Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sätt haven på klimatkartan

Ledare

Haven är en gemensam resurs men de flesta av världens länder beter sig som om de är exklusiva ägare till innehållet, skriver Gustav Juntti.

Annons

Skräp. Varje år fylls haven på med miljontals ton plast som förstör världens havsmiljöer.

Vid århundradets mitt kan det finnas mer plast än fisk i världens hav, mätt i kilon. Åtta miljoner ton plast dumpas i haven varje år.

På den noten åkte klimatminister Isabella Lövin (MP) till New York och FN:s havskonferens som pågick mellan den femte och nionde juni. Sverige har tillsammans med önationen Fiji tagit initiativet till konferensen.

Mycket resurser läggs på att städa kustlinjer. För länder som Fiji och Australien är korallblekning ett stort problem. Försurning och uppvärmning av haven försämrar korallernas näringstillgång. Eftersom korallrev i sin tur ger hem eller näring åt en fjärdedel av världens marina arter, har revens hälsotillstånd en direkt påverkan på hundratals miljoners människors försörjning från fiske och turism.

Många människor drabbas av försämrade havsmiljöer. Men det är hälsan för havsbottnar, enskilda arter och fiskebestånd i stort som är den egentliga framtidsfrågan på havskonferensen, vilket understryks av att FN gjort havet till ett separat globalt hållbarhetsmål.

Haven är en gemensam resurs men de flesta av världens länder beter sig som om de är exklusiva ägare till innehållet. Trettio procent av jordens fiskbestånd är överfiskade, enligt FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO. Ytterligare sextio procent är maximalt utnyttjade.

Skulle överfisket begränsas och bestånden tillåtas växa sig starkare, skulle fångsten kunna öka med 20 procent och inkomsterna med över 30 miljarder dollar.

Få skogsbrukare avverkar i högre takt än återväxten tillåter. I vattnet verkar den hushållningsprincipen inte gälla. Forskare kallar det för havsblindhet: Vi ser inte beteendeeffekterna på resursen, eftersom havet är så stort.

Storleken gör det också svårt att överblicka och kontrollera regelefterlevnad i fiskeribranschen. Internationellt vatten är juridiska frizoner med få begränsningar. Ett förslag från konferensen är att man vänder på kuttingen: Merparten av dessa områden skyddas och uttag sker efter överenskommelse. Det kan minska exploateringen av gemensamma resurser.

Begränsningar är svåra att utforma. Det finns inga svenska fiskar i den bemärkelsen att de alltid befinner sig inom landets marina gränser. Att ett annat land förbrukat ”vår” resurs är således knepigt att hävda. Men ny gps- och satellitteknik kan förbättra övervakningen av båtars rörelser. Med öppnare tillgång till datan kan konsumentmedvetenheten öka och ansvarsfullt fiske belönas.

Haven utgör ett skolboksexempel på allmänningens tragedi. För enskilda fiskare är det lönt att överfiska sin kvot om andra låter bli, men när alla individer resonerar så ökar överfisket. Att avstå är inget alternativ för den enskilde då övriga sannolikt fiskar vidare.

Därför är det bra att planering och reglering sker på global nivå. Världen måste ställa om till ett hållbart havsbruk och till en ”blå” ekonomi. Konferensen kommer inte röja upp längs Sveriges 320 mil långa kustremsa, men den kan visa att ansvaret för klimatet inte slutar där vattenlinjen börjar.

Annons
Annons
Annons