Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rebecka, 29, doktor på prostitution

Annons
I fredags var det en stor dag för RebeckaLennartsson. Då disputerade hon på sin avhandlingom prostitution vid institutionen för etnologi i Uppsala,blott 29 år gammal.

Jag träffade henne i onsdags, två dagar innan denstora dagen. Då hade hennes son Samuel just fått magsjukanoch Rebecka började känna att hon nog blivit smittad.

Att disputera och samtidigt vara magsjuk, det är ingenrolig situation.

Men Rebecka tycks ta situationen med ro, trots att hon sägersig vara vansinnigt nervös för att hon inte hunnit förberedasig som hon önskat.

- Men mamma och pappa är nog mer nervösa änjag, tror hon.

Dessutom är Rebecka uppvuxen i Hedesunda, på landetbland djur och natur och det har gjort henne grundmurat trygg.

Att disputera vid 29 års ålder är ungt, ialla fall relativt, enligt Rebecka.

Att få sin avhandling utgiven i bokform, på förlagetSymposion är en fjäder i hatten.

Att den dessutom kommer med i Böckernas klubb ärsnudd på unikt.

Trots det räknar inte Rebecka med att bli rik påkuppen, det är inte av den anledningen man skriver en doktorsavhandling.Blir det en slant kommer det bara som en extra bonus.

Vi sitter i en klassiskt akademiska Uppsalamiljö, konditorietHofvendals, och pratar.

För sex år sedan åkte jag också tillUppsala för att träffa Rebecka. Då hade hon skriviten uppsats om tårar och upptäckt att det på 1700-taletvar helt legitimt för män att gråta. Den upptäcktengjorde att Rebeckas uppsats uppmärksammades av bådemedia och andra forskare och den har även blivit citeradi några böcker.

Hur kom du på att skriva om tårar?

- Jag låg och grubblade och minns precis hurjag kom på det. Jag visste att jag ville skriva om genusoch kön i historiskt perspektiv och så kom jag påatt gråt och tårar betraktas som ett typiskt kvinnligtkaraktärsdrag.

Blev du förvånad när du upptäckteen kultur där även män tilläts gråta?

- Ja, jag blev överraskad. Mycket föllpå plats och jag fick belägg för att det settannorlunda ut i historien.

Visste du redan då att du ville fortsättaoch doktorera?

- Ja, på något sätt var det självklartnär jag fick chans att börja forskarutbildning. Jagtycker det är roligt att skriva och det var smickrande attfå en plats. Men sen har jag tvekat många gånger.Det är ganska tufft och jag var tvungen att ta studielånlänge och försökte kombinera studier med att jobbaparallellt. Men för fyra år sedan fick jag en forskartjänstoch det är verkligen ett drömjobb. I stort sett harjag kunnat disponera min tid fritt och jag fick ett eget rum påinstitutionen. Sen har man ju en jättedeadline i slutet,med disputationen.

Vad händer nu i ditt liv?

- För att kunna fortsätta i det akademiskalivet måste jag söka projekt och det är jättetufftnu. Många är färdiga samtidigt och fonderna harmindre med pengar. Men jag är öppen för vad somhest. Finns det något jobb på tidningen? Jag gillaratt skriva och vill gärna fortsätta, men jag vet interiktigt hur. Det finns nog en annan bok också i det härmaterialet. Men just nu är jag trött på det. Detfår vila. Sen vi får se om jag får någonlysande idé.

Men det som väntar närmast är att jag ska drapå mig blåställ och börja jobba med vårthus.

Ska du bygga hus?

- Ja, jag och Peter. Han är snickare i grundenoch är nu byggingenjör i Uppsala. Annars skulle vi inteklara av det. Men vi har ritat huset själv och hoppas kunnabli klara till jul. Vi hittade nämligen vår drömtomt,i Krusenberg en och en halv mil söder om Uppsala. Det ärett landskap med ekar, kuperat och vi ser Mälaren. Vi köptetomten förra våren och i vinter har vi bott i en litensommarstuga på tomten. Det var varit både kallt ochtufft, ett liv med raggsockor och Helly Hansen.

Vad ska ni bygga?

