Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Petter Bergner: Kommunismen som söndrar

Annons

Blir vi någonsin klara med de politiska och moraliska frågor som vår 1900-talshistoria väcker? Den frågan infinner sig vid läsningen av historikern Valter Lundells färska avhandling "Det omstridda arvet" (Lund, 2017).

Studien belyser hur danska och svenska historielärare respektive forskare ur två generationer ställer sig till några av de mest konfliktladdade frågorna om kommunismens brottshistoria. Därmed söker författaren svar på frågor om kommunismens plats i två separata "historiekulturer", den danska och den svenska.

Soldathuvud uthugget i fundamentet till minnesplatsen Mamayev i Volgograd (tidigare Stalingrad), till minne av slaget om Stalingrad 1942-1943. På framsidan står en kolossalstaty av Moder Ryssland med draget svärd och en soldatstaty med namnet

Valter Lundell konstaterar att den konsensus som tidigt uppnåddes i Sverige när det gällde nazismen aldrig etablerades när det gällde kommunismen. Nazism förenar men kommunism söndrar, påpekar författaren. Upplysningskampanjer om röd terror orsakar således infekterade debatter, men alla kan ställa upp på att kunskap om nazisternas brott måste spridas. Kommunismen har helt enkelt uppfattats som en god idé.

Avhandlingsförfattaren konstaterar även att det svenska "utanförskapet" under andra världskriget och under det kalla kriget står i bjärt kontrast till danskarnas erfarenheter. Grannlandet höll sig till Nato, och erkände öppet varifrån hotet kom, medan vi svenskar jamsade på med vår retorik om alliansfrihet. Något yttre tryck om att Sverige skulle göra upp med kommunismen uppstod heller inte efter andra världskriget. "Uppgörelsen med kommunismen har varit häftigare i Danmark än i Sverige", summerar Valter Lundell.

En yngre Sven Wollter poserar framför en röd banderoll med texten

Läs också: Ledande vänsterintellektuell gullar med Stalins arvtagare

I Sverige har det endast blivit ansatser till skulddebatter, menar Valter Lundell, som tycks anse att Sverige borde ha gått mer på djupet i detta avseende. Ledande vänsterpartister skulle nog inte hålla med om lägesbeskrivningen, men visst finns det kontraster.

I Danmark har den passionerade antikommunisten, historieprofessorn Bent Jensen, ångat på i debatten och Anders Fogh Rasmussens borgerliga regering ställde sig i främsta ledet i en "kulturkamp" mot kommunism och kulturradikalism. Vänsterdominansen skulle brytas och medlöpare klandras. Historiebruket blev även ett redskap för att tjäna utrikespolitiska syften i en tid när Danmark engagerade sig helhjärtat i George W Bushs krig. Feg anpassning skulle inte bli Danmarks melodi när USA och den fria världen åter stod under hot.

"Skillnaden gentemot Sverige är alltså att det i Danmark inte bara fanns ett parti som önskade en uppgörelse utan flera och att det fanns en regering och en statsminister som under en följd av år aktivt och ihärdigt och med stort genomslag drev på uppgörelsen med arvet efter 1968", konstaterar Valter Lundell. Danska vänsterhistoriker har också konfronterats och förväntats ta ställning på ett helt annat sätt än deras svenska kollegor har behövt göra.

Läs också: Antikommunisten som städade manar till eftertanke

I avhandlingens empiriska avsnitt presenteras flera intressanta resultat om skillnaderna länderna emellan. Forskaren beskriver hur de danska informanterna understryker att det fanns aktörer bakom den kommunistiska terrorn samt att dessa personer hade tydliga intentioner, medan de svenska ger uttryck för mer oprecisa och ibland rent oförenliga ståndpunkter. Många av de intervjuade svenskarna undviker att tala om förövare och ansvar. De danska informanterna gör också starkare kopplingar mellan ideologi och terror än vad de svenska kollegorna vill göra.

Bolsjevikledaren, diktatorn och teoretikern V.I. Lenin.

Ett annat svarsmönster, som avhandlingsförfattaren konstaterar, är att svenskar på olika sätt "historiserar" och relativiserar terrorn. Vissa pekar på arvet från tsardömet, andra framställer kommunism som en uråldrig företeelse eller drar fram Gustav Vasa i ljuset. Några besvarar frågor om ansvaret för terrorn i Sovjetunionen genom att framställa svenska kommunister som offer.

Lundell kopplar dessa resultat till generella skillnader mellan de två historiekulturerna. Slutsatserna, likväl som avhandlingen i dess helhet, ska försvaras fredag 31 mars och de kritiska invändningarna lär inte utebli. Men forskningen borde även intresse väcka utanför akademin.

Läs också: Vänsterpartiet och SD är inte samma skrot och korn

Valter Lundells forskningsområde är högaktuellt i en tid när den kommunistiska erfarenheten åter är föremål för debatt och jämförelser. Utan tvekan finns det tongivande röster i den politiska offentligheten som gärna skulle gå in med liv och lust i en svensk "kulturkamp" mot vänsterinflytande, politisk korrekthet och kommunism.

En sådan storstädning, av det slag som tidigare kom av sig, skulle i dag harmoniera väl med tidsandan. Frågan är bara vilka bieffekter som skulle komma med köpet. Antikommunistiska upprensningsprojekt kan som bekant ges olika utformning och de kan också tjäna olika syften beroende på vilka krafter som driver dem.

Annons
Annons
Annons