Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Våld är fred, hat är kärlek

+
Läs senare
/
  •    Den våldsbejakande rap-gruppen Kartellen med frontfiguren Sebbe Stakset är åter välkomna till Peace & Love-festivalen i Borlänge.
Ledare

Debatten om huruvida det skär sig mot värdegrunden hos en musikfestival i fredens tecken om ett band som glorifierar våld som politisk metod inbjuds att spela, eller om något sådant tvärtom är fullt logiskt, hann gå hela varvet runt på bara ett par dagar.

Föreställningen att våld passar fint ihop med fred vann.

Nu är den vänsterextrema och våldsbejakande rap-gruppen Kartellen åter välkommen till Peace and Love-festivalen i Borlänge den 4-5 juli. Ledningen för festivalen vek ned sig efter att artist på artist solidariserat sig med våldskartellen och hotat hoppa av festivalen de också, efter att först ha avbokat bandet.

I musikvänsterns historieskrivning skedde avbokningen efter "påtryckningar" från en av festivalens sponsorer, Dalarnas Tidningar som ingår i samma tidningskoncern som GD; Mittmedia. Men några påtryckningar förekom inte alls. Mittmedia hoppade bara av som sponsor, helt utan några krav. Att ledningen för Peace & Love skulle ha drabbats av äkta samvetskval föresvävar inte musikvänstern.

Att hoppa av som sponsor för ett arrangemang där våldsbejakande artister medverkar är knappast ett orimligt beslut, oavsett om det är fråga om en liberal tidningsutgivare eller vilket företag som helst. Det är sällan en klok varumärkesstrategi att förknippas med företeelser som barnarbete, narkotika och miljöförstöring. Samma torde gälla politiskt-extremistiskt våld.

Kartellen har från sin debut 2011 kantats av rubriker om droger, våld och tung kriminalitet. De uppmärksammades i slutet av förra året för låten Svarta duvor och vissna liljor, där artistkollegan Timbuktu (Jason Diakité) är med och gäst-rappar.

I låten framförs fredsbudskapet: "Dunka Jimmie gul & blå, hissa i en flaggstång" och "Kungsgatan med Soran, hade jag varit med, hade jag tagit järnröret och lagt dom i koma, alla tre".

För liknande artighetsfraser till Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson har gängledaren Sebbe Stakset faktiskt åtalats och dömts.

”Vill tortera han i 3 dygn med avbitartång locktång blåslampa för att stoppa blödningar me! Jag vill döda bögen.” skrev Stakset på Twitter.

(Med sistnämnda, homofobiska uttalande kan man ju ifrågasätta om Sebbes kartell är ett gott exempel även vad gäller ”Love”-delen i Peace & Love.)

Kartellen har också använt våldsvänsterns milisgrupp Revolutionära frontens autentiska videoupptagningar av hur de hugger yxor i åsiktsmotståndares dörrar, begår grova hot och slår sönder bilar, vilket belystes i SVT:s Uppdrag granskning den 7 maj.

Programmet, som handlade om det vänsterextrema våldet, väckte ramaskri inom kulturvänstern, där man till och med anklagade programledaren Janne Josefsson för att vara nazist. Detta trots att Josefsson i programmet innan granskat hotet från, just, den nazistiska väckelsen i vårt land, med Svenska Motståndsrörelsen och dess "parlamentariska" gren Svenskarnas parti.

Saken är den att Revolutionära Fronten är Svenska Motståndsrörelsens spegelbild på den vänstra extremkanten. Knappast skulle väl någon freds- och kärleksfestival komma på tanken att ha med något nazistiskt vit makt-rockband som tonsatt videoupptagningar där Svenska Motståndsrörelsen går till attack mot folk med sina fanor vända som lansar.

Men inom vänstern har man en mycket tänjbar definition av ord som fred och kärlek. Om bara syftet är det rätta så kan orden innebära vad som helst.

Det kan också ord som yttrandefrihet och censur göra. Under de dagar debatten pågick lät Kartellens uppbackare inom kulturvänstern ordagrant som de anonyma sverigedemokratiska nättrollen som härskar över mediers kommentatorsfält.

Det är inte alls konstigt att yttervänster och ytterhöger förenas i avsaknad av elementär kunskap om yttrandefrihet, en företeelse som ju inte är aktuell i deras idealsamhällen.

Trollen på de båda kanterna tycks leva i villfarelsen att rätten att yttra sig fritt också innebär en skyldighet för andra att bekosta en plattform för att deras fria yttranden ska exponeras maximalt. Om ett privat företag väljer att inte sponsra ett arrangemang där våldsbejakande artister uppträder, så anses det liktydigt med diktat, antidemokrati och censur.

Tvärtemot hur det låtit de sistlidna dagarna om så borde väl vänsterextrema musikanter snarast betacka sig för pengar från privatägda företag, vilka ju utgör själva essensen i den kapitalism som den revolutionära vänstern vill störta.

Våld är fred. Hat är kärlek

Ja, till och med så kan kapitalism vara socialism, om profiten går till att sponsra revolutionär våldsmusik.

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons
Detta är en annons