Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Vi lyssnar på Barbro

+
Läs senare
Ledare

Barbo Jönsson heter en av de tuffare personerna i landet. Hon är åklagare och stabschef på länskriminalen i Göteborg. 2007 blev hon rikskänd när hon skulle väcka åtal mot tre personer med kopplingar till brödraskapet Wolfpack och hennes radhus i Trollhättan utsattes för ett bombdåd. Wolfpack är ett försök att etablera en gren av den organiserade brottsligheten.

Jönsson lät sig inte skrämmas – jag är ju ensamstående, förklarade hon bland annat – och lät reparera radhuset.

På debattsajten Newsmill har hon i anledning av Robert Savianos bok Gomorra, som har premiär som film i dagarna, tagit upp debatten om Sverige riskerar att bli som Savianos Italien, det vill säga härjat av mäktiga gangstersyndikat, familjer. Det är en debatt som angår oss alla. Angår det mig också, här i lugna Sverige? Här finns väl inga betydande gangsterfamiljer, ingen kriminell korruption? Här stämmer vi i bäcken.

Jo, det angår både dig och mig. Barbro Jönsson ser tydliga skillnader mellan italienska och svenska förhållanden och noterar att i Sverige dominerar ingen av de kriminella grupperingarna över de andra. Det finns dock också likheter.

Precis som ute i den stora kriminella världen handlar jobben här om narkotika, människohandel, beskyddarverksamhet, stölder och så vidare samt i viss omfattning om systemhotande verksamhet som hot och våld mot befattningshavare inom rättskedjan, vittnen och målsägare.

Barbro Jönsson avslutar med att skriva att vi ännu inte kommit fram till Gomorra, inte ens till Sodom, men vägen finns utritad på kartan om vi inte gör något för att styra i en annan riktning. Det är auktoritativt.

Så efter allt ljuständande och mysande i helger ska vi stiga ut i januariljuset och inse att det kan blåsa kallt alla tider på året. Vi som är äldre fick ett samhälle att leva i som har gett oss goda möjligheter. Vi ska lämna ett bra arv till dem som kommer efter oss. Till det arvet hör rättssäkerhet. Vi är inte på långa vägar så oåtkomliga för grov kriminalitet som vi tror. Själv räknar jag vänskapskorruption i dess mera utpräglade former till en av de stora farorna – och man kan faktiskt höra röster som hävdar att just vänskapskorruptionen gått mycket långt i Sverige.

Ett tidens onda tecken är att en stor del av riksdagsledamöterna tycker att den fria pressen granskar för mycket. Det gör vi inte utan för litet och ofta bommar vi förstås de stora bytena men vi ska på dem igen och igen och igen?

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons