Annons

Annons

Annons

Annons

Gävle

Adeln har mist sina privilegier

GÄVLE Adeln av i dag har inga privilegier längre.
I stället möts den ofta av fördomar.
- Hos allmänheten finns ibland en föreställning om att vi har mycket pengar och bor i slott allihop, säger Henrik von Vegesack, sekreterare på Riddarhuset.

De adliga förmåner som in i det sista hängde kvar slutade gälla år 2003. Privilegierna som då avskaffades handlade om saker som rätt att anlägga kvarnar och större möjligheter att förhandlas fria vid fångenskap i krig.
Nu återstår bara skyldigheter.
- Den som är adlig, man och myndig måste bidra med en avgift på 300 kronor till skötseln och underhållet av Riddarhuset, säger Henrik von Vegesack, som titulerar sig riddarhussekreterare och själv är adlig.

Avkastningen från Riddarhusets 325 stiftelser går dels till stipendier för studerande, dels till att stödja behövande med adlig bakgrund. Unga kvinnor och män får hälften var av stipendierna medan största delen av understödet går till änkor som har det illa ställt.
Förutom möjligheten att få ekonomiskt stöd kan Henrik von Vegesack bara se en enda fördel med adelskapet.
- Eftersom vi har en god förteckning över ätterna kan de adliga lättare forska i sin historia. Också utomstående kan komma till vårt bibliotek och läsa om ätternas bakgrund.

Inte heller Per Nordenvall, genealog på Riddarhuset, ser några direkta fördelar med att vara adlig numera.
- Säkert ger inte adelskapet längre några favörer när man söker en anställning till exempel, säger han.
Största nackdelen med adelskapet anser Henrik von Vegesack vara de fördomar som han och andra adliga möts av ibland, till exempel att de allesammans badar i pengar och bor på herrgårdar eller slott.
- Bara en försvinnande liten del av våra medlemmar bor så flott i dag. I alla tider har det funnit adliga som det gått mindre bra för. Våra medlemmar bor i alla delar av Sverige, har alla slags arbeten och kan tillhöra vilket politiskt parti som helst, säger han.

Alla i dag levande ätter och dess medlemmar finns med i en förteckning som kallas adelskalendern. I den finns släkternas historia nedskriven, här kan man se vem som adlades och hur respektive ätts vapensköld ser ut.
- Kalendern har funnits sedan 1850-talet och ges ut i ny, uppdaterad utgåva vart tredje år, säger Per Nordenvall.
Adelskapet ärvs, gäller livet ut och går inte att bli av med. Sven Hedin blev den siste att adlas i Sverige år 1902. Men först 1975 miste kungen sin rätt att adla. De enda i dag som kan få medlemskap är kvinnor som gifter in sig i någon av de 648 ätterna.
- Ingen bör heller ta ett adligt efternamn. En viktig del av det europeiska och svenska kulturarvet är respekt för historien och där ingår namn som tilldelats en enskild person som gjort något som uppskattats av kungen, säger Per Nordenvall.
Var tredje år samlas de olika ätternas huvudmän på Riddarhuset för att reglera ekonomin och se till att medlemmarnas intressen tas tillvara.
- Av de ungefär 600 huvudmän som bjuds in brukar runt 200 dyka upp, säger Henrik von Vegesack.

På Riddarhuset bedrivs också kulturella aktiviteter som konserter, viskvällar, utställningar och föreläsningar dit även allmänheten kan komma.
- Jag vill påpeka att Riddarhuset i alla tider skött sig själv utan bidrag från vare sig staten eller kommunen. Vi är en helt privat sammanslutning som själv finansierar sin verksamhet, säger Henrik von Vegesack.

Annons

Annons

Till toppen av sidan