Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Var är svaren, Greider?

"FUCKING SVERIGE" - Greider ställer bra frågor, men svar saknas.

Annons
Skyskrapornas era är över. Landsbygden lockar men vad utgör lockelsen? Något på landet är värt att söka. Det gör Göran Greider i Fucking Sverige. Byn, bruket, skogen en modern Dalaresa, (Ordfront, 2001).
Greider pendlar mellan sin stockholmsförort Årsta och redaktörsstolen på Dala-Demokraten i Falun. Han pendlar mellan samhällskritik och naturupplevelser. Varför trivs folk bättre när de rör sig längs skogsbryn än längs Södermalms gator?

Greider söker svar hos enskilda människoöden, alltifrån "gröna vågare" i Nås till metallare i Bergslagen. Och han njuter av skogen. Greiders poetiska ådra förmår förmedla känslan för gården, ängen, blomman och älgkon.
Den amerikanske naturromantikern Thoreau, som flyttade ut till en enslig stuga, lockar Greider. Problemet är att vårt moderna samhälle, som Greider själv njuter i Stockholm, går på tvärs med naturromantiken. I dag fordras arbetsdelning och resor. Greider undrar om landsbygden behövs, mer än som ett "underlag för städernas utveckling".
Greider beskriver landsbygden som samhällsorganism, där folk känner till och är beroende av varandra, vilket inte är så idylliskt. Man anpassar sig till en allt tunnare samhällsorganisation. En grundfråga är individens förhållande till samhället. Greider bekymrar sig över motsättningen mellan den positiva känsloupplevelsen på landet och det rationella samhällets organisation. Men han ger inget svar.

Stolta bruk och storindustrier har lagts ner. Efterkrigstidens utbyggnad av fabriker och samhällen drevs i allians mellan företag, kommuner och arbetarrörelse. Alliansen har kollapsat, kommunerna tappat folk och fackföreningarna drabbats av ideologiska svårigheter. Bruksorterna, som var grunden för arbetarrörelsen, har urholkats. "Bruksort: det är namnet på en slutstation" utropar Greider dramatiskt. Slutstation för vad? Det undrar läsaren. Vissa hävdar att bruksandan är ett hinder för företagande och friska initiativ. Göran Greider hävdar i stället att bruksandan ledde till initiativ. Men det var initiativ till kollektivt politiskt agerande. Inverkan på individers handlingskraft väjer Greider tyvärr från att diskutera. Just där kunde hans undringar leda till prövning av hans egen, vänsterorienterade samhällssyn.

Ett genomgående svar är att kapitalismen är boven. Men varför diskuterar inte Greider orsaken till marknadens och kapitalismens styrka?
Även metallarna i Smedjebacken köper bil, TV och prylar, som kapitalistiska företag producerar.
Även kommun och invånare i Grängesberg föredrar lågprisaffärer med mat från Danmark och Holland framför dyrare mat från Nås och Dala-Järna.
Greider upprepar Karl Marx prestation, nämligen en problembeskrivning, men ingen hållbar lösning. Problemet för Greider och för Marx är att människor är sig själva närmast och de väljer det bekväma och det billiga. Denna bistra sanning tränger sig på i Greiders nostalgiska beskrivning av arbetarrörelsen.
Vad blir Greiders råd till ombudsmännen i Smedjebacken?
Greider tar upp industrisamhällets negativa effekter, antiintellektualismen samt "socialdemokratins svek". Påstående om politikernas svek blir mer ett förtvivlat utrop än en tung anklagelse, ty Greider talar inte om vad politikerna borde ha gjort. Det är förunderligt hur Greider undviker frågor om småföretagandets roll och fackföreningsrörelsens förhållande till entreprenörskap.

Är bruksandan möjlig att transformera till en positiv företagaranda? Vad krävs för att Avesta och Grangärde skall bli lika attraktiva för nyetableringar som Småland? Här saknas Greiders vanliga oförvägenhet.
Just individens förhållande till kollektivet borde Greider hade gått närmare in på. Hämmar kollektivet initiativ och nysatsningar? Tänk om den förkättrade individualismen är nödvändig för att önskade förändringar skall komma till stånd. Här får kanske en marxist som Göran Greider argumentationsproblem.
Greider tar upp olika sociokulturella miljöers inverkan. Han nämner att i "företagarlandskapet" kan ett framåt företag ha svårt att klara de teknologiska kraven, på grund av bristande teknisk kompetens. I "utbildningslandskapet", däremot, saknas i stället småföretagarandan, uppfinningsrikedomen och djärvheten. Det är intressanta iakttagelser.
Vad Greider inte tycks se är ett tredje "landskap", det en gång nästan fulländade "kooperativa landskapet" på bruksorten. Det domineras av ett parti sammanflätat med fackföreningar samt kommunala och kooperativa företag. När nu storindustrin (kapitalet) viker undan försvinner förutsättningarna för "det fulländade samhället".
Frågan till Greider är hur detta politiskt-kooperativa system borde ändras för att ge plats för nya verksamheter och entreprenörer inom tillverkning, service och kanske till och med vård.

Greider engagerar sig i hur skogarna sköts. Träfftavla för hans kritik är Stora Enso, med ursprung i Falun men numera högkvarter i Helsingfors. Den globala styrningen av Dalarnas skogsbruk förskräcker.
Greider är så fixerad vid att kritisera storföretag att han inte ser att en lokal lösning redan finns för skogen. Hälften av svensk skogsmark ägs av privatpersoner. Det bidrar till lokal sysselsättning, engagemang samt till naturupplevelser.
Men Greider förbigår den privatägda skogen, som ju sköts mer småskaligt och lättare naturanpassas. Skyggar Greider för att bejaka privat äganderätt?
Dags för nästa steg?
Vi som hört den intellektuelle rabulisten Göran Greider yttra sig tvärsäkert i medierna om olika samhällsfenomen kan förvånas över att han låter frågor och undringar dominera framställningen i hans "moderna Dalaresa". Lustigt nog blir den frågande och utforskande stilen mer engagerande än Greiders vanliga karskhet. Poeten Greiders personliga reflexioner inför naturen och människorna träffar.
Det är en fröjd att ta del av hur förortsbon från storstaden tjusas av grönbetet. Han förmedlar öppet känslor och tankar. Förhoppningsvis vågar Greider ta ett steg till: nämligen att utgående från sina iakttagelser i "Fucking Sverige" utmana de ideologiska föreställningar han själv är så låst av.
TAGE KLINGBERG
Landsbygdsboende lektor på Högskolan i Gävle

Annons
Annons
Annons