Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”...sista striden det är...”

Annons
Hur ska det gå för Hasse Wahlström?Han är orolig själv, det tillstår han närvi träffas på hans födelsedag på jobbeti Stockholm. Han bryr sig egentligen inte så mycket om självafödelsedagen, dom brukar han inte fira.

Men nu fyllde han 60 år och måste avgå somordförande i Tranportarbetarförbundet. Lämna jobbetoch bli pensionär.

Han fick en båt av frugan och släkten. Han ärintresserad av fiske, höll på mycket som ung och drygadeut matpengarna genom att fiska i Testeboån. Svärmorbrukade vara med, satt i campingstol i den flatbottnade ekan ochtillsammans drog dom upp både abborre, gädda, någonliten lax ibland, ål, brax och vimma. Och hallon kunde manockså plocka.

Hur känns det att sluta?

- Hårt. Jag har försökt trappa nerdet senaste året. Men jag har sett det här förbundetsom mitt och har fört hårda kamper dygnet runt. Nuär jag orolig.

Vad ska du göra nu?

- Jag inbillar mig att jag ska hålla påmed hästar, jag har en travhäst tillsammans med yngstajäntan och vi ska skaffa en till. Sen ska jag hjälpahustrun mer, och barnen. Sen tror jag att jag hamnar påkajen igen.

Du menar att du ska börja knega som stuvare igen?

- Ja, det kommer att gå alldeles förträffligt.Jag är nog egentligen mer lämpad att knega med händernaän med huvudet, det tror jag. Och jag ser fram emot det.

Tror du att dom vill ha en 60-åring där?

- Ja, det är jag ganska övertygad om. Jagtror att jag är kapabel att klara av det, även om myckethar förändrats sen jag var där.

Kan du inte leva på pensionen?

- Jag får 78 procent av min lön i pensionså det är inte för pengarnas skull. Jag vill hållaigång och göra nytta. När kongressen är över,då är jag noll och då gäller det att sättaigång. Annars bryter jag ihop. Det finns nog någragamla kompisar kvar på kajen som jag kan spela kort med.Jag passar som arbetare, jag är nog litet bohemisk.

Du blev förbundsordförande!

- Ja, det blev fel. Men dom tog bort min tjänstsom avtalssekreterare. Det var det bästa jobb jag kunnatha eftersom jag gillar att syssla med förhandlingar. Detär intressant och spännande att möta nya människor,nya motparter.

Vad har du för skolbakgrund?

- Ingen alls. Kajen är min skola. Jag gick ibåde Norra skolan, Nynäs, Islandsskolan, Brynäsoch Solängen, jag gick i alla skolor. Det var jag som flyttade,inte familjen. Jag var inte särskilt duktig men jag klarademig alltid. Jag hade inte tid att läsa läxor. Jag gickpå travet istället och hjälpte farsan, som varskrothandlare.

Har du saknat skolutbildning?

- Det är klart att det varit vissa bekymmer,men det går att hantera det också. Jag har ingen dator,inte ens en räknedosa. Jag har aldrig varit intresserad avatt vara exakt, så länge jag vet ungefär vad detblir. Det är andra runt omkring som håller reda påsånt.

Det sägs att du inte ens kan programmera videon?

- Det stämmer. Jag har inget intresse och tänkerinte låta någon tvinga på mig. För migär det viktigt att inte vara beroende. Många i samhälletbryter ihop av teknikutvecklingen, men jag har aldrig bråttom.Jag tar den tid det tar. Jag har ingen display på telefonenheller för jag vill inte kolla vem som ringer. Jag tar allasamtal.

Hur blev du sån här?

- När jag jobbade på kajen var man i teamoch då gällde det att klara sig själv, inte varaberoende. Det mår jag bra av. Jag är nästan aldrigsjuk. Folk säger att du klarar dig inte. Men det görman, hur bra som helst. Allt man behöver i livet ärtid, harmoni, litet mat, någonstans att bo. Mer behövsinte. Och jag har haft tur som trivts med jobbet.

Hur kunde grabben från kajen bli högstahönset inom transport?

- Det började på kajen och där varmånga utslagna. Vi hade lagackord och då gälldedet att hitta lösningar själva så vi delade påarbetsuppgifterna. Alla hade ju samma lön. Jag är övertygadom att alla är duktiga på något och dåfår man prova sig fram och hitta där anlagen passar.

Efter ett tag blev jag stor i korken och ställde migupp mot gubbarna som jag tyckte hade fel. Det började medsmågrejer, men sen avancerade jag och blev i stort settallt, ordförande, skyddsombud, satt i bolagsstyrelsen. Detvar bra att ha koll på allt, då kunde direktöreninte dribbla bort mig.

Sen fick jag allt mer förtroende och jag hade anlag förförhandlingar och processer. Det var Hasse Ericsson, förreförbundsordföranden, som gjorde mig till ombudsman iGävle. Sen erbjöd han mig jobb i Stockholm. Jag börjadeandra februari 1977, samma dag som jag blev pappa till Linda,min yngsta dotter. Det var egentligen inte klokt att börjai Stockholm. Jag trivdes bra i Gävle.

Sen gick det uppåt?

- Jag började som stuveriombudsman, fick tasemesterfrågor och eftersom jag tyckte att förbundetskötte bolagsstyrelsefrågan dåligt fick jag tahand om det också. Jag gillade avtalsfrågor. Det gälleratt vinna respekt och ha medlemmarna i ryggen. 1982 blev jag avtalssekreteraremed ansvar direkt inför styrelsen. Där hade jag en uniksituation, ända tills jag tvingades bli ordförande 1992.

Hasse Ericsson var din mentor?

- Han tvingade mig till anställningar. Självhade jag nog mått lika bra av att vara kvar vid kajen iGävle.

Din företrädare hade svårt att levasom han lärde!

- Ja, jag lärde mig en del av det. Man kan läraav misstag också. Och jag gillar inte krogen. Jag trivsbättre på travet.

Men där kan man väl också kröka?

- Jo, men jag är staketkusk. Jag springer längsstaketet och skriker vilka idioter dom är, hur dåligtdom kör. Men nu har jag provat på att köra ponnyloppoch vet hur svårt det är. Jag älskar bonnbanorna,Bollnäs, Romme, Rättvik, Bergsåker och Gävle.

Har du nån taktik?

- Nej, det är dåligt. Jag är en looser.Nån gång kan jag vinna men totalt har jag förlorat.Men nån har väl haft nytta av det också. Förrkunde jag inte förlora för mycket för familjenskulle ju ha mat också. Men nu är det bara frun ochjag hemma, barnen är vuxna. Man får ju tips iblandoch då åker ett antal hundringar, för det ärsällan dom går in.

Hur har du lyckats behålla ditt äktenskap,när du aldrig är hemma?

- Jag är ju inte hemma och tjatar så mycket.Sen har vi ju haft semester och hyrt nån stuga. Britta harockså kunnat vara med på kongresser ibland. Dåfår man ta med anhöriga. Sen har vi levt med ungarnaoch även varit mycket med svärmorsan. Hon gillar attplocka bär och svamp och det ger bra motion att gåi skogen.

Du har bara åkt hem var fjortonde dag?

- Ja, ungefär. Jag har ofta haft förhandlingarlördag och söndag. Det har viss betydelse att sättaut helger när dom flesta vill vara lediga. Det kan ge entjugofemöring extra. Själv var jag bara inne påatt göra jobbet så bra som möjligt.

Vad har du för förhandlingstaktik?

- Det är svårt för i min branschär motparten oftast fattig. Det jag tar ut ska dom ta in.Det viktigaste är att ha bra förtroende hos medlemmarnamen även hos företagen. Jag har ju haft åtgärdersom rönt viss respekt, men att hamna i konflikter tyckerjag är det sämsta läget. Jag har verkligen försöktändra på attityden till transport, att vi inte ärkonfliktbenäget utan något att lita på. Har mangjort upp med Wahlström, då ska det gälla. Senhar jag haft duktiga medarbetare, lojala, som har ställtupp på mig.

Hur mycket jobbar du?

- Det är en känslig fråga men dethär är en hobby för mig och därför finnsdet inga begränsningar. Det finns hur mycket som helst attgöra.

Ställer du lika stora krav på personalen?

- Ibland. Jag är känd för tvåord, jobba mer. Men trivs man, då får man ut något,då blir man stimulerad. Då blir jobbet en hobby.

Men så kan folk inte jobba!

- Inte folk, men i facket kan man göra det.Man offrar för vad man tror på i själ och hjärta,för att åstadkomma bästa möjliga. Och detgäller att alltid vara optimist, även när det ärsom jävligast. Men det blir allt svårare. Förrvar facket starkare. Jag skulle vilja ha större inflytandepå fördelningspolitiken. Nu tar politiken och marknadenöver.

Du har haft internationella uppdrag också?

- Ja, som ordförande i nordiska federationensom har 50 olika förbund och det betyder stort inflytandebåde beträffande sympatiåtgärder och ekonomiskabidrag. En sån styrka finns inte hos LO. Men det ärett ansvar också som det gäller att sköta ochinte missbruka. Jag tycker det är synd att jag ska sluta,för jag har fortfarande mycket att ge. Men jag är kvar,ända till kongressen börjar. Sen åker jag tillLondon där internationella transportförbundet har styrelsemöte.Jag sitter kvar där till kongressen i augusti.

Kan du inte få jobb på LO?

- Nej, där har jag inte så bra relationer.Jag har småbråkat med Vanja (Vanja Lundby-Wedin, LO:sförbundsordförande). Där är jag inte såuppskattad. Jag har strulat och varit emot.

Är du bråkig?

- Jag skulle vilja säga principfast. Jag äringen vindflöjel. Har jag sagt något står jagför det, till the bitter end. Jag kan vara ganska dum, detkan jag erkänna. Ungarna säger att jag är fruktansvärtgammalmodig, att det är andra tider nu. Men jag är intelångsint. Just nu tycker jag det är åt helsikemed individuella löner och potter. Det har inte vi. Barakrontal direkt på lönen. Man kan inte ta frånden ena och ge till den andra. Det är kollektivavtalen somger styrka. Enskilda har inget att sätta emot marknaden.Den enskilda har inget att bestämma över, inte ens vilkakläder man bär.

Kläder?

- Ja, det har jag hållt på med, närvi köpt in kläder till tidningsbuden och besökteindustrier i Finland. Där hängde det massor av kläderoch det kunde dröja fyra år innan dom bestämdeatt kläderna skulle komma ut på marknaden.

Hur har det blivit så här, fast vi haftsosseregering i alla år?

- Det är en sak med politiken, partiet och programmet.Sen en annan med företrädarna. De är kanske intedom bästa och det kan ge en hel del bekymmer.

Vilka politiker gillar du?

- Jag har haft väldig respekt från förstastund för Persson. Jag gillar Bosse Ringholm också.Han är inte så skojig som person men han gör ettbra arbete. Jag gillar också Thomas Östros och Paggan(Leif Pagrotsky, handelsminister). De är väldigt bra,duktiga företrädare för ett rättvisares samhälle.Men facket tappar makt.

Är du snål?

- Snål och snål. Det blir inte såmycket över när man varit på travet. Vi hade festför mig hemma och då sa ungarna att bränner dettill, då finns jag alltid till hands. Men jag är inteden som ringer och frågor om dom behöver hjälp.Men jag har haft tur med mina fyra flickor.

Och nu klipper du kontakten med Stockholm?

- Ja, jag har aldrig trivts där. Tacka vet jagGävle, där finns skogen, travet, fiskarna och inte minstkajen. Vilka minnen man har därifrån. Vilka historierman kan berätta om gubbarna. Det är så man blirgråtfärdig av lycka när man tänker tillbaka.

Du kanske skulle ägna dig åt politikennu?

- Jag jobbade litet politiskt tidigare men det gickinte så bra. Jag ställde inte upp när jag tyckteatt folk hade fel. Men kanske gör jag det. Det är litetrörigt i Gävle och dom har ont om folk. Man fårnog uppdrag gratis nu. Men jag tar bara på mig uppdrag omjag kan uträtta något, annars får det vara.

Det sägs att du förhandlar även närdu köper skor!

- Jag har köpt mycket skor i mitt liv, 40 000till 50 000 par skor till tidningsbuden. Vi skulle köpa 12000 par skor vid ett tillfälle och jag ville lägga utdet på ett litet svenskt familjeföretag. Men det fannsinte skinn i Sverige till så många skor. Dom fickköpa extra från Finland. Jag var själv med ochkonstruerade sulorna så att de skulle fungera bådeför dom som gick, cyklade och körde bil. Det gårinte att ha samma modell. Sen var det så skilda storlekarockså, från 32 till 49 och dom små måstesärtillverkas.

När jag själv köper skor brukar jag köpatvå par åt gången, då kan man fålitet extra pris och skokräm och skoremmar till. Skokrämär dyrt nu för tiden.

Och när du köper kostym?
Annons
Annons
Annons