Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord

/

Annons

Till minne av Sanna Wikström

Det är omöjligt att ta in och förstå att Sanna Wikström inte längre finns ibland oss, denna levande och sprudlande kvinna.

*

Hennes intensiva och närvarande personlighet smittade av sig på alla runt omkring. Jag lade märke till henne genast jag flyttat till Gävle 1995. Första gången vi träffades och talades vid närmare var 2005, när Sanna kom hem till mig för en längre intervju med anledning av att jag kommit ut med en ny bok, som hette Slaviska världar.

Väl påläst ställde Sanna nyfikna och undersökande frågor, ögonen gnistrade och pennan glödde. Hon ville veta allt – hur historien i den västerländska rationella traditionen och östs slaviskortodoxa förhållningssätt hängde ihop. Vi bläddrade i böcker och studerade texter och bilder, tiden flög iväg. Och när så ikonerna kom på tal – då stannade tiden. Detta var något Sanna verkligen brann för och kunde mycket om, och mer ville hon lära sig!

Från denna stund blev vi nästan ett ikonpar, Sanna och jag. Under många år genomförde vi ikonidéer som utmynnade i flera artikelserier i Gefle Dagblad om den slaviskortodoxa ikonografin. Och Sanna var lika glad som jag, när min bok Ikonernas värld såg dagens ljus hösten 2008. Hon hade varit med på hela resan.

Nu är resan slut för Sannas del, och jag känner en stor sorg. Nu kan jag inte slinka in på redaktionen och bara visa något intressant fynd eller småprata en stund. Men i minnet kommer vi att fortsätta våra samtal och Sannas glittrande ögon kommer jag alltid att minnas.

Margareta Attius Sohlman

Fotnot: Sanna Wikströms artikel som jag berättat om publicerades i GD 2005-11-04.

Annons
Annons
Annons