Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

P19 - alias Kjell Hagman

/

Diskussionerna är muntra i polishusets fikarum de här dagarna. Gävles mest kända polis går i pension. Rättare sagt, han jobbade sista arbetspasset i fredags och när jag träffade honom hade han redan städat ur sitt arbetsrum. De berömda piporna, alla tidningsurklipp, bilder på vapen liksom golfbagen var borta.

Annons
Det här handlar om den man som är så känd som P19 att ett vykort med adressen "P19, Gävle" nådde honom från södra Sverige på två dagar.
Men kan han kallas P19 som pensionär? Efter att ha lämnat in polisbrickan den första januari? Borde han inte kallas för Envar då? Gripa rövare kommer han nog att göra även i framtiden. Men då enligt den lag som ger envar rätten att göra så.

Det går många historier om Kjell Hagman, både på stan och bland poliser och journalister. Han är den tuffe polisen som tjänstgjort som prickskytt i Kongo. En man som varken blir svarslös eller handlingsförlamad. Som den gången han lurade hembrännaren att öppna dörren, fastän apparaten stod och puttrade. Kjell visste att hembrännaren skulle fylla 50 år och när en kvinna frågade vem som knackade på dörren började Kjell helt enkelt sjunga "ja må han leva". Och blev insläppt.
Det är förresten på fältet han trivts. Han har aldrig strävat efter att bli chef men har heller aldrig velat ha någon chef över sig. De interna striderna i polishuset har han struntat fullkomligt i och bara tyckt att det hade varit bättre om de starka krafterna dragit åt samma håll istället för att bekämpa varann.
Men vem är han egentligen. Och hur ska en arbetsmyra som Kjell klara av att gå i pension?

Vilka tankar har du?
- Man tänker, oj, har det runnit så mycket vatten under broarna. Jag har trivts så bra med mitt jobb. Om jag vore ung skulle jag börja på polisen direkt. Det här är det bästa jobb som finns.

Du träffar olika människor i olika situationer och du kan hjälpa dem.Känner du att du gjort en insats?
- Ja, det tror jag. Det får jag bevis på nästan varje dag. Jag vet att jag är omtyckt på båda sidor. Jag får till och med brev från före detta rövare. Det är så lätt att begå ett misstag men andra gången måste man fatta att det är fel. Det kom fram en man och tog mig i hand igår och tackade för att jag hade varit så diskret när jag grep honom att hans gamla mamma, som var med, trodde att jag bara var någon som hörde till tippargänget. För mig är ett handslag ett avtal som betyder mycket. Ibland har rövare bett om tid, för att göra en grej, kanske tjäna litet pengar för att hjälpa frugan. Ok, säger jag då. Ta mig i hand och kom på måndag. Alla utom två har kommit. En av dem stack från stan, för den andra höll jag på att riva ner hans byggarbetsplats.

Du blev visst bjuden på whisky i Konserthuset senast!
- Ja, jag jagar ju ofta rövarna på restauranger, spelhallar, Gavlerinken. Många har försökt bjuda mig på en drink och då har jag skojat och sagt, vänta tills jag går i pension. Då kanske jag är fattig. Men i dag kan du inte muta mig. Dessutom är jag i tjänst. Nu var det dags!

Hur har arbetsvillkorens förändrats under dina år?
- Det var mycket lättare när jag började på 60-talet. Då kunde du gå på torget ensam och om det stod 5-6 rövare där så kunde jag säga, ok, jag kommer tillbaka om fem minuter. Då var alla utom en kvar. I dagens läge, om man tar i en kille och han sliter sig och det blir en liten reva i jackan, som kommer mamman och ska ha skadestånd. Men tekniskt har vi fått det bättre, med vapen och bilar och sånt.

Hur har brottsligheten förändrats?
- Den är mer avancerad. Förr hade dom cykel eller moped och det var lätt att spåra. Nu är dom raffinerade. Dom sms-ar, har flyktbilar, är utklädda, har peruker, använder spanska ryttare, spikgrejer som dom slänger ut. Dom bränner bilar, allt! I dag är det svårt att ta organiserade brottslingar. Dom är mycket smartare.

Har du blivit hotad?
- Ja, ett par gånger. I Söderhamn var jag tvungen att skjuta en knarkare i knät. Han hade stuckit ner ett par andra först och var dum och bråkig och drog kniv mot mig. Då var jag tvungen att sätta ett skott. Jag hade kunnat sätta det rätt i hjärtat på honom om jag hade velat. Vid rättegången kom han inte ihåg ett dugg. Sen var han på rymmen från Hall eller Kumla och strök runt här i stan så mycket att dom andra rövarna inte ville ha honom kvar utan ringde och tipsade mig. Så jag hämtade honom i en lägenhet och då visade det sig att han hade en lapp i fickan med mitt namn och min adress. Sen har det ringt några på nätterna och sagt att dom ska ta mig. Säg var ni står nånstans så kommer jag om en kvart, så får du vara med på din egen begravning, har jag svarat. Alla poliser blir hotade. Sen beror det på hur man tolkar det.

Vad säger du om unga invandrargrabbar?
- Dom har litet problem. Det är inte så himla lätt att komma till ett annat land. Ofta har dom inga pengar men ser att andra har. Enda sättet för dem att få en mobiltelefon är att stjäla en. En och en är dom bra men i flock kan de bete sig som hyenor. Men om jag vore en ung pojke och åkte till Amerika så skulle jag kanske inte heller ha det så lätt. Vi ska komma ihåg att rövare finns det bland alla och 95 procent av alla ungdomar är mycket, mycket bra. Det är de övriga fem procenten som syns.

Det är mycket fylla på stan!
- Ja, och tyvärr har det gått ner i åldrarna så fruktansvärt. Förr var det ingen som ville åka fast för fylleri för då fick dom vänta två år på lämplighetsintyg för körkort. Därför tog jag dom enligt paragraf 19 i polisinstruktionen, om störande av ordning. (Därav smeknamnet P19). Då fick dom sitta i finkan ett par timmar tills dom lugnade ner sig. Om jag skulle tillämpa samma metod i dag skulle häktet behöva vara lika stort som Alderholmen och inte ens det skulle räcka. Idag har vi ungdomar från 14 år som kommer in och är kanonberusade. De blandar både tabletter och sprit, då vet inte vad de gör.

Hur kan du lämna polisjobbet bakom dig?
- Ja, det undrar min fru också. Det kommer att kännas hemskt konstigt. Det kände jag förra torsdagen när chefen hade ordnat en fest. Där stod 30 kolleger, finklädda i kostym. Först fick jag en maltwhisky och sedan spelade dom Amazing Grace på skiva med säckpipa. Då kände jag taggen i bröstet, så jag vet att jag har ett hjärta. Nästa hugg blir när jag lämnar in brickan, direkt efter nyår.

Varför går du i förtida pension?
- Det är mycket enkelt. Jag älskar golf, det är det bästa jag vet. Jag har spelat i 28 år med samma klubbor och nu får jag två somrar extra. Jag har också räknat ut att med det här erbjudandet skulle jag jobba för tio kronor i timmen, och det är inte mycket. Sen har min fru alltid fått anpassa sin semester efter min. Nästa år får hon välja.

Du gillar whisky!
- Jag smuttar. Jag är en sippare. Jag tycker om whisky och gillar att testa och jag dricker för att det är gott. Min fru har sett mig full fyra gånger på 34 år. Jag vill inte bli full. Jag vill veta vad jag gör och när jag dricker whisky kan jag hälla upp två centiliter, bara för att riktigt suga på den.
I elva år har jag åkt till samma hotell i Skottland, Cooper vid golfbanan St. Andrews och där har jag testat alla whiskysorter. Det brukade bli tre olika varje kväll. Jag brukar åka med Margareta på sommaren och med kompisen på hösten. Jag jagar boll istället för älg. Med Margareta åker jag också till våra andra smultronställen, på Åland och i Chania i Grekland.

Hur hamnade du i Gävle?
- Jag var här på semester 1955 och tyckte att Gävle var fint, med storbandsjazz på Rotundan och så alla vackra flickor. Så jag ville vara kvar och skrev in mig på yrkesskolan. Jag är den förste i landet som utbildade mig till radio- och teve-tekniker. Sen gick jag till sjöss i ett år. Det var äventyret som lockade. Min fru Margareta träffade jag 1958 på Folkparken. Sen var jag två svängar i Kongo innan jag började på polisen 1965. Efter att ha jobbat på trafiksektionen och våldsroteln hamnade jag på span och där har jag varit i 17 år. Jag är människojägare.

