Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Religionens återkomst

+
Läs senare
Ledare

Få samhällen är så fria från religion som det svenska. I ett land som USA är religionens roll i samhället mycket mer naturlig – på gott och ont.

Som kontrast är religion i den svenska offentligheten något främmande och lite exotiskt. Svenska kyrkan håller sig, likt den anglikanska i Storbritannien, i samhällets bakgrund.

Men Sverige håller på att förändras till ett samhälle där allt fler lever ett religiöst liv. Under de senaste decennierna har Sverige på grund av invandring sett en återväxt av tidigare avsomnade kyrkor, men också helt nya muslimska församlingar. Vi har idag fler medborgare än tidigare som lever ett liv präglat av religiösa idéer och sedvänjor.

Ovanan av att möta denna religiösa utveckling är märkbar. Kan ett sekulärt land som Sverige hantera framväxten av en alltmer synlig religiositet i offentligheten?

Religionens roll i samhället kan ta två olika skepnader, en försiktig och en betydligt mer offensiv. Den andra varianten av religion i samhället är den som den amerikanska forskaren Karen Armstrong beskrev i sin bok The Battle for God, religiös extremism med stora anspråk på samhällsförändring.

Religiös fundamentalism i den skepnad vi möter i dag, menar hon, är ett sentida fenomen. Fundamentalismen har enligt Armstrong vuxit fram som en reaktion på det moderna samhällets övertro på materialism och snabba njutningar.

Oavsett vad man tycker om religion och gudstro är det ett faktum att många medborgare i vårt land vill leva med religion som ett naturligt inslag i livet. I detta ingår en religiös uppfostran för sina barn och religiösa friskolor. För många människor blir även livet med religionen en del av det offentliga samtalet och politiken.

Förhoppningen att alla kommer göra religion till en privatsak, likt frimärkssamlande, är naiv på lång sikt. För vissa är religion något man gör i en avgränsad del av sitt liv, för andra något som genomsyrar hela livet, och vi kommer att möta mer av båda varianter i framtiden.

Ett svar på detta är att helt förkasta det religiösa inslaget i offentligheten och i utbildningsväsendet. På 1950-talet hade Sverige i Ingemar Hedenius sin motsvarighet till den kände ateistiske debattören Richard Dawkins.

Hedenius var en stridbar filosof som deltog i sin tids stora debatter om gud och religionen. Hans mest kända bok, Tro och vetande, 1949, inledde en av sin tids stora debatter i Sverige om religionen i samhället. Hedenius var övertygad om att en religiös verklighetsuppfattning inte gick att förena med rationellt tänkande.

Jag får erkänna att jag ligger nära Hedenius filosofiskt. För mig är tilltron till en dömande och osynlig fadersgestalt som gud i bästa fall naiv, i värsta fall destruktiv.

Grunden i ett fungerande pluralistiskt samhälle är tolerans. Det vill säga att man tolererar även det man inte tycker om. Det finns flera världsåskådningar, både religiösa, politiska och filosofiska, som jag ogillar starkt. Men jag måste leva med insikten att människor hyser uppfattningar jag har något emot.

Någonstans där tror jag man kan hitta svaret på en mer synlig religiositet i samhället. Det går inte att tiga ihjäl den. Det är samtidigt naturligt att vi inte kan sympatisera med alla världsåskådningar.

Men så länge dessa inte förvägrar människor grundläggande rättigheter, inklusive frihet från religionen, kan vi leva med det faktum att religiositet bland medborgare kommer bli viktigare med tiden.

Adam Cwejman

Liberal skribent

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons