Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Skuldbelagda mammor och pappor

+
Läs senare
/
Ledare

Jag är en sån där stressad småbarnsmamma som tillsammans med maken försöker få vardagen att gå ihop. Vi trixar och fixar med våra scheman och ber mor- och farföräldrar och andra släktingar om hjälp. Vi kan inte alltid ha semester samtidigt eftersom vi vill att ungarna ska kunna vara lediga så mycket det bara går under loven. Vårt fokus är till hundra procent detsamma som alla andra trixande och fixande föräldrars: våra barn. Mår de bra, mår vi bra.

Detta vardagspusslande är något som tusentals och åter tusentals föräldrar i Sverige känner igen. Jag träffar och pratar med många av dem dagligen över leriga gummistövlar i förskolans kapprum.

Jag tycker att de flesta av oss gör ett bra jobb med att sätta våra barn i fokus. Allraminst kan jag med säkerhet säga att vi gör så gott vi kan, innerst inne vet vi ju det. För det är ju inte så att vi avsagt oss föräldraskapet i och med att vi lämnar våra barn på dagis. Istället handlar det om att utnyttja en av vårts samhälles fantastiska resurser som gör att vi faktiskt kan vara föräldrar och ändå yrkesverksamma. Det är ju inte bara en nödvändighet – få klarar sig på en lön – utan en grundbult i ett jämställt samhälle.

Ändå har vi pusslande föräldrar en sak gemensamt. Vi borde inte ha det, men ändå är det dåliga samvetet vår ständiga följeslagare. Det verkar ju som om alla andra alltid lyckas ge sina barn ledigt på fredagar och alla lov. Det verkar ju som om det bara är man själv som ofta hämtar efter klockan fem.

Det dåliga samvetet river, även om det mildras en aning när man möts av glada, väl omhändertagna och stimulerade barn som knappt vill gå hem för att de har så roligt. Lite bättre mår man också när man inser att ens barn verkar vara lyckliga, fullt normalt utvecklade små personer som inte farit illa av sin vistelse på förskolan.

Men vad hjälper det när dagens samhälle så tydligt signalerar att du inte är helt och hållet lyckad om du inte lyckas jobba heltid samtidigt som dina barn går halvtid på dagis och du själv – naturligtvis – lagar näringsriktig, ekologisk mat varje kväll (glöm för Guds skull inte köttfri måndag) och dessutom lyckas ordna en superlyckad familjeutflykt varje lördag.

Och så finns det ju de där experterna som så gärna vill ösa ännu mer dåligt samvete över misslyckade åtta till fem-föräldrar.

Eva Rusz är psykolog och så kallad relationsexpert. Hon brukar svara på relationsfrågor i tidningar och radio.

Nu har hon skrivit en debattartikel i Aftonbladet där hon slår fast att förskola före två års ålder kan skada barn. Hon skriver bland annat att brist på prylar på intet sätt är samma hot mot barnens hälsa som bristen på närhet. Många småbarn måste i dag själva söka upp sina föräldrar för att kunna ”tanka” eller ”docka” närhet. De får passa på när föräldrarna kan slita sig från jobbet, karriären eller träningspassan, skriver hon med självpåtagen insikt om svenska föräldras vardag.

Att närhet är viktigare än prylar, skulle det vara en banbrytande åsikt, undrar jag. Vem säger emot? Vems vardag har hon tagit del av? Inte är det min eller någon av mina vänner och bekantas i alla fall. Och kan hon visa upp fakta på hur många barn som lidit skada av sina föräldrars egoistiska val att lämna dem på dagis?

Det finns åtskillig forskning som visar att barn inte alls mår dåligt av att gå på dagis. En rapport från Folkhälsoinstitutet från 2008 visar till exempel till och med att förskolan rent av är bra för små barns utveckling. Förskolan främjar språket och den kognitiva utvecklingen, visar undersökningen.

Men all sådan forskning är förstås nonsens, enligt experter som Eva Rusz.

Däremot är det så att barns välbefinnande och goda utveckling bygger på att kommunerna erbjuder förskolor med hög kvalitet. Det vore bättre om experter som Eva Rusz la krut på att arbeta för detta istället för att skuldbelägga redan skuldtyngda mammor och pappor.

KARIN BERGKVIST

Politisk redaktör

karin.bergkvist@gd.se

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons