Annons
Annons
Annons

1, 2, 3 - nej, det här är overkligt bra

Jag vill bara börja med att säga det här: Det är i stort sett omöjligt att vinna ett SM-guld i ishockey genom att avgöra finalserien direkt med fyra raka segrar. Nu, efter två bortastölder (det går att utveckla ordentligt, om man håller på Skellefteå – och det kommer man att hålla på med till midsommar...2019), är Brynäs bara en seger från att stå för en prestation som trotsar till och med hockeyns naturkrafter.

Det har inträffat en gång tidigare. Det var 2003 då serieettan Frölunda dundrade över serietvåan Färjestad med 5–4, 2–1, 2–0 och 4–3 och bland annat hade en 21-åring som hette Henrik Lundqvist i mål.
Nu leder seriefyran Brynäs mot serietvåan Skellefteå med 3–0 i matcher, efter att ha både ställt många tips på ända, och även haft den perfekta mixen av mod, vinnarvilja, taktisk smartness och för all del den där lilla gnuttan tur som behövs.
Men det här är Brynäs slutspel. Då gör Jonathan Granström ett mål som enligt regelboken inte ska godkännas.
Men jag tror inte Skellefteås problem är att Granström var för snabb in i Jocke Eriksson målgård – utan att man inte själva lyckades göra ett enda mål på hemmais.
0–1 grinar därför besviket i Skellefteåspelarnas ansikte när de kommer till Gävle i dag.

Simon Bertilsson!

Och kom inte och säg att de inte fick sin chans. Hemmalaget hade fyra hela power play i matchen och några sekunder till – varav fyra minuter i stort sett i sträck.
Det är alltså inte Brynäs power play som har visat sig vara ett vinnande vapen i den här finalserien, där blev det faktiskt inte mål i går heller på tre försök.
Men istället är det box play som är hundraprocentigt; i taktiskt tänk och i slit – mot ett power play som innan finalserien startade var Skellefteås mest fruktade vapen.

Simon Bertilsson!

Brynäsmålvakten Svedberg har nu fått ihop tre nollor under slutspelet på sina elva matcher. Samtliga faktiskt på bortaplan, och en i varje matchserie: 5–0-matchen mot Frölunda, 3–0-matchen mot Färjestad – och nu den här blytunga 1–0-knocken i Skellefteå Alltmerkraftlösa Arena.
Svedbergs fantomspel, vi kan inte hålla igen med superlativen här, är självklart det som gjort att Brynäs vunnit de här två bortamatcherna.
Utan en sån målvakt vinner man aldrig SM-guld, minns "Honken" 1999.
Med en sån målvakt kan man vinna i stort sett vad som helst, var som helst, när som helst och mot vem som helst. Därför blir det 1–0 mot Skellefteå en lördageftermiddag i april fast det egentligen ska bli 1–3, 0–4 eller nånting annat.

Simon Bertilsson!
´
På något sätt knyts historien ihop under den här 100-årsjubileumet för Brynäs på ett nästan hisnande sätt.
Det var där uppe i Västerbotten som det första SM-guldet spelades hem 1964, och till och med firades på stationen i Bastuträsk där nattåget stod och väntade.
Brynäs slog just Skellefteå i en match med 5–3, och sedan tappade Leksand poäng i en annan match – och det var ett mästarlag som klev av på Gävle central måndagen den 9 mars.
Då tåg.
Nu charterflyg.
Då hade Brynäs guldmedaljerna färdigbetalda för att sedan kunna kvittera ut dessa på Isstadion där på Nynäs några dagar senare.
Nu landade Brynäs sent i går kväll efter att ha skickat beskedet till Svenska hockeyförbundet att transportera upp Le Mat-bucklan till Läkerol Arena och se till att få guldhjälmarna dammfria.

Brynäs har nu vunnit sju raka slutspelsmatcher, fyra semifinaler och tre finaler. En seger saknas. Den kan komma i kväll. Den kommer i kväll om Brynäs fortsätter att frusta och pusta och bara jobba vidare.
Det här har utvecklats till doldisarnas finalserie, och det gör inget om Silfverberg och Järnkrok kör fast, bara de fortsätter att tvinga Skellefteå att hålla koll på dem.
Guld nr 13 är nära nu.
Vik ihop klapp-klapp-kastanjetterna.

Annons
Annons
Annons
  • Stisse hissar
    Simon Bertilsson.
    Mr Järnvilja i en SM-final. Nästan 21 spelminuter i går. Och han som inte ens skulle spela.

    Niklas Svedberg. Mr 100 procent i en SM-final.

    Jonathan Granström. En sån där spelare alla vill ha i sitt lag för attitydens skull – och det stör inte direkt att han är en matchvinnare också.


    Stisse dissar
    TV4-sändningarna
    . Granqvist är självklart bra, Boork är bäst – men sedan flyter bild, ljud, grafik och övriga tyckare ut i en flåshurtig smet så att det snudd på att jag välkomnar reklamavbrotten. Lite som Skellefteås finalsammanbrott faktiskt.

Dela
  • +1 Intressant!
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons