Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Prestigeuniversiteten är reservat för akademikerungar – Högskolan i Gävle lyckas betydligt bättre

Annons

Prestigeuniversitet och -högskolor är i det närmaste reservat för högpresterande akademikerungar. På exempelvis Försvarshögskolan, Kungliga musikhögskolan och Chalmers, tre av de lärosäten där den sociala snedrekryteringen är som störst, har bara en av tio studenter lågutbildade föräldrar (definierat i statistiken som högst två års gymnasieutbildning). På Handelshögskolan i Stockholm, den skola som sticker ut mest, har bara 2 procent av studenterna arbetarbakgrund.

Det är tydligt att den sociala snedrekryteringen till de mest prestigefulla utbildningarna och lärosätena reproducerar och förstärker redan existerande klasskillnader.

Sammantaget för samtliga universitet och högskolor ligger andelen studenter med lågutbildade föräldrar på 21 procent, detta enligt en granskning som Svenska Dagbladet har genomfört.

Högskolan i Gävle har lyckats förhållandevis bra med att rekrytera studenter från hem utan studievana.

I det här avseendet har mindre högskolor och universitet ute i landet lyckats betydligt bättre i sin rekrytering. För Högskolan i Gävles del ligger andelen studenter med föräldrar med högst tvåårig gymnasieutbildning på 25 procent – 4 procent över rikssnittet eller drygt 12 gånger så högt som på Handelshögskolan. Det är kanske inte så konstigt. Dels fångar de regionala högskolorna upp människor ute i landet som vill plugga men som av olika anledningar inte kan eller vill flytta till någon av storstäderna eller de traditionella studentstäderna (här kan till exempel den svåra situationen på bostadsmarknaden spela in). Dels så krävs det ofta inte lika höga betyg för att komma in på utbildningarna.

Att ha en civilekonomexamen därifrån är onekligen en dörröppnare på ett sätt som en ekonomutbildning från till exempel Högskolan i Gävle inte är.

Är då denna tudelning mellan olika lärosäten ett problem? Ja faktiskt. Det är bara att titta hur utbildningen bland topparna i det svenska näringslivet ser ut. En betydande del har examen från Handelshögskolan i Stockholm. Det är uppenbart att investmentbanker och många bolag i finansbranschen rekryterar direkt från Handelshögskolan. Att ha en civilekonomexamen därifrån är onekligen en dörröppnare på ett sätt som en ekonomutbildning från till exempel Högskolan i Gävle inte är.

På Handelshögskolan i Stockholm har bara två av hundra studenter lågutbildade föräldrar. Bild: Lars Pehrson/SVD/TT

Det är tydligt att den sociala snedrekryteringen till de mest prestigefulla utbildningarna och lärosätena reproducerar och förstärker redan existerande klasskillnader. Detta eftersom det ofta är barn till redan framgångsrika personer som kommer in på de högst ansedda utbildningarna. Och som därmed också i högre grad rekryteras till de mest attraktiva jobben.

I dag har 27 procent (i åldersspannet 25-65 år) minst tre års eftergymnasiala studier jämfört med 11 procent 1990.

Nu är sanningen förvisso inte så enkel som att de regionala högskolorna alltid är sämre. Det finns utbildningar där Högskolan i Gävle håller mycket hög klass. Universitetskanslerämbetet ger särskilt höga betyg till utbildningen i lantmäteriteknik och till högskoleingenjörsutbildningen med inriktning mot energisystem. Men vad studier vid till exempel Handelshögskolan ger, som inte är lika tydligt på mindre prestigefyllda lärosäten, är ett viktigt kontaktnät som är värdefullt långt efter examen.

Det är förstås bra att allt fler, också från hem utan högutbildade föräldrar, studerar vidare efter gymnasiet. I dag har 27 procent (i åldersspannet 25-64 år) minst tre års eftergymnasiala studier jämfört med 11 procent 1990. Men fortfarande är det huvudsakligen akademikerbarn som tar sig in på de allra mest prestigefyllda utbildningarna. Hur denna trend ska kunna brytas, så att alla elever med bra betyg och hög studiemotivation ges samma förutsättningar, förtjänar en fördjupad debatt framöver.

Annons
Annons