Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skrattar bäst som skrattar sist

/

När jag stämmer träff med Inger Källgren dagen efter valet är hon sannolikt Sveriges gladaste moderat. Nu hade hon fått chansen att styra, tillsammans med de övriga borgerliga partierna, miljöpartiet och sjukhuspartiet. Valresultatet var historiskt.

Annons
Gävleborgs landsting har aldrig styrts av andra än socialdemokrater.
- Spännande, men också ett stort ansvar, sa hon.
När vi så träffades på tisdagen var situationen en helt annan. Miljöpartiet hade börjat vackla och funderade på att stödja vänsterblocket.

Är du oroad?
- Ja, förskräckt. Det man kommer överens om måste hålla längre än några dagar. Jag är oroad över vad både befolkningen och professionen tänker. Väljarna har sagt sitt i valet. Nu måste de få veta vad som händer. Jag befarar ett kaos som kan ta lång tid att reparera. Men jag ser fortfarande möjligheter. Det måste jag göra.

Om s och v sitter kvar tillsammans med mp, hur kommer det att kännas?
- Då har vi tappat en möjlighet att tänka litet nytt i landstinget Gävleborg, ett nytänkande som man har börjat på andra håll i Sverige.

Hur skulle det bli med er vid makten?
- Bollnäs blir kvar som akutsjukhus. Vi får tre sjukhus med olika innehåll. I Bollnäs ska det finnas akut omhändertagande både på medicin och kirurgi men på ett nytt sätt. Jag tror att man måste hitta moderna mer företagsliknande anställningsformer, och det betyder inte privatisering. Jag tror att man kan driva Bollnäs som ett landstingsbolag med en anställd vd, professionell styrelse som följer utvecklingen och som har kostnadskontroll och som säljer sina varor till våra beställarnämnder där politikerna sitter. Det skulle ge en effektiv organisation med tydliga besked.

Primärvården då?
- Den är ännu viktigare. I dag har vi runt 40 hälsocentraler och bara två av dem drivs privat, Brynäs och Södertull. Där har man det lilla företagets fördelar, man är delaktig, alla vet vad som står i avtalet, vad man måste göra för att förstärka inkomsterna och begränsa kostnaderna. Så tänker man i ett företag.

Vilka möjligheter ser du?
- Att personalen avknoppar verksamhet och tar över. Tjejerna på lungkliniken kommenterade efter valet att de kunde tänka sig ta över och driva verksamheten själv. Man vinner mycket om de tankarna börjar rulla.
Läkare liksom sjuksköterskor och annan personal under landstingets vingar vet inte hur man gör när man startar ett företag. Om man knoppar av verksamhet får de en lärotid på kanske tre år. Sedan får de skriva riktiga avtal och när det blir dags för en upphandling har de hunnit lära sig.

I andra länder, som Tyskland och England, tycks sjukvården bedrivas mer effektivt än här. Vad gör vi fel?
- Det finns många orsaker. Vi har ett administrativt och teoretiskt system där mycket dokumenteras, registreras och kvalitetssäkras. Det är väldigt mycket tid som de medicinskt utbildade ägnar åt sådant. Onödigt mycket, tycker jag.
I många länder har man en annan syn på patienterna. Man får betalt för varje patient. De är en intäkt. Jag bollade idéer med en taxichaufför som hämtade mig kvart i fem en morgon. Om han hade fått betalt för att köra taxi hela året, hur roligt vore det då att åka och hämta mig så tidigt på morgonen. Nu är jag en kund och han får betalt när jag åker. Då är han mån om att komma och hämta mig. Så måste det gå till inom svensk sjukvård också.

Hur menar du?
- Vi moderater har haft svårt att förklara det här men tanken är att vi ska införa en allmän, obligatorisk hälsoförsäkring där vi betalar per patient. Det innebär inte att plånboken ska få styra. Det har vi aldrig sagt. Men på det här sättet vet vi vilka pengar som går till sjukvård och vi får pengar för varje patient.

Vad skulle det betyda för mig?
- Du går till doktorn på samma sätt som nu. Sen får doktorn betalt från försäkringen när du kommer dit.

Hur påverkar det doktorn?
- Han ser dig mer som en viktig patient. Det påverkar inte hans lön, däremot det lilla företaget som är beroende av intäkter. Så är det.
De avtal vi nu har med privata hälsocentraler består först av en basnivå. Därutöver får de betalt per patient.

Du har varit oppositionsråd i landstinget
i åtta år. Vad gör du?

- Jag är med och diskuterar. Påverkar, lyssnar, bryter argument, för fram nya idéer som gör att utvecklingen inte går ännu långsammare än den gör i dag.

Du var beredd att samarbeta med sossarna under förra mandatperioden.
- Ja, men så långt kom vi inte. Hanteringen av Sandvikens sjukhus lyckades bra och där var alla med. Jag trodde att vi skulle kunna samarbeta, men så enkelt fungerade det inte. Och nu har vi glidit ifrån varann. Jag har faktiskt aldrig känt mig så utanför som just nu.

Hur länge har det pågått?
- Sen efter förra sommaren. Då anlitades en ekonom som beräknade vad som skulle hända med ekonomin. En kostnadsökning i kombination med intäktstapp skulle leda till ett glapp på 500 miljoner kronor om fem år. Jag hade svårt att se det så ekonomiskt och rakt uträknat. Jag upplevde nämligen att min roll under tiden var att förändra så att det inte blev ett så stort glapp. När jag sa nej till det synsättet stängdes alla dörrar och sen dess har vi inte pratat samma språk. Vi var inte delaktiga i beslutet som fattades i april och jag vet fortfarande inte alla detaljer. Det är oerhört svårläst.
Inga politiker över huvud taget är med. Bara tjänstemän i 14-15 utvecklingsgrupper.

Allmänheten har heller ingen insyn?
- Nej, den är noll. Vi politiker har tappat greppet fullständigt. Den kommentar jag får från socialdemokraterna, när jag är kritisk, är att nu har dom professionen med sig, att det är dom som arbetar. Men det är bara en liten del av professionen som är delaktig. De som arbetar i vården är inte delaktiga. De vet lika litet som jag.

Så vem bestämmer sjukvårdens utveckling?
- Visionen tycker jag nog att majoritetspolitikerna fortfarande besitter, till exempel att närsjukvården ska fungera. Men det är lätt att måla de stora penseldragen. De måste översättas flera gånger på vägen ner så att man blir delaktig och det hävdar jag att man inte gör. Därför har jag ställt mig utanför det här arbetet, rätt eller fel.

Om ni får ta över, vilken blir din roll?
- Jag hoppas att jag blir ansvarig för förändringsarbetet, att jag får ha den nytänkande rollen mot verksamheten. Det skulle bli jättespännande.

Du kommer i så fall att få arbeta med en gammal kommunist, Stig Zettlin.
- Jag har jobbat med Stig tidigare. Vi satt i rummen intill varann i gamla landstingshuset och jag har inget emot honom personligen. Naturligtvis har vi drabbat ihop i ideologiska diskussioner och det måste jag försöka glömma nu.

Kommer ni att höja landstingsskatten?
- Nej, det tror jag inte. Jag tror att man kan fördela om i vår egen budget och dessutom använda pengarna mer effektivt om personalen blir delaktig.

Varför gick det så dåligt för er moderater?
- Partiledningen ligger i ofas med hur partiet och våra väljare har förändrats och vad vi gör utåt. Redan förra valrörelsen var det massiv kritik inom partiet på detta, från oss på golvet i kommuner och landsting. Vi fick slita ihjäl oss för att förklara hur verkligheten ser ut. Nu gjorde man samma fel en gång till, men den här gången gick inte väljarna på det.

Vilka bör avgå?
- Det vet jag inte, men man behöver komplettera med en verklighetsgrupp från kommun och landsting.

Vad tycker du om Tove Lifvendahl?
- Hon är tuff. Samtidigt tycker jag att hon inte bara kan sitta och själv inte ta åt sig av kritiken. Partiet har förlorat jättemånga unga väljare också.

Hur blev du moderat?
- Jag kommer från ett politiskt intresserat hem. Min pappa var aktiv socialdemokrat. Han dog när jag bara var tio år. Han blev sjuk mot slutet och fick problem med spriten, men när han gick på politiska möten var han alltid nykter. Det var alltid något positivt med det politiska.
I nian på Stenebergsskolan blev jag elevrådets ordförande. På Vasaskolan fanns en stark vänsterfalang som leddes av Ulf Gillström. Jag ledde den andra falangen och det blev en stark polarisering.
När jag började på lärarhögskolan var det samma polarisering. Den andra gruppen visade sig vara muf-are och där hamnade jag. Sen var det kört. Jag blev moderat och skolades in i partiet. Jag är en ljusblå moderat med stort socialt engagemang.

Sen gifte du dig med en sossepolitiker, Stig Källgren.
- Ja, vi träffades i talarstolen i kommunfullmäktige i frågan om trafikavstängning i Gävle. Då var jag ensamstående med Pernilla. Jag var väldigt engagerad och emot avstängning. Efter ett par dagar ringde Stig och frågade om han fick bjuda på lunch så att vi kunde diskutera igenom problemet. I alla år har vi sagt att den lunchen äter vi fortfarande. Men nu har vi separerat. Vi har bestämt att inte fortsätta att leva tillsammans och det är både traumatiskt och jättejobbigt. Men jag tror att det blir rätt så småningom.

Ni hade många politiska diskussioner
vid köksbordet.

- Ja, och det har gett både mig och Stig fantastiskt mycket. Han har varit min mentor under min politiska karriär och när jag valde att satsa på politiken hoppade Stig av som kommunalråd. Nu har han pensionerats som vd för Gavlegårdarna.
Två saker försökte vi undvika att diskutera, bostadspolitik och sjukvårdspolitik. Där hade vi varsin arena.

Är barnen politiskt intresserade?
- Nej, de är nog avskräckta. Pernilla är sjuksköterska och stortrivs på St. Göran i Stockholm, det enda privata akutsjukhuset. Peter är idrottskille och satsar framför allt på ishockey. Han har just lämnat Hagaström för att spela med Godis.

Du har också fyllt 50 år i sommar.
- Ja, och jag firades av mina barn, med tre dagar på Utö värdshus och med en kryssning i Medelhavet.

Åkte du ensam?
- Nej, jag åkte med en ny vän.

Hur ser du på resten av ditt liv?
- Positivt, både för mina barn och min egen utveckling. Jag har inga planer på att återgå till mitt läraryrke, även om jag tycker att det är världens bästa yrke. Nu beror det på vad som händer inom landstinget. Jag hade bara tänkt stanna ytterligare en period. Sen kunde jag tänka mig kommunpolitiken igen eller att kanske få möjlighet att prova på riksdagsarbete. Det skulle fresta.

Hurdan politiker är du?
- Pragmatisk, ljusblå, påläst, otroligt duktig på att förbereda mig. Litet för het, litet för engagerad. Jag har svårt att ändra mig, så är det. Och jag har svårt att ta kritik. Det har jag hört av min man många gånger.
KERSTIN MONK
Annons
Annons