Vilka brott har du själv begått?
- Jag har inte slutat än, så det kan jag inte berätta. Men jag har varit suspenderad på grund av en hårluggning, alltså ringa misshandel. Och jag har hällt ut litet sprit för någon. Jag har gått på gränsen och JO har varit på mig många gånger. Jag har fått många anmälningar på mig, men jag har klarat mig. Så jag tror att jag har skött mig bra, fast jag har tänjt på gränserna. Jag är polisman. Jag ska inte begå några brott.

Hur fort kör du bil?
- På 50 och 70 håller jag alltid farten, det ska man göra. Däremot på 90 och 110 lägger jag till marginalen på 5-10 kilometer i timmen.

Du gillar musik?
- Ja, jag tycker om jazz men jag lyssnar också allt mer på klassiskt. Konserthuset är det bästa som hänt i Gävle. Jag älskar att koppla av efter ett bökigt pass med till exempel Bill Evans "Waltz for Debbie". När jag lägger mig på kudden somnar jag direkt. Jag tar inte jobbet med mig hem. Däremot, om jag ser någon snatta så hugger jag rövare automatiskt, även om jag har semester eller fridag. Att jag kunnat jobba skift så länge beror på att jag sköter min kropp. Jag rör på mig och äter med huvudet istället för med magen.

Vad äter du då?
- Husmanskost. Frugans. Hon är suverän. Svärmor var kokerska och lagade kanonmat och den förmågan har min fru också fått ut i fingertopparna. Stekt strömming och potatismos en lördag, det är toppen. Jag mår bra för vi äter riktig mat hemma. Sen kan vi gå till Matildas, frugan och jag, och ta en dry martini, en god fiskrätt och en flaska vitt vin. Jag gillar mycket. Jag är nog både gourmet och livsnjutare, det är fullt klart.

Har du något motto?
- Ja, lev nu. Morgondagen kanske aldrig kommer. När jag sitter på hemmet vill jag komma ihåg allt roligt jag gjort och inte behöva tänka på allt roligt jag skulle ha kunnat göra. Lev gott. Var inte ovän med någon.

Den här årstiden kan du inte spela golf. Vad ska du göra?
- Jag ska försöka sortera alla urklipp. Jag har också fört dagbok på varenda en som jag gripit och omhändertagit sen jag började på span och även tidigare. Många säger, skriv en bok, Hagman. Men jag svarar att jag kan få sparken retroaktivt. Jag vågar inte. Men jag ska sortera mina papper. Det har jag lovat frugan.

Hurdan pappa har du varit?
- Hård men rättvis. På min tid kunde man inte ta pappaledigt. Däremot gick jag till barnavårdscentralen med både Stefan och Carina och kände mig som den enda pappan. Då, 1971, var det ganska ovanligt att en man gick till barnavårdscentralen. Och jag har bytt blöjor många gånger.
Du ska veta att när min fru jobbar och jag är ledig, då har jag maten färdig när hon kommer hem. Och dammsugaren går varje fredag. Jag tror att jag har varit på bra det sättet. Men sen har jag nog varit egoistisk också och varit borta mycket och spelat golf.
För barnen var det litet känsligt när de var tonåringar. De sa, pappa, nu ska vi vara på stan i kväll. Du får inte komma dit.
Du vet, föräldrar har tre skyldigheter mot sina barn. Sen kan du slappna av. Det första är att lära dem simma, så fort de kan. När de är 18 år ska de ta körkort. Inte när de är 18 1/2, för då blir det inte av. Det tredje är att se till så att de tar studenten så att de sedan kan välja utbildning. Det är du skyldig dina barn. Och det har min fru och jag fixat. Min fru har gjort mest, med att förhöra läxor, så hon har tagit studenten två gånger nu.
Hon har drygt fyra år kvar till pension så nu är det jag som får sköta marktjänsten. Och det har jag inget emot. Jag har en kanonbra fru.

Kerstin Monk
026 - 15 96 44
kerstin.monk@gd.se
Annons
Annons
Annons