokratiska vänsterpacket

Annons

När våldsamma vänsterextremister skadar hundratals poliser och förstör värden för miljoner vill man som ledarskribent gärna protestera. Upploppen, våldsamheterna och massförstörelsen i Hamburg i samband med helgens G20-möte var både skrämmande och helt förkastliga.

Förstörelsen i Hamburg blev omfattande.

Problemet är bara att det så lätt kan bli så fel. Eller åtminstone tolkas så fel.

Aha, nu vill han blanda bort korten.

Nu vill de osynliggöra och relativisera det verkliga hotet.

T ypiskt borgarna att förtiga de många fredliga demonstranterna som protesterade mot global orättvisa.

Men nazisterna då!

Men jihadisterna då!!

När det gäller politiskt våld blir debatten lätt en aning febrig och överhettad. Som om det gällde att välja rätt extremism att rasa mot, med exakt rätt styrka och exakt rätt ordval. Detta eftersom det bara tycks finns plats för en tanke åt gången.

Men det går faktiskt utmärkt att tillämpa samma måttstock på våldsverkare av olika ideologisk hemvist. Man behöver inte "välja" huruvida man ska reagera mot nazister i Almedalen eller mot upploppen i Hamburg. Man kan avsky båda delarna.

Att 20 000 poliser inte räckte till för att hålla det autonoma vänsterpacket i Hamburg i schack, är givetvis anmärkningsvärt och skrämmande. När "antifascister" av detta slag sprider skräck och förödelse, måste det demokratiska samhället ta hotet på allvar och bjuda bättre motstånd nästa gång. I november står Sverige värd för ett EU-toppmöte om, som det heter, rättvisa jobb och tillväxt. Då gäller det att se till att stå upp för Göteborgarna och för demokratin med de medel som krävs.

Frågan kan tyckas tjatig men hur skulle tongångarna ha låtit om det i stället hade varit högerextremister som hade bränt upp bilar, spridit fruktan och skadat 476 poliser i Hamburg? Skulle någon enda journalist ha fått för sig att använda ordet aktivister? Skulle någon människa ha tänkt tanken att lite stök får man kanske räkna med när världens mäktiga gör upp i slutna rum?

Det tror inte jag. Vi skulle nog alla – och med rätta – vara livrädda. Kulturarbetare skulle gå man ur huse för att visa sin avsky och en bred motståndsrörelse skulle – med all rätt och nödvändighet – höja sin röst.

Men den autonoma vänstern är av någon anledning inte lika intressant att markera mot. Den härjar och drar vidare men faller snart i glömska. Det känns ju mer progressivt att minnas motståndet mot globalisering och orättvisor.

De högstämda orden om historiens lärdomar sparas till annat tillfälle. Man vill ju inte få för fullt med tankar i huvudet.

Det passar sig inte år 2017.

Annons
Annons