Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Silvia kommer med disken

+
Läs senare
/

Full rusch och dramatik. När Limöbåten Silvia angör bryggan står Carina Jönsson där med fyrhjulingen kopplad till ett släp. Sällskap har hon av både starka karlar och små flickor, och de däremellan, ynglingar, flickor och kvinnor.

Med på båten är inte bara några resenärer och vi utsända från GD utan även mängder av godis, öl och läskburkar, grillkol och en konditoridisk.
Konditoridisken är tung och inte så lätt att lyfta över båtens reling.
Med gemensamma krafter lyckas det dock och Carina gör en första sväng för att lasta av den, med varorna väntande på kajen.
Andra svängen blir äventyrligare.
Fotografen vill nämligen gärna ha bild på Carina när hon kommer med lasten, med Limö café i bakgrunden på perfekt avstånd.
Då händer det. Lasten kommer på glid.
Ölbrickorna rasar, slår i marken och doften av öl sprider sig i idyllen. Det pyser och fräser i gräset.
Glatt hoppar Carina av. Ingen fara, ingen katastrof, det fixar sig.
Så cool kan bara den vara som jobbat på OK Andersberg i många år och varit med om större katastrofer än litet öl på golvet.

Carina är en glad och entusiastisk person som jobbat som en slav för att få caféet som hon själv vill ha det. Hjälp har hon haft både av mamma och framför allt av kompisen Marianne Eliasson, egentligen väninna till mamma från Skåne, som kombinerar deltidsjobb som sjuksköterska på intensiven med att hjälpa Carina med caféet i sommar.
Carina har skurat och gjort rent i runt 300 timmar. Hon har målat och fejat, gjort utställning och hängt tavlor på väggarna, just nu målningar på siden som Elizabeth Koprowa gjort. Efter henne, i början av juli, kommer en kille som målar akvareller. Hon har engagerat konsthantverkare som säljer sina produkter och försöker skapa en personlig miljö. I kakelugnen sprakar till och med en välkomnande brasa.
Hon har redan förändrat mycket men allt kan inte ske i en handvändning eller ens över en sommar. Stolar och bord i plast får hon bara stå ut med men drömmen är att inreda caféet med gamla möbler och skapa en atmosfär som en av förebilderna, Café Mamsell på Berggrenska gården i Gävle.

Carina är ensamstående mamma.
Att driva café på en semesterö var bara helt perfekt för henne. Att kunna erbjuda Alexandra ett riktigt härligt sommarlov och samtidigt försörja sig själv under sommaren. Perfekt att kombinera med studier på högskolan. Carina har just avslutat sitt första år på det ekonomiska programmet, med målsättningen att bli revisor så småningom.

Hur kom du på idén med Limö café?
- Egentligen hade jag börjat fundera på att ta över lokalen från en frisör i vår bostadsrättsförening. Där skulle jag kunna ha bokföringsfirma och dela den med Marianne, som väver mattor och som hon skulle kunna sälja där.
Vi satt och spånade litet idéer. Då öppnade vi tidningen och såg annonsen om caféet. Och det kändes bara helt rätt. Så jag la in en ansökan. Samtidigt startade jag firma, för jag vet av erfarenhet att det tar tid att få tillstånd, att leverantörer måste ta kreditupplysningar och sånt. Jag riskerade att förlora 800 kronor som det kostar att bilda firma. Men den risken var värd att ta. Och det var tur att jag gjorde så, för annars hade jag inte hunnit. Jag fick besked i mars att jag fått kontraktet och då var det bara att köra igång.
Jag har alltid drömt om att ha något eget och det här blev också toppen för Alexandra. Annars hade hon fått gå ensam hemma medan jag jobbade.
Det är också perfekt att kombinera med studier. Nu kan jag jobba stenhårt i tre månader och sen plugga på vintern.

Vilken är din bakgrund?
- Jag började jobba när jag var 16 år och gick aldrig i gymnasium. Jag jobbade på OK på Brynäs i tre år och därefter i tio år i Andersberg. Det var jätteroligt när jag började på Andersberg och fick ta hand om livsmedel. Jag brann och fick använda min kreativitet. På den tiden hade jag fria händer. Sen blev det allt mer styrt från Stockholm och då kändes det inte lika roligt längre. Och då kände jag mig mogen att studera. Jag läste in treårig gymnasiebehörighet på två år på Komvux och sen sökte jag in på högskolan.

Det är ett stort steg att gå från fast jobb till studier på heltid!
- Ja, och med facit i hand hade jag nog gått tillbaka till mitt gamla jobb. Jag vet många som gjort så, pluggat och sen gått tillbaka. Men den frestelsen ville jag inte utsätta mig för. Därför sa jag upp mig istället för att ta tjänstledigt. Jag ville gå vidare. Det har varit otroligt tufft men det känns också att jag gjorde rätt. Man ska bara jobba kvar så länge man brinner för jobbet. Om man tappar gnistan ska man lägga av. Det kommer att bli samma sak med caféet här. Jag tänker inte stanna i 15 år. Det vore inte rätt mot mina kunder.

Så vad var tuffast med att plugga?

- Mitt dåliga samvete för min dotter, att jag aldrig fick tid för henne.

Ändå sökte du till högskolan?
- Det är tack vare de fina människor som finns i min omgivning. Som Marianne, hon är enorm och det vet hon. Ingen annan skulle ställa upp för mig på det här sättet. Inte förstod jag i våras att det skulle vara så mycket jobb.
Dessutom är det inte lika jobbigt att plugga på högskolan.

Hur reagerar man när man blir med café?
- Jag kände ju till caféet sen tidigare. När jag var i tonåren brukade vi åka hit och Alexandra och jag har varit på Limön som turister och då tyckte jag nog att det inte var något riktigt café här. Det vill jag förverkliga och det är därför jag tagit hit konditoridisken. Jag köpte den från Domus. Problemet är bara att dom hade tre diskar till salu och ville bli av med alla. Jag fick inte bara köpa en. Så nu har jag två konditoridiskar som jag måste sälja.

Vad har du gjort hittills?
- Förutom städat och målat har jag sytt gardiner och dukar. Det blir sena kvällar och tidiga morgnar. Jag har ingen väckarklocka här utan har ställt mobilen på väckning. Och än har jag inte behövt ändra datum. Jag har vaknat samma dag som jag gått och lagt mig. Senast i lördags var det dans härute och då grillade jag hamburgare. Vi kom inte i säng förrän halv tre. I morse var jag uppe kvart i sex, så jag är jättetrött.

Du har fullt program i dag också?

- Ja, vi har en beställning, 26 personer från länsstyrelsen, som först ska ha fika när dom kommer klockan tre och sen mat. Vi kan erbjuda kall mat och även hamburgare, pizzabaguetter, våfflor och sylt med grädde. Däremot får vi inte laga mat här. Men jag har bake-off, så jag öppnar nio varje morgon och då kan folk köpa alldeles nybakat bröd, baguetter, chiabatta och sånt. Baka kan jag. Allt vi serverar är hembakt.

Du bor på jobbet.

- Ja, jag flyttade ut till helgen och kommer att bo här till den 17 augusti. Det är två rum ovanpå caféet.

Tänk om sommaren regnar bort för dig!
- Det har jag inte tänkt på. Jag har haft så mycket annat i tankarna. Dessutom finns det jobb här även när vi inte har kunder. Att förbättra, att hålla allt rent, snyggt och fräscht. Börjar det regna, då sätter jag igång och rustar övervåningen.
Men det vore inte kul om det går dåligt första året. Nu har jag ju investerat en hel del.

Vilka är dina kunder, folk på ön eller turister?

- Både ock, tror jag. Man får varken glömma stugägarna eller turisterna.
De som bor här är helt fantastiska. Det är 143 stugor som är bebodda och folk har ställt upp helt otroligt. När jag fick min första leverans var det helt fantastiskt. Folk hjälpte till så det gick med rasande fart.

Vad tänkte du förresten när du började plugga. Vad ville du?
- Tanken var att jag skulle bli revisor. Nu känns det kanske som en liten vändning, att pluggandet får ta den tid det tar. Nu satsar jag här och så får vi se vad som händer i höst. Jag vill också kunna köra igång tidigt på våren. I början av juni hade vi en beställning med 70 gäster, från kommunen. Dom kanske ville kolla in mig. Det krävde så mycket jobb att jag fick skjuta på en tenta.

Varför vill du bli just revisor?

- Jag vet inte om jag vill bli det. Jag är inte jättehundra. Men jag gillar bokföring. Revisorsjobbet är ju mycket annat också. Men det visar sig. Jag har tre år kvar, eller fyra kanske, och hinner tänka ut vad jag vill.

Du verkar vara väldigt praktisk.
- Ja, mina fritidsintressen är sånt som har med hemmet att göra. Jag har ju varit ensam med Alexandra nästan hela tiden och därför har hemmet varit viktigast för mig. Jag gillar att pyssla, måla, tapetsera, hålla på med gamla möbler. Så det här, att driva caféet på Limön, passar mig perfekt. Jag tycker det är otroligt avslappnande, trots att jag har fullt upp. Det är svårt att beskriva, men det är annorlunda. Helt annat än i stan.
KERSTIN MONK
kerstin.monk@gd.se
026-15 96 44
Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons