Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Peder har plåtat de stora banden

+
Läs senare
/

GD GRATULERAR

Han har fått en inramad guldskiva (”Bobby Brown”) av självaste Frank Zappa. Han har plåtat ett skivomslag för Björn Skifs. Och han har kommit närmare Kiss än kanske någon annan fotograf.

– Ändå var det väl Alice Cooper som tände lågan på fullaste allvar, säger Peder Andersson, frilansfotograf som når livets höjdpunkt denna lördag den 14 juni.

– Året var 1975 på Gröna Lund, jag var bara 17 år men hade klätt mig i skjorta och kavaj bara för att jag skulle se äldre ut. Lyckades tränga mig fram och fick perfekta bilder på rocklegenden. Det blev en förstasida i tidningen Tio i Topp, som faktiskt drevs av Harpo Svenssons pappa. Visste inte vad jag skulle ta betalt utan sa bara att jag ville ha en slant till ett par nya jeans och så blev det.

Inte nog med detta. Alice Cooper himself ville se bilderna och Peder skickade dem till honom och beundran blev ömsesidig. Samma gäller Björn Skifs, vars hitlåt ”Hooked on a Feeling” blev Peders tidigaste favorit. Även där, då som 16-åring, tog han sig fram i trängseln med sin lilla instamatickamera på Folkets Hus i Hofors och fick någon sorts kontakt med Skifs, som småningom sa:

– Hörru, du kan väl ta en bild på hela bandet (Blåblus).

Ja, så blev det. Bluffen gick hem, för Peder sa till vakterna att han kom från ”tidningen” och begåvades därför med ett eget litet bås närmast scenen. Som fotograf måste man vara påhittig för att inte säga fräck.

Peder Andersson växte upp i Valbo, men bodde en period med sin mamma i Hofors, innan han flyttade till Gävle och fick gå som lärjunge hos Arbetarbladets fotografer Lennart Pettersson och Håkan Selén. Jobben blev alltfler och särskilt lockade nöjeslivet.

– Jag var helfrälst på band som Queen, Kiss, Alice Cooper, T Rex, Deep Purple och U 2, men Skifs hade också sin givna plats och en bild jag tog på honom i Folkparken i Gävle användes på hans skiva ”Split Vision” (1977). Minns inte så noga, men jag tror att jag fick omkring 3 000 kronor av Emi och jag var naturligtvis överlycklig.

Peder Andersson hade då fått in en fot hos Polygram vilket gav honom VIP-pass till det mesta som tilldrog sig på scenerna, främst då i Stockholm. Han blev ”tjenis” med vakterna, vilket självfallet underlättade en hel del i jobbet.

Småningom avslutade han sin tjänst på Arbetarbladet och satsade vidare som frilans. Han levererade bilder till pressreleaser, turnéaffischer, idolkort och skivomslag. I det senare fallet gjorde han bland annat omslaget till Jerry Williams jättehit ”I Can Jive”.

Peder flyttade sen till Örebro där han öppnade en skivbutik. Några år senare ägnade han sig åt att sköta skyltningen åt musikaffärer runt om i landet innan han 1996 bestämde sig för att sluta cirkeln och flytta hem till Gävle igen.

– Jag jobbade med datorer under några år och sen blev jag drogterapeut. Fast nu är jag tillbaka som frilansande fotograf med både reportage- och bröllopsbilder på uppdragslistan.

50-årsfirandet sker i kretsen av hans vänner och det har bokats bord på en restaurang nära bostaden på Staketgatan.

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons