Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Torsåkers store son

+
Läs senare

Det var meningen att Joel Berglund skulle bli fabrikör, som sin far. Han föddes 4 juni 1903 i Prästhyttan i Torsåker där pappan hade kvarn och snickerifabrik och där Joel blev känd som "Prästhyttetuppen", eftersom han sjöng med stark röst.

Han skickades ut i världen för att läsa handelsämnen vid Kristinehamns praktiska skola. Där tyckte man att han skulle satsa på sången istället.
Joel måste själv ha haft sådana tankar för när han såg en notis i Norrlandsposten att man kunde få gratis sångutbildning vid Musikaliska akademin i Stockholm sökte han sig dit för att provsjunga.

Han hade tänkt sig en organist- och kyrkosångarexamen. När han hörde att det var över 40 personer som skulle provsjunga för bara fyra platser vände han i dörren och tänkte åka hem till Torsåker igen.
Men vaktmästaren stoppade honom och tyckte att om han hade kostat på sig resan ända till Stockholm så kunde han i alla fall sjunga upp.
Och visst kom han in som elev i ämnet kyrkosång. Han blev dock osams med sin lärare och började istället studera romanssång. Det var operachefen själv, John Forsell, som upptäckte den unge sångaren och lockade in honom på operabanan.
Därmed började en lysande karriär. Under tretton år som sångare på Operan imponerade han med sin mångsidighet. Han sjöng allt, från Mozart till Wagner.
1936 inleddes hans karriär med triumfer utomlands. Han sjöng på Wienoperan och konserterade i Prag, Paris, Buenos Aires och under långa turnéer i USA. På operan i Wien slog han rekord genom att bli inropad 30 gånger efter att ha gjort sin paradroll, Hans Sachs i Wagners opera "Mästersångarna i Nürnberg".
Sen kom kriget och satte stopp för det planerade gästspelet på Metropolitan i New York.

1949 blev Joel Berglund chef för Operan i Stockholm och då avslutades hans internatioenlla karriär som sångare.
Han trodde att han skulle få mer tid för sina intressen, segling, fiske och jakt.
Men när han slutade efter sju år kunde han konstatera att det hade varit slitsamma år. Han behövde minst ett halvt års vila och planerade då att åka till Florida med sin fru för att besöka gode vännen Rolf Lamborn, en journalist, född i Gävle som varit New York-korrespondent för Stockholms-Tidningen och därefter startat en egen tidning på en liten plats, Winter Park.
I en intervju i Gefle Dagblad berättar Joel om sina år som chef och hur glad han var över alla fina sångerskor som då fanns på Operan, Birgit Nilsson, Kerstin Meyer, Aase Nordmo-Lövberg, Kjerstin Dellert och Elisabeth Söderström.

Han planerade att börja sjunga igen men det skulle ta flera månader att få rösten i trim igen, efter uppehållet under chefstiden.
Notiser kan dock berätta att han under den här tiden sjöng, bland annat för I14:s mannar i Heliga Trefaldighetskyrkan i Gävle med regementsmusiken som leddes av musikdirektör Balzar Bäckström.
Han sjöng med Orkesterföreningen på Teatern och han medverkade även en midsommardag vid högmässan på Lövgrund. Men då hade han hunnit bli 65 år gammal.
Sin sista föreställning på operascenen gav han den 12 juni 1964. Han avled den 22 januari 1985 och hans sista vilja var att en del av hans tillgångar skulle användas till en fond för stipendier till lovande sångartister. Dessa stipendier har nu delats ut 15 gånger. Senast fick stipendiaterna 40 000 kronor
var.
Han blev för övrigt hovsångare 1943.

KERSTIN MONK
Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons