Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord

/

Annons

Vår vän Olle Eklund har lämnat oss för alltid. Men han kommer att bli ihågkommen med värme av alla som haft förmånen att höra till hans stora vänkrets. Olle avled den 24 juli, fyra dagar efter sin 87-årsdag. Olle som varit drabbad av sjukdom ett flertal år och sista tiden varit bunden vid sjuksängen, kunde ändå på sin födelsedag i sitt rum på Vallongården glad och positiv delta i vännernas uppvaktning. Vem kunde då ana att slutet var nära.

*

Olle och Zari kom som en frisk fläkt till Gävle 1964, då Olle erhöll ordinarie tjänst som gymnastikdirektör vid Läroverket/Vasaskolan. Tipset om tjänsten fick han av gymnastikdirektören Gustav Olsson, då Olle som ledare för Nässjö Läroverks bandylag mötte Gustav Olssons lag från Gävle Läroverk i finalmatchen om Kronprinsens pokal.

Under Olles första tid på Vasaskolan skedde en betydande föryngring av dess lärarkår. Olle satte igång med att på kvällstid leda kul motionsgymnastik och volleybollspel för kollegerna samt deras respektive och vänner. En starkt sammansvetsande åtgärd, som han så småningom utökade med att en kväll i veckan leda kurs i gammeldans.

Olle var född i Kristinehamn och växte upp i Karlstad, där hans pappa, tidigare regementsmusiker på Gotland, hade en sportaffär. Vem minns inte när Olles pappa prick kl 12 under sommardagarna öppnade fönstret i Olles och Zaris sommarhus på Bohus-Malmön och på trumpet klockrent spelade Gotländsk sommarnatt ut över nejden.

Olle älskade sitt Bohus-Malmön och Västkusten. Vid tillställningarna inom vänkretsen hörde det till att Olle skulle framföra Evert Taubes Inbjudan till Bohuslän. Visst är Sven-Bertil Taubes version av visan underbar, men Olle, musikalisk och med fin sångröst, gav med sin version, ibland med tårar i ögonen, en ännu mer känslofylld dimension åt verserna. Förutom på Taube lyssnade Olle helst på Charlie Parker, Stan Getz och Lasse Gullin. Efter en av våra tisdagsluncher lade jag på First song (for Ruth) från Stan Getz' sista CD-inspelning. Strax började känslomänniskan Olle storgråta.

Olle var en idrottsbegåvning, som säkert hade låtit höra av sig mer, om han lagt mer tid på träning. Han var bland annat duktig bandyspelare i både Färjestads BK och Sirius. Jag tror inte att någon enda av Olles gymnastik-elever tagit ett enda set i badminton mot Olle, fast han utlovat en hundralapp till den som lyckades. I tennis var hela familjen Eklund mycket engagerad och dessutom duktiga. Olle hade med sitt bollsinne en märklig förmåga att spela med retfullt mjuka, rena slag utan att verka ta i det minsta. Han var också hantverkskunnig och svarvade som hobby under flera år. Alla har vi väl ett av hans välgjorda tårtfat eller en sockerskål hemma. Olles förmåga att komma ihåg vistexter var imponerande. Jag tror han kunde alla Evert Taubes låtar utantill.

Olle och hans Zari hade social kompetens i överflöd och deras gästfrihet visste knappast några gränser. Grannarna i Villastan kommer säkert med blandade känslor ihåg de fyrverkerier, som startade Eklunds vårfester när de bodde på Banérgatan. I många år stod Eklunds för de trevliga Valborgsmässofesterna på Hemgården och vem startade Korvakademin, de cirka 25-åriga Tisdagsluncherna och Antikrundan om inte Olle.

Olle gjorde alltid succé, när han iförd en stor pälsmössa och en lösmustasch kom instormande i någon församling och yvigt gestikulerande utbröt i långa tirader på flytande ryska, utan att ett enda ord egentligen var ryskt. Ja, Olle har varit en verkligen glädjespridare.

Sistlidna nyårsafton firade Zari och Olle diamantbröllop. Nu sörjer vi med Zari, Maria, Pär och barnbarnen. En liten tröst är att Olle slipper att ligga och plågas längre och längta till sitt Bohus-Malmön dit han aldrig mer fick komma.

Vännerna genom Nils Frölander

Annons
Annons
Annons