Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Wolf Johansson har avlidit

/

Annons

Wolf Johansson har gått ur tiden. Alldeles för tidigt kan man tycka, 74 år.

Wolf Johansson växte upp i Sandviken. Yngst i en skara av fem syskon. Han kom tidigt i kontakt med musik. Klarinett och saxofon blev hans första instrument. Jag var flyktigt bekant med en basist i Sandvikens symfoniorkester och han berättade att det var de som skolade Wolf i musikens innersta mysterier.

Symfoniorkestern i Sandviken hade väl tänkt sig den unga begåvade Wolf som en påläggskalv av stora mått för framtiden. Men Wolf blev ingen symfoniker. Han blev jazzmusiker. I en tid långt före melodifestivaler och annat.

Det var på den moderna dansbanan I Sandvikens folkets park Wolf Johansson hamnade på lördagskvällarna och där dansade man bara till låtar med jazzsolon. Med en seriös musikalisk gratisskolning var han en självskriven inhoppare i vilken orkester som helst.

Han var med i Åke Ljungströms från Sandviken och han var bara 15 år när han började permanent med Kurt ”Kurre” Järnbergs orkester i Gävle. På dagarna jobbade han som beredskapsarbetare mellan studier i bland annat Framnäs och Musikaliska akademin. I Stockholm spelade han saxofon med sångerskan Titti Sjöblom.

Genom sjukdom blev han förtidspensionär. Han kom så småningom med i Regionmusiken i Uppsala och lärde sig traktera både oboe och fagott. Han var med i Sandvik-Valbo musikkår samt i Kanalkyrkans träblåsarensemble. Dessutom måste man nämna hans medverkan We Be Big Band, SBB och Jazz au vie med Camilla Von Bothmer.

Genom släkten kom Wolf Johansson också tidigt in i naturens mysterier. Han blev fågelskådare vid sidan av sitt spelande. Studerade fågelbon och lyssnade på fågelläten. Det var nu jag började känna honom närmare. Att identifiera kända jazzmusiker när dom spelar solo och identifiera olika fågelläten. Det är ungefär samma sak, sa vi.

Vill man höra hur saxofonisten Wolf Johansson lät, då får man leta bland Kurre Järnbergs många LP och CD, en med Bosse Heeds storband. Plus förstås gruppen Earforce, ”Jazz for fun” från 1999.

Även om Wolf kunde ha mycket för sig missade han aldrig sina barns födelsedag. Vi minns Wolf som en rolig och glad slarver, fast han egentligen var tvärtom när man väl lärde känna honom och i orkestern fick man inte spela fel. Han var noggrann. Han trivdes där han var. Han hade många vänner.

Vi alla som kände Wolf Johansson saknar honom. Jag säger som Wolf själv skulle ha sagt: "Det borde vara förbjudet att dö."

Lennart Lundkvist

Annons
Annons
Annons