Annons

”Mitt jobb är inte så tungt”

Natasja Deutsch, Therece Skoog och Teresé Stattin på Skutskärs Bruk känner delvis igen sig i bilden av den manligt anpassade arbetsplatsen. På underhållsavdelningen saknas exempelvis omklädningsrum för kvinnor. Men de tror också att det finns fördomar om hur det är att jobba i industrin.

Det ryker och bullrar från Stora Ensos 118 år gamla massafabrik i Skutskär.

Där inne jobbar 368 anställda med att producera pappers- och fluffmassa för allt från tidningar till blöjor.

Men bara 15 procent av personalen är kvinnor.

– En förklaring kan nog vara den höga åldersstrukturen. Många under 40 har försvunnit i samband med uppsägningar. Och förr var det ju inte så vanligt att kvinnor förvärvsarbetade, säger Teresé Stattin, chef för materialhantering och service.

Hon och processoperatörerna Natasja Deutsch och Therece Skoog, som jobbar på kokeriet respektive blekeriet, tror också att det finns fördomar om hur det är att jobba inom industrin. Många tror nog att det är tungt, slitigt och smutsigt, menar de.

– Men mitt jobb är inte så tungt, säger Therece Skoog.

Som processoperatörer övervakar Therece Skoog och Natasja Deutsch tillverkningsprocessen via datorer i kontrollrum. De beskriver arbetet som spännande och varierande.

– Allt kan hända! Det kan bli fel på motorer och pumpar, man kan tappa flöden, ledningar kan börja läcka och det kan bli pluggar, säger Natasja Deutsch.

En hel del saker kan de fixa själva, till exempel om massan fastnar och pluggar igen en ledning. I andra fall, om det är större fel, får de kontakta underhållspersonal.

– Kollegorna är jättetrevliga. Jag trivs otroligt bra, säger Natasja Deutsch.

Teresé Stattin, som är uppvuxen i Skutskär, hade aldrig tänkt sätta sin fot på bruket. Men efter fyra års studier till civilingenjör dök det upp ett ledigt jobb som utvecklingsingenjör inom underhåll på fabriken.

– Just då var arbetsmarknaden ganska tajt och jobbet passade min bakgrund eftersom jag hållit på mycket med felanalyser, säger hon.

Men det var inte helt lätt att som ung och nytänkande kvinna med mycket teoretisk kunskap i bagaget ta plats i den mansdominerade miljön.

– Jag märkte snabbt att här ska man helst vara praktiskt duktig mekaniker. Jag kunde inte sånt så i början var det lite slitigt, säger Teresé Stattin.

Men hon betonar ändå att hon blivit väl mottagen av kollegorna. Byte av chefer har inneburit att hennes kunskaper kommit till bättre nytta.

– Vissa chefer har nog inte vetat vad man ska använda en civilingenjör till, säger hon.

Men fortfarande kan hon bli ifrågasatt när hon kommer med innovativa förslag till förändringar.

Ibland har det även hänt att äldre kollegor kallat henne ”lilla gumman”. Men hon tror att det är kärvänligt menat och har inte känt sig nedvärderad.

På underhåll jobbar 100 anställda, varav endast ett fåtal är kvinnor. Men i anslutning till deras kontor finns bara ett omklädningsrum för män. Kvinnorna är hänvisade till att byta om på andra avdelningar i fabriken.

– Men jag och mina kvinnliga kollegor där har sagt att det är okej eftersom vi är så få, säger Teresé Stattin.

Kvinnliga arbetskläder har det aldrig varit några problem med att få beställa.

De instämmer i att maskiner och verktyg ofta är anpassade för män, men menar också att det kan vara svårt att göra något åt utan kostsamma förändringar.

Annons
Dela
  • +1 Intressant!
Annons
För att kunna se bubblare behöver du skapa ett konto.
Du får även tillgång till:
  • Spara artiklar i din personliga läslista.
  • Kommentera vårt innehåll.
  • Få lokala erbjudanden.
Skapa konto
Annons
Annons