Annons

Annons

Annons

Annons

Och visst finns här spöken

Det är inte bara landshövdingar som bor på Gävle slott. Där finns också ett och annat spöke.


Trappor knarrar, dörrar öppnas av sig självt, kristallkronor klirrar och klänningar frasar. Vem eller vilka spökena är finns det flera mer eller mindre trovärdiga förklaringar till.
Att det verkligen spökar har många upplevt. Bland annat har en kontorsanställd på slottet hört knackningar, själv knackat tillbaka och fått svar trots att lokalerna var helt tomma.
Landshövdingen Jarl Hjalmarsson som tjänstgjorde på 1960-talet, berättade om dörrar som öppnats och stängts i representationsvåningen. Samma sak har efterträdaren, Hans Hagnells hustru, Catharina Thorsell upplevt.
Landshövdingefrun Eva Bihl upplevde också underliga saker under sina tio år på slottet på 1990-talet. Men Eva Bihl var aldrig rädd, hon kände att det var ett vänligt spöke. Eva Bihl var övertygad om att det var ett kvinnligt spöke och trodde det var Elvine Hamilton, född Åkerhielm. Grevinnan Elvine var gift med Hugo Hamilton som var landshövding mellan 1900-1918. Elvine avled 1915, oklart hur. Hennes släkting, Agnes von Krusenstjerna, beskriver landshövdingskan i sin romanserie Fattigadel som tyrannisk och dominerande medan en väninna beskriver henne som blid, tyst och tillbakadragen om än stundom med en bitande satir.

På bottenvåningen där det gamla kyrkorummet fanns påstås grevinnan Wrangel spöka. Hennes steg hörs ibland på stengolvet och så står hon plötsligt där som en dimmig gestalt. Hon kan dyka upp vilken tid på dygnet som helst. Enligt historieböckerna har det aldrig bott någon grevinna med det namnet på slottet så det kanske ligger närmare till hands att tro att spöket är den tjänsteflicka som av en olyckshändelse satte eld på slottet 1727. Flickan gick upp på vinden med en fackla i handen för att hämta tvätt. Pigan klarade sig undan med livet i behåll men minnet av katastrofen bar hon med sig, kanske även efter sin död.

Ett annat spöke är den grymme statsmannen Johan Wattrang. Vissa källor gör gällande att han föddes 1619 och tjänstgjorde hos riksskattmästaren Gabriel Oxenstierna i mitten av 1600-talet. Senare blev han sekreterare i Svea hovrätt och häradshövding i Västmanland.
Enligt sägnen kallades Wattrang till Gävle slott vid sekelskiftet 1700 och försvann då spårlöst.
Rykten gick om att han avrättats och murats in i slottskällaren.
I samband med 1901 år Gävleutställning publicerar Olof Högberg "Den förgätna graven under Gävleborg" i tidningen Morgonposten. Berättelsen blev senare ett kapitel i Olof Högbergs roman "Den stora vreden" som kom ut 1921.
Romanen handlar bland annat om Johan Wattrangs öde men med lite andra detaljer. Bland annat ska hans kista ha försetts med ett otal låsanordningar innan den murades in i väggen.
Andra källor hävdar att Johan Wattrang dog den 11 januari 1690 och ligger begravd i Storkyrkan i Stockholm. Ytterligare andra påstår att Johan Wattrang aldrig funnits utan är en påhittad figur.
Men vem är det då som ibland svävar omkring i bottenvåningen på slottet som en osalig ande och mumlar på ett obegripligt språk?

I stora salongen finns ett väggskåp. Tyvärr är dörrarna fastmålade men skåpet har använts av många landshövdingar.

Annons

Annons

Till toppen av sidan