Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Striden kring demokratin

+
Läs senare
Ledare

Den moderata partisekreteraren Sofia Arkenstens tanke att högern var pådrivande för införandet av demokrati är ungefär som hon sagt att Carl Bildt vunnit Melodifestivalen.

Den liberale pionjären brukspatron Thore Petre i Gästrike Hammarby och Hofors pläderade redan på 1830-talet för ett folkvalt parlament. Närkingen Anders Uhrs rösträttsmotion 1869, brukar anges som den första, drygt 50 år före demokratins genombrott..

Mängder av nutida riksdagsledamöter skulle förmodligen inte klara att inför en skolklass redogöra för rösträttskampens förlopp och viktigaste gestalter.

Skillnaden mot Norge är enorm. Grundloven antogs i Eidvoll den 17 maj 1814, Europas då särklassigt mest demokratiska författning. Norska skolbarn känner till ramsan från när grundarna höll varandras händer när de sade att grundlovenskulle gälla tills Dovre faller, alltså Dovrefjället.

Den svenska rösträttsrörelsen hämtade mycket av sin inspiration västerifrån, medan konservativa hade det antidemokratiska kejserliga Tyskland som ideal.

Det var ett pinsamt när Göran Greider, socialdemokratisk debattör och ofta kommentator i TV, visade sig helt ovetande om Eidsvoll 1814 när han fick frågan i På spåret. Så lite hade han alltså brytt sig om demokratins framväxt i Norden.

Många vittnar om att de i skolan gett dem ganska lite om demokratins framväxt i Norden. SVT:s långa programserie om 1900-talet (Olle Häger och Hans Willius) nämnde inte ens regeringen Edén som 1918 fick igenom principbeslut om demokrati.

Det var genombrottsåret, men antalet demokrater ökade knappast just då. Liberaler och socialdemokrater hade drivit rösträttskampen sedan 1800-talet. Högern lade – av rädsla för revolution - ned sina röster 1918, men det innebar inte att partiet också ideologiskt bejakade demokratin.

Historieprofessorn Rolf Torstendahl i Uppsala visade i sin studie Mellan nykonservatism och liberalism(1960) att högerledarna och andra i partiet under perioden 1918-34 nästan aldrig talade väl om demokratin men desto mer negativt. Det stora undantaget var den unge Gunnar Heckscher som från 20-talet klart pläderade för demokrati och parlamentarism, en insats som i efterhand sällan nämns i det egna partiet..

En annan blivande högerledare (och landshövding i Gävle), Jarl Hjalmarson, var stark motståndare till Heckscher och skrev att konservatismen måste tjänstgöra som pådrivare, undan för undan mala sönder den demokratiska ideologin och att konservatismen står mot demokrati. Demokratin kan inte godtas, eftersom den är ett utslag av liberal individualism.

Före andra världskriget talade svenska konservativa sällan för demokratin, efter kriget sällan mot den.

HANS LINDBLAD

Krönikör

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons