Annons

Annons

Annons

Annons

Debatt
Jag vill ha en stadsarkitekt och en bar i Rådhuset!

På min fjädrande pegas i stavgången över Gammelbron, förbi prästgården och kyrkan, genom Stadsträdgården och Boulognerskogen, på Coop Nian eller uppe på Ica Söder, på Drottninggatan eller Stortorget, i föreningsliv och i sällskapslivets mingel – således i miljöer där jag rör mig – blir jag inte sällan hejdad; av kända och faktiskt lika ofta av okända.

Text: 

Detta är ett debattinlägg.Skribenterna svarar för åsikterna.

Vad är det man vill? Jo, att jag ska skriva mer, ta ställning, så där som jag gjorde förr. Kort sagt: Man saknar mig i spalterna. Jag blir förstås rörd av sånt. Glad och tacksam. Det var ju för läsarna jag skrev (och skriver). Så att i dessa sena år, när yrkeslivets middagshöjd för länge sen passerats, få en bekräftelse på att jag någonting betytt – det värmer verkligen. Och visst, inget att hymla om: Det smickrar min fåfänga, finare sorts människa är jag inte. Och fåfäng är jag...

Just när jag hade slutat som kulturredaktör kunde jag ännu sakna tillgången till spalterna. När jag läste om något idiotiskt i tidningen – tillfällen till det är ju inte så få – tänkte jag genast, som förr: Det där måste jag kommentera! För att i nästa andetag komma ihåg: Det behöver jag ju inte alls! Det är över nu. Och det kändes faktiskt skönt. Som en krigsskada som borde få läkas när vapnen lagts ner.

Annons

Annons

Men tiden går och det kliar alltmer i fingrarna efter att greppa tangenterna. Och på sistone har jag blivit uppmanad, från flera håll, att skriva om Rådhuset. Den grandiosa byggnaden vi har mitt i Gävle. Efter slottet, i statens ägo, är det kommunens verkliga profilbyggnad. Ett byggnadsminne som famnar allt vad kulturhistoria heter och är i vår stad. Ett värdigt monument, något att slå vakt om. Ett kulturarv. Tala här om ett kommunalt ansvar!

De som hör av sig till mig är bestörta och ledsna. Vad är det som ska ske nu när Byggforskningen försvinner? Problemet är att kommunen inte ser Rådhuset som en tillgång, alltså något som är bra för oss Gävlebor. Kommunen frågar inte vad vi ska ha där, vad som passar. Nej, den ser bara en sak: Hur ska vi säkra nya hyresintäkter?

Därför talas det om saluhall, vilket i folkets öron låter mysigt, jag säger inget om det. Jag vill också gärna ha en saluhall i centrala Gävle. Men inte i Rådhuset. För här handlar det om stil och värdighet. Centralpalatsets källare mittemot Centralen har det talats om som en plats för en saluhall. Ett utmärkt förslag.

Jobba vidare med det. Men håll fingrarna borta från Rådhuset! Små, mysiga affärer på andra våningen... Bevare mig väl!

Andra, som ett snille på Arbetarbladets kultursida, inbillar sig att det kunde bli ungdomsgård här. Jag har också hört förslag om dagis. Men dessa ställen behöver oömma ytor, sådana som tål att slitas på. Man ska inte behöva springa omkring och vakta småttingarna och de lite större barnen och ungdomarna. Hur roligt är det för dem att höra att de måste ta det försiktigt? Ge dem något slitstarkt ställe i stället!

När jag för ett antal år sen skrev om Rådhuset (som jag ofta återkommit till) hade jag på väg till tidningen passerat det på åsidan. Jag såg hur bohemerna i sina forskarrum staplat fönstren fulla med böcker som låg där lite härs och tvärs. Jalusier hängde på halvstång, därtill snett. Såg minst av allt värdigt ut. När jag skrev om eländet instämde Mats Öström, då kommunens utmärkte kultur- och fritidschef som ville ha kommunens styrande i Rådhuset. Det skulle bli ett värdigt, viktigt och ytterst symboliskt hem för demokratin.

Annons

Annons

Men det tycker inte Carina Blank (S), den politiker som bestämmer i vår kommun. Hon vill ha in slantar åt kommunen.

Vill inte ha ”egen” verksamhet. Sånt kostar. Vill därför hyra ut allt hon kan. Glöm värdighet och kulturminne. Glöm ansvar för historien och framtiden. I stället för folkvalda och fulllmäktigesal några trappor upp konferenslokal och kontorsutrymmen att hyra ut.

Det är detta som gör mig så betänksam och bestört. Talande är hur Mats Öström belönades för sitt utmärkta förslag med politikerna i Rådhuset (de hade kunnat samsas där med en speciell verksamhet på nedre botten som jag ska återkomma till).

Jo, han sparkades snett uppåt bakåt. Avlövades sin makt och sitt inflytande. Blev en persona non grata i tjänstemännens hierarki.

Det går till så numera i Gävle kommun (har det alltid varit så?). Kanske inte så konstigt i en kommun där de bestämmande lät briggen Gerda segla i väg till Finland – Mats Öström motsatte sig också det! Blank förebar att sådana ting inte hade med kommunens ”kärnverksamhet” att göra. Där uppe i stadshuset märker man inte ens att det där ekar fasligt nyliberalt... Men det kanske inte längre klingar falskt? Enligt mina källor har man också tackat nej till fyrskeppet Almagrundet som kunde få en sista hemmahamn i Gävle. För blott en krona! Så från kommunens sida: Inget kulturarv, tack! Kostar för mycket.

Mina tankar går fordomdags. När jag läste Barbro Sollbes utmärkta artikel på kultursidan om Johnny Mattssons hus i Gamla Gefle och kulturstråket från länsmuseet bort mot biblioteket nämnde hon kommunalrådet Ture Edbom. Honom minns jag som i går. Politiker av hans sort finns inte längre. Han var en besjälad för att inte säga passionerad politiker. Han var sig själv, originell, kunnig och på ett äkta sätt intresserad av kultur. Stadsbyggnad var en av hans grenar. Liksom bibliotek, som den folkbildare han var.Han talade sig varm för arkitekten Jon Höjers förslag om just det kulturstråk mellan dåvarande Gävle museum och stadsbiblioteket som Barbro nämner. Ett förslag som nylanserades i ett litet reportage på annan plats i GD häromsistens.

Annons

Annons

Här kan jag apropå biblioteket foga in att det ser ut som om kommunen drar ett nytt biblioteksbygge i långbänk.

Förmodligen väntar man in den nya tekniken med läsplattor och i-paddor och allt vad det är. Nåt digitalt och elektroniskt som finns i ”minnen” och därmed inte tar den plats som böcker tar. Så det blir inget nytt bibliotek! Hyllor behövs inte längre. Det nuvarande räcker alltså; tror de styrande lättat.. Kom ihåg var ni läste det först!

Ture Edbom ville knyta samman Norr och Söder. Henry Mooreskulpturen var en viktig bit i det pusslet. Rådhuset också. Jag kan inte låta bli att här berätta vad jag muntligt då och då återkommit till: En dag på sjuttiotalet då jag ännu var en ung man var jag på ett författarmöte på Stadsbiblioteket. Gäst var Sven Delblanc. Jag mötte Ture i trappan ner till den ”gryta” i källaren som då var hörsal. ”Vad fan gör ett kommunalråd på ett författarmöte med Sven Delblanc”, öppnade jag rakt på sak, så som jag plägar. ”Jo, det ska jag säga dig, pojk”, sa Ture lika rakt på sak han: ”För det första är Sven Delblanc en jävligt bra författare. För det andra för han en livsviktig diskussion om friheten”. I dag är sådana repliker otänkbara. Ett kommunalråd på ett författarmöte. En politiker som läser Sven Delblanc. En folkvald i Gävle som tycker att en författares diskussion om friheten är ”livsviktig”. Nä. Förekommer icke.

Jaha. Vad ska vi då ha i Rådhuset? Jag ser att Gävle Gille vill ha något slags stadsmuseum, lite som Gävle museum var tänkt från början. Tanken är god men jag tänker mig något mer preciserat. Jag vill ha tonvikten på stadsbyggnad och arkitektur: Hur blev Gävle Gävle? Hur uppstod staden? Vilka ritade husen, vilka byggde dem? Permanenta utställningar i bottenplanet om hur Rådhuset kom till, med dess vidare öden. Bemärkta byggnader och kända arkitekter ska man hitta om man trycker på en knapp. All upptänklig teknik kan användas så att Gävlebor, skolelever, turister kan hitta till de olika målen. Var ligger de där gavlarna som gav upphov till namnet Gefle, ”vårt förnämsta fornminne”? Och så vidare. Ferdinand Boberg? Följ blå slinga. Gävle strand? Röd slinga.

Annons

Annons

Offentliga konstverk? Lila slinga. Parker? Grön slinga. Länsmuseet ställer kompetens till förfogande.

Här intill på nedre botten skulle också stadsarkitekten sitta. En ny sådan tillsätts lagom till invigningen av nya Rådhuset. Här finns ett Gävlerum som stadsbiblioteket fixar. Läsesalar. hörsal för debatter om hur vår stad ska se ut, eller stängas av...

Till detta vill jag, längst ner, ha – håll i er nu! – en bar och restaurang! De bästa av mötesplatser. Villkor: De ska vara värdiga. Ett nytt ”Skeppet” som andas Gävle, ja är Gävle, ser jag här. Som på den gamla goda tiden. Med biff Greta och Sotare ständigt på menyn och Inger Dolk gående mellan borden med sitt milda, överseende leende