- Vi är båda intresserade av gamla byggnader ochhar ritat ett hus i klassicistisk stil, det kommer att se ut somett hus från tidigt 1800-tal med den ljusare röda kulörenoch ljusgrå knutar. Ekshagarna heter stället. Det ärjätteskönt att bo på landet, när det ärtyst och blir stjärnklart på nätterna. Det ärhäftigt med rådjur, harar och rävar på tomtenvarje morgon.

Påminner det om Hedesunda, din uppväxtort?

- Egentligen inte. I Hedesunda är det en heltannan natur, med gran- och barrskog.

Berätta om din avhandling! Varför valdedu prostitution som ämne?

- På d-kursen hade vi ett tema, vi och de andra,och det var mest slumpen som gjorde att jag då valde attskriva om prostitution. Det var en rent teoretisk uppsats, manbearbetade litteratur helt enkelt och skrev något utifråndet. Sen rådde min handledare mig att fortsätta medämnet på forskarnivå och det kändes ganskarätt. Men från början hade jag vidare visioner.Jag ville gå tillbaka till 1700-talet och fram till nutid.Men jag började runt sekelskiftet 1900 och fann såenormt mycket material att jag blev kvar där. Det var mervärdefullt att gå på djupet än att göraen svepande process.

Har du fått några aha-upplevelser underresans gång?

- Det var häftigt att hitta alla brev i Besiktningsbyrånsarkiv. Det var en byrå som var inrättad för prostitueradei Stockholm. De skulle besiktigas gynekologiskt två gångeri veckan. Dit kom massor av brev från allmänheten ochdär kan man utläsa hur flickorna behandlades, inte baraav myndigheter utan även av folk i grannskapet. Man kan sehur arbetarklassen såg på de så kallade byråskrivnakvinnorna. Det kom även brev från kvinnorna själva.

De är väl dokumenterade och därför kanman följa kvinnornas historia fram och tillbaka i olika arkiv.Men det är sällan som det är kvinnornas egen röstvi hör. Därför var det så fantastiskt atthitta flickan Anna Johannesdotters dagbok, som finns i trycktform. Jag fann henne även i arkiven och det var fantastiskt,för det kunde ha varit en uppdiktad biografi, ren dikt. Menhennes berättelse stämmer med arkiven. Och det var häftigtatt se hennes namnteckning. Då kändes det att man hadekontakt med historien. Det var hisnande.

Beskriv den här perioden!

- Det var en sexualfientlig period men samtidigtfanns även en liberal inställning. Att män måstefå leva ut sin sexualitet och att det fanns läkaresom ordinerade besök hos prostituerade kvinnor för allamöjliga åkommor. Det var mycket som kunde tillskrivassexualitet, som inte kunde levas ut.

Det var svårare för män att fåtillgång till kärlek?

- Ja, det fanns en oerhörd dubbelmoral. Mänvar ganska gamla innan de kunde gifta sig. De måste förstsamla kapital och ha en fast grund att stå på innande kunde gifta sig och det är förklaringen till varförprostitutionen var så stor vid det sekelskiftet. Kvinnorhade inte rätt att leva ut sin sexualitet.

Det sägs att prostitution är världensäldsta yrke.

- Vår förståelse för vad prostitutionär kom till vid den här tiden. Visst har det alltidfunnits handlingar i alla historiska skeden som vi skulle definierasom prostitution men det var på 1800-talet som begreppetkom. Det var vid den tiden man skilde ut en grupp människoroch kallade dem prostituerade, ett ord som vi fick frånengelska och franskan. Tidigare hade man pratat om skökoroch att begå hor. Med det menade man helt enkelt utomäktenskapligtumgänge och både män och kvinnor straffades hårt,på kristna grunder och av morallagar.

Under 1800-talet ändrades det hela. Det var inte längrejuridiskt olagligt med utomäktenskapligt umgänge. Ändåvar det en otroligt stark stigmatisering av kvinnorna. De urskildessom grupp och en anledning är könssjukdomarna som spredssnabbt i staden.

Kvinnorna kom i fokus?

- Ja, mycket starkare än tidigare. Det var myndigheternasom skiljde ut gruppen och de var tvungna att följa hårdaregler. De fick inte röra sig i staden som de ville, de fickinte gå för fort, inte för långsamt, inteha utmanande kläder, inte stå i sina fönster.Och som sagt, de måste besiktas två gånger iveckan.

Hur var intresset för dessa kvinnor?

- Mycket stort. Det var antropologer och kriminologersom studerade dem. De ansågs vara en lägre ståendeart, med sluttande pannor, håriga kroppar och manliga drag.Rent rasbiologiska resonemang.

Jag hävdar att prostitution som identitet kom till underden här tiden.

Det var en tid med en borgerlig sexualsyn där kvinnanvar av-erotiserad. Kvinnor ansågs vara frigida. De hadeinte alls samma drift och lust som män, hävdades det.

Samtidigt finns en romantiserad bild av horor som i ToulouseLautrecs konst.

Har du hittat den lyckliga horan?

- Jag tar upp en del av den bilden också ochbeskriver förutsättningarna för könshandeln.Det finns enormt mycket skönlitteratur, skriven av manligaskribenter, som beskriver prostitutionsmiljöer. Men jag trorinte att den lyckliga horan fanns eller finns. Det här handladeom kvinnor som kom till staden från landet. Det finns säkerthundra skäl till att de blev horor, inte minst ekonomiska.De tjänade betydligt mer än arbeterskor gjorde, åtminstonenär de var unga och friska. Väldigt många luradesin i det här livet av profitörer. Det fanns föreståndareför olika horhus och det var också nu som hallick-systemetbörjade utvecklas. De kallades från början henrikar,en beteckning på en utländsk man, helt enkelt.

Hur såg kvinnorna själva på sin situation?

- Det framkommer vid förhör att en delinte alls förlikade sig med samhällets uppfattning.De kunde berätta att visste hade de gått med olikamän, men de hade inte tagit betalt. De hade gjort såför att de själva ville.

Idag har vi en annan syn på sexualitet. Ändåfinns prostitutionen kvar.

- Ja, men den sexualsyn vi har i dag har sin grundi förrförra seklet, att det är skillnad mellanmanligt och kvinnligt. Att män tar för sig och kvinnorger efter. Det var också vid den här tiden som manskiljer på kärlek och sexualitet. Tidigare fanns intetvå skilda ord utan man talade om köttets lust tillen annan. Det fanns alltid en relation. Men då separeradesden relationslösa driften till något för sig ochkvinnan blev objektifierad. Det handlar om totalt egoistisk drift,inte om ett möte. Mannen bemäktigade kvinnan.

Du använder ordet bemäktiga?

- Ja, men jag har en annan syn på makt änden vedertagna. Jag ser på makt som den franske filosofenMichel Foucault, att det även finns motmakt. Jag kan tyckaatt radikalfeministiska studier ofta har en konspiratorisk ton.Det kan vara farligt att säga, men jag kan tycka ibland attde förenklar saker. Jag tror nämligen inte att mänalltid hade ont uppsåt. Effekterna blev obehagliga och självklarthar enskilda män ansvar för sina handlingar. Men manstår inte fullständigt fri, man är bärareav sin kultur.

Är du feminist?

- Ja, det är självklart. Tyvärr hardet fått en så negativ klang hos många men dethandlar om att vara för jämställdhet.

Titeln på din bok är Malaria urbana, stadensfarsot.

- Ja, jag hittade citatet i en tidskrift. Jag pekarpå att det är stadens farsot.

Du berättar också om Anna Johannes-dotteri din avhandling. Vem var hon?

- En ung flicka som kom till Stockholm frånJönköping. Hon dog av lungsot, 28 år gammal. Självmordoch könssjukdomar, där syfilis var den vanligaste -vår tids aids, var vanliga dödsorsaker.

Fanns det någon väg tillbaka i samhälletför dessa kvinnor?

- Jo, det finns exempel på kvinnor som giftesig, skaffade jobb och hittade in i samhället. Det finnsockså exempel på kvinnor som blev gamla i yrket ochde var ofta tragiska existenser.

Höll tjejerna ihop?

- Ja, och Anna berättar mycket om sin bästaväninna Berta som hon verkade älska. Många utredningarvisar att det lätt uppstod rykten att glädjeflickorförknippades med lesbisk kärlek till varann. Jag vetinte om det finns någon sanning i det. Men från Annasdagbok framkommer att det var en hård och cynisk världdär man utnyttjade varann till max. När hon var intageni fängelse länsade väninnorna hennes kläderoch tillhörigheter. Det var okej så länge manvar ung, vacker och firad och hade allas gunst och var populär.För Anna går det allt sämre och till slut förlorarhon sina väninnor också.
Annons
Annons
Annons