Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Självklara ettor på vår häftigaste lista någonsin

+
Läs senare
/

Här kommer den mest glänsande lista vi någonsin gjort.
Den är lång, den är bred, den har djup, den blickar bakåt och tittar framåt – och den hälsar både välkommen och säger adjö.
Men först av allt har den en topp.
Sara Hector.
Anton Rödin.
De var absolut bäst.

MISSA INTE: Här är hela #100-bästalistan

För där har ni vårt val, vårt faktiskt självklara val av vem som var Gästriklands bästa kvinnliga idrottare under 2015 – och vem som var den bäste manlige.

Sara Hector är 23-åringen som faktiskt får utmärkelsen för fjärde gången. Hon fick den 2010 och 2011 efter VM-medaljer på juniornivå – och hon fick den i fjol när hon i mellandagarna klev längst upp på världscuppallen efter segern i storslalom i Kühtai i Österrike.

Fortsättningen av säsongen låg på högsta nivå, även om pressen ökade och Sara lyftes fram som medaljkandidat i VM.

Hon var inte nöjd med tiondeplatsen där i storslalom, och det berättar mycket om vem Sara Hector är:

Hon är inte nöjd.

Hon vet vad hon kan, och hon vet vad hon vill.

Under den här genombrottssäsongen blev hon till slut fyra i storslalomcupen, och inledde den här nya säsongen på en helt ny nivå genom att åka in bland de tio bästa både i storslalom och slalom i världscupen.

Sedan kom skadan i knäet, i Åre av alla ställen, som förstörde resten av säsongen. Men hon kommer tillbaka, var så säkra.

Det är en sak att vara hockeyspelare.

Det var Anton Rödin tidigare, en lovande och en skicklig sådan.

Det är en annan sak att som spelare leda ett hockeylag.

Det gör Anton Rödin nu, och det är därför som han nu följer efter Nicklas Bäckström, Jacob Markström och Jakob Silfverberg när vi gör vårt val av vem som var absolut bäst under 2015.

Rödin är spjutspetsen i det Brynäs som när man är som bäst kan slå vilket lag som helst. 25-åringen har imponerat på mig genom att vända lärdomarna av två säsonger i AHL till kunskap och vilja att göra ett nytt försök därborta – men då i NHL.

Det har Brynäs en enorm nytta av, och det kan lagets alla fans njuta av.

Rödin är höstens hetaste spelare i SHL.

Det räcker enormt långt, och resten av säsongen blir därför en helt annan resa än fjolåret – och mycket tack vara Anton Rödin.

När jag skriver Captain Fantastic ibland, har jag rätt. Verkligen.

Ni har fått ettorna på vår lista. Nu ska ni få fortsättningen. Jag fick i år uppgiften på redaktionen att göra den traditionella 50-bästalistan – men eftersom jag inte kan göra något rätt eller ens följa ett uppkört skidspår gick det som det gick:

Det blev en 100-bästalista, odyssé genom ett idrottsår och ett idrottsgästrikland där det finns så mycket mer än man tror när man ibland bara skriver sig fram dag för dag.

#100-bästalistan är därför inte bara idrottskvinnor och idrottsmän och deras resultat.

Den är även karaktärer som har satts på prov och den är tankeprocesser som till slut fått unga kvinnor att bestiga berg, eller i alla fall internationella prispallar.

Den är även för tidigt insomnade idrottsprofiler, och personer som i stridens hetta granskas in på minsta videosnutt – men när lugnet har lagt sig hyllas för att de faktiskt betyder så mycket för att sporter ens ska kunna fungera.

#100-bästalistan innehåller mycket mer än den årliga sammanställningen, men som i alla sammanhang – många nämnda, men ändå några glömda. Ändå har vi tagit hjälp av er läsare, och på så sätt lyckats plocka fram några namn som också ska finnas med.

Tack för hjälpen, och trevlig läsning från 1 till 100.

Lite av varje, utanför listan:

Emil Jönssons kropp skrek nej nån vecka före, och det blev inget VM i Falun för en skidåkare jag skrivit så många artiklar om.

Jag bojkottade självklart mästerskapet. Sån är jag.

...bandysanning; hur mycket som skrivs om allt och annat – säsongerna slutar ändå alltid med att Sandvikens AIK spelar SM-final. Femte raka i våras, i Tele2 Arena nu – även om det blev förlust den här gången.

Byggnader får dock inte plats på listan. Annars hade självklart Gavlevallen varit med. Jag hyrde inför premiären den där onsdagen i vackraste maj Gävles största mobilkran och skickade upp mästerfotografen Gun Wigh i den för att få beviset på att det var verklighet – och bilden drogs vilt över både förstasidorna i Gefle Dagblad och Arbetarbladet. Bara en sån sak!

...men varför kan jag ändå inte sluta skriva om Strömvallen?

Årets häftigaste: Eftermiddagen på gamla Träffen och GGIK:s straffseger i den avgörande kvalmatchen till Svenska superligan i innebandy – tack för att jag fick var där, Peter Nordqvist!

Det är en del av idrottens värld, men jag darrar alltid lätt över tangentbordet när tränare sparkas. Nu blev förluster och hotande kvalstreck slutet på Tommy Jonssons del i Brynäs IF:s historia.

Jag hävdar dock då som nu det man aldrig ska glömma bort: En gång mästartränare – alltid mästartränare.

Den egna redaktionen krymper, men är fortfarande naggande god. I slutet av året prisades Erik Illerhag som Årets berättare i Gefle Dagblad när han spårade upp Duong Thach – talangen som försvann. Och Magnus Hägerborn skrev Årets text i Arbetarbladet, den där ömsinta och öppenhjärtliga intervjuen med Wille Löfqvist.

Mest oväntad på en presskonferens: Gävles kommunalråd Jörgen Edsvik när det offentliggjordes att VM i bandy ska gå i Göransson Arena 2017. Hoppas att Edsvik orkar jobba vidare för att bygga ihop Gävle och Sandviken även när han nu blivit kommunalråd i opposition, jag gillar de där tankarna där idrotten också går före.

...meddelande till mig på twitter efter ett s k TV-inslag på våra sajter: "Du gör dig bättre i skrift".

Jag håller med.

Med det önskar jag Gott Slut, Gott Nytt År och vad helst ni läsare önskar – med reservationen att vi syns och hörs 2016.

MISSA INTE: Här är hela #100-bästalistan

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons