Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

"Semestern? Då var vi på Gothia Cup"

+
Läs senare
/

I dag spelar GIF mot Trelleborg. Nu gäller det att vinna. Av nio återstående matcher, dagens inräknad, behöver Gävlelaget vinna tre för att inte ramla ur Allsvenskan. Nervöst kanske, men det hindrar inte Pelle Olsson från att sova gott om nätterna.

Vi ses på GIF:s kansli i Silvanum, nära Strömvallen.
Pelle Olsson är ledigt klädd i träningskläder. Han ger intryck av att vara både målmedveten och kompetent. Det sägs att han var blyg som ung men att han nu trivs i rampljuset.
Det vill han inte kännas vid.
Att han nu får stå i rampljuset är inget han valt, men något som han vant sig vid. Det är en del av uppdraget som tränare och sportchef för ett lag i Allsvenskan. Och under Pelles ledning har laget klarat sig kvar i tre säsonger.
Laget har kommit på elfte och senast nionde plats i serien. Så bra har det aldrig tidigare gått i GIF:s fotbollslags mer än 100 åriga historia.
Och nog är chansen god att man klarar minst en säsong till.
Pelles målsättning är att bygga stabilitet, både när det gäller lagets spelförmåga och ekonomi. Men på senare tid har laget drabbats av både sjukdomar och inte minst, all uppmärksamhet kring Yannik Bapupa och hans dom för misshandel av sin fru.
Medan vi sitter och pratar ringer mobilen hela tiden.
Ett samtal tar han. Det gäller en spelare som haft feber och nu måste Pelle få veta om han kan träna och klara av dagens planerade hårdkörning inför den kommande matchen. Var du feberfri i går, kollade du det, frågar han. Och bekräftar sen att han nog får vara mamma åt spelarna i laget.

Hur känns idag inför lagets läge?
- Tabellen är väldigt jämn i år. Alla matcher är tuffa. Det är viktigt att vi inte tänker så mycket på resultaten utan är fokuserade på att göra en bra prestation. Att hoppas eller önska sig resultat är inte idrottsmannens uppgift. Det är åskådare och medier som får syssla med spekulationer. Vi jobbar med att förbereda oss så bra som möjligt. Nu har vi haft en resultatmässigt sämre period. Då kommer automatiskt ett tryck på laget. Men vi koncentrerar oss på att analysera situationerna och så har vi visat bra fart i benen efter uppehållet. Vi har fått förluster mot lag som varit väldigt formstarka. Det var nära i båda matcherna.

Hur mycket psykologi är det i att leda ett fotbollslag?
- Väldigt mycket. Framför allt handlar det om att ha en positiv stämning, och det får man av resultat. Det är också viktigt att ha en positiv kommunikation mellan spelarna och se möjligheter. Att hitta glädjen i träningen, själva känslan. Vi har under de här två och ett halvt åren också haft förmånen att slå underifrån. När det går oss emot är det viktigt att jobba med den positiva känslan. Varför spelar jag fotboll? Jo, för att det är roligt. Man vill bli bättre, det är viktigt som grund. Vi vill vinna och vi ska göra vårt bästa. Problemet med fotboll är att man har motståndare också...

Att ni fick Johan Oremo till laget måste ha varit ett lyckokast!
- Att få se en spelare på nära håll som får en så snabb utveckling är speciellt. Det är jättekul. Vi tyckte att han såg bra ut men att han skulle få en så snabb framgång var överraskande.

Nu ska han spela i ungdomslandslaget igen!
- Ja, vi har två man där nu, Jonathan Hellström också. De spelar mot Wales på tisdag i Halmstad. Det är roligt att få med två spelare i U21. Det ger inspiration för ledare och spelare. De blir borta i tre dagar så det kommer inte att störa våra förberedelser inför mötet med GAIS.

Ni har fått mycket beröm för hur ni hanterade situationen med Bapupa. Hur tänkte du när allt hände?
- Det viktigaste var att ha koll på vad som hände med Bapupas fru och säkerställa hennes tillvaro. Sen ville vi naturligtvis samla in så mycket information som vi kunde och förvissa om vad som hänt. Men viktigast var att ta hand om hans fru och barn.

Det kan inte vara lätt för de här spelarnas fruar att komma till ett främmande land, utan släkt och vänner och utan att kunna språket.
- Det är en svår och knepig situation. Det finns inget facit på hur man ska hantera det hela. Det finns många svåra sidor. Det har varit viktigt för oss att se till så att de får un-dervisning i svenska. Båda har börjat nu under våren. Vi är i gång.

Hur har det påverkat laget?
- Svårt att säga. Det finns ingenting positivt med händelsen. Det är så många inblandade, 24 spelare och åtta-nio ledare. Var och en hanterar det på sitt sätt. För några av oss i föreningen har det tagit mycket energi. Men det är inget att beklaga sig över. Om man jobbar i en förening med unga människor kan man inte räkna med att allting ska gå bra för alla hela tiden. Är man idrottsledare får man vara beredd på att saker kan hända och ta tag i situationen, så bra som möjligt.

Är din ambition att Bapupa ska spela innan serien är slut?
- Vi avvaktar och ser hur han mår. Vi tar en dag, en vecka i taget. Ska man kunna prestera måste man vara i form, fysiskt och mentalt.

Hur ser du generellt på situationen med utländska förvärv och lokala spelare, som ju är GIF:s signum?
- Vi har hela tiden jobbat med kontinuitet. Det är lättare med spelare som har rötterna i regionen. De spelare som varit med länge präglar sättet att spela. Det blir viktigt att fullfölja den linjen, att våra spelare accepterar klubbens och lagets identitet. Sen finns det skickliga fotbollspelare som inte har vuxit upp i Gävle med omnejd. Det är viktigt att vi är öppna för det. Av lagets spelare är 19 från regionen och två från norra Sverige. Förutom Makondele och Bapupa har vi också en polack.
De stora klubbarna har mer pengar och kan jobba på en större spelarmarknad. Då kan man klara av att ge de bästa svenska spelarna kontrakt eller köpa spelare från utlandet. Vår klubb har inte den situationen.

Om du fick en stor guldpåse - skulle du ändra din filosofi?
- Vår påse har växt, från strax under tio miljoner till runt 24 miljoner. Vi har därmed kunnat skaffa bättre förutsättningar för laget. Vi vill att spelarna ska ha sysselsättning, studier eller jobb, på deltid. Men de har bättre tid för vila och träning. I år åkte vi på två träningsläger och kan förbereda laget bättre. Om vi hade en stabilare ekonomi vore den stora grejen att kunna ge spelarna längre kontrakt. För att klubben ska få en bättre ekonomi är arenafrågan en jätteviktig del.

Er spelstil går ut på att ha ett bra försvar. En del skulle önska att ni köper brassar så att det blir litet roligare fotboll.
- Brassar i laget vore inte så dumt. Men det är inte så enkelt. Vi tittar hela tiden på spelare som kan förstärka laget och öka lagets repertoar. Det ingår i vår tillvaro varje dag, att se på utvecklingsmöjligheter. Men i vårt läge riskerar vi också att bli av med våra bästa spelare. Vi är öppna, både för killar från Hälsingland, som Oremo, och brassar. Våra två kongoleser har bidragit till utveckling av spelet. När de har varit bra har ingen efterfrågat den dimensionen.

När kan ni börja slåss om att vinna serien?
- Inte förrän vi har den ekonomiska stabiliteten i laget. Det vore naivt att tro att vi kan vinna Allsvenskan när vi har en femtedel av omsättningen jämfört med andra lag. Vi tackar inte nej till toppstrid om vi har chansen. Vi jobbar hela tiden på att utvecklas. Men jag tror på vårt arbetssätt. Vi tar ett steg i taget.

Är det här ett läge som passar dig som tränare?
- Ja, kanske det. Men jag har inte jobbat under någon annan situation. Visst vore det roligt om vår klubb hade mer resurser eller att få jobba i en klubb med bra ekonomi. Men i slutändan handlar det ändå om att få laget att jobba stenhårt tillsammans. Det glömmer man lätt bort. Man kan inte luta sig tillbaka bara för att klubben har pengar på banken. Titta bara på Chelsea som kanske har bäst ekonomi av alla men som också har en manager som alltid sätter laget främst.

Hur är läget för GIF i Gävle, jämfört med Brynäs?
- Brynäs har legat i topp i svensk hockey sen 1964, tror jag. GIF är för första gången i Allsvenskan på sin tredje säsong. Det är en viss skillnad. Brynäs har den ekonomiska stabiliteten och en större trygghet. De kan jobba i ett längre perspektiv. Men det finns plats för båda lagen för det finns ett stort idrottsintresse i Gävle och publikbasen är större än man trott. Med en bättre arena skulle vi kunna lyfta vårt snitt på 5?000 till kanske 8?000 åskådare. Det skulle innebära mycket för klubbens förutsättningar.

Har du alltid varit en idrottsidiot?
- Ja, det kan man säga. Jag är uppvuxen i Skutskär, en bruksort där idrotten är stark. Jag har hållit på med både hockey, bandy och fotboll. Pappa och jag hade seriebiljett och såg alla Brynäs hemmamatcher på 70-talet.

Hur var din uppväxt?
- Vi bodde ganska nära Skutskärs IP och idrotten var central. Jag höll på med lagidrotter. Jag spelade bandy i Skutskär innan jag gick till GIF och började med fotboll 1981. Då var jag 18 år.

Vad är roligast?
- Fotboll är roligast men bandy var också kul. Det var bara så kallt. Ishockey spelade jag tills jag var 14 år. Jag var inte tillräckligt fysisk, inte ens för den typen av hockey som man spelade då. Jag var för lätt.

Vad drömde du om?
- Om man är sportintresserad vill man naturligtvis bli fotbollspelare. Jag ville spela på så hög nivå som möjligt.

Vilken utbildning har du?
- Jag gick i gymnasiet på Borgis. Sen fick jag intern utbildning inom SE-banken i Malmö.

Berätta om din fotbollskarriär.
- Först spelade jag i GIF 83-84, sen i Malmö FF -85 och i Halmstad 86-87. Sen flyttade jag hem när Halmstad åkte ur Allsvenskan. Jag bedömde att GIF:s chanser att komma till Allsvenskan var ganska stora. Ända sedan Halmstad hade jag stora problem med hälsenorna och till slut kunde jag inte spela. Jag opererade båda hälsenorna. 1992 kom jag tillbaka och spelade den säsongen i GIF men jag kände mig halvskadad och aldrig riktigt pigg. Det kanske var onödigt tidigt för mig att sluta spela för det är det som är roligt. Träna kan man alltid göra.

Hur kom du in på att träna?
- Jag har alltid varit taktiskt intresserad. Jag tänkte mer på spelupplägget för laget än mitt eget spel. Jag blev assisterande tränare 93-95 och jobbade på bank parallellt. 1996 tog jag tjänstledigt från banken och jobbade som juniortränare ett halvår och sen blev jag assisterande tränare för A-truppen. Det blev en naturlig övergång. 2003-2004 tränade jag Örebro tillsammans med Stefan Lundin. Då var Kenneth Rosén tränare i GIF som han tog upp i Allsvenskan.
Jag hade pendlat till Örebro och kände att det kunde jag inte fortsätta med. Jag erbjöds att bli kanslichef i GIF. Då var Kenneth svårt sjuk och avled i slutet av 2004. Jag fick frågan om jag ville ta över. Man kan inte få ett jobb på ett tråkigare sätt. Det var ingen lätt situation.

Sen har det gått bra för dig. Du har varit nominerad två gånger till årets bästa tränare.
- Det visar bara att i idrotten handlar det om förväntningar. Vi har ju inte vunnit, bara kommit elva och nia. Vi har haft låga förväntningar på oss. Det är bra med vår klubbs mått.

Beskriv dig själv!
- I rollen som tränare försöker jag vara så tydlig som möjligt. Det är viktigt. Samtidigt har jag ett stort engagemang i vad vi gör. Som person, det är svårt att säga. Inte vet jag. Jag är ganska lugn, tror jag.

Har du förebilder?
- Nej, jag har inspirerats av de många tränare som jag har mött, som Stefan Lundin, Roy Hodgson i Malmö FF, en av de absolut bästa tränarna och en kort period i Halmstad med Stuart Baxter. Jag har haft Tommy Söderberg som handledare och Benny Lennartsson när jag spelade i U21. Alla har inspirerat mig. I fotbollens värld handlar det om utveckling hela tiden. Det gäller att hänga med och snappa upp ett och annat. Jag skulle vilja resa för att kolla in och studera mer än vad jag har kunnat göra. Men tiden räcker inte till allt.

Hur mycket funderar du på matchupplägg?
- Jag sover bra men kan sitta upp och jobba sent. Mitt arbetssätt är att försöka hitta den kommande matchens olika vinklar. Jag analyserar först den föregående matchen, oftast samma kväll och det kommande motståndarlagets senaste matcher. Det styr den kommande veckans träning. Jag försöker hitta en idé för matchen så tidigt i veckan som möjligt.

Vad har du för förväntningar på dina egna grabbar?
- De spelar fotboll men mina förväntningar är bara att de ska tycka att det är roligt. Det är det viktigaste för A-laget också. Och att det finns glädje. För unga killar och tjejer är idrott en bra start på livet.

Vad är dina förväntningar på resten av livet? Vad gör du om tio år?
- Det har jag ingen aning om. Det är så mycket slumpen som styr i det här jobbet. Jag vill gärna vara fotbollstränare så länge som möjligt.

Vad tror du är meningen med livet?
- Det var en svår fråga. Det har jag aldrig tänkt på. Det viktiga i livet är familjen och ens barn och de närmaste. Med den arbetssituation som vi i elitidrotten har är det viktigt att stanna upp och tänka på det. Det är väldigt lätt att jobbet tar över. Grunden är ändå familjen.

Hur träffade du Maggie?
- Vi träffades på krogen 1989. Hon sjuksköterska med olika specialiteter och är nu produktchef på Posten sjukvårdslogistik AB.

Vilken är den bästa match du sett?
- Kvartsfinalen i VM 1986 mellan Brasilien och Frankrike. Men ingenting går upp mot den spänning man känner när man själv står vid bänken som tränare. Det är otroligt spännande hela tiden.

Vilka fotbollsspelare rankar du högt?
- Av de som jag tränat har Makondele en nivå som är väldigt hög. Även Mathias Woxlin är en fantastiskt bra spelare. Han hade inte spelat kvar här om han inte hade fått sin blomning i karriären så sent. Han är 35 år nu och tack vare det lyckas vi ha honom kvar i laget.
Sen bland de allra bästa spelarna, Maradona var fantastisk. Just nu, Zlatan kommer man inte ifrån. Henke Larsson är kanske den jag sätter främst, på grund av hans jobb för laget i kombination med hans egen tekniska skicklighet. Det är fantastiskt.

Vad gjorde du på semestern?
- Jag var i Göteborg med familjen för grabbarna spelade i Gothia Cup.
Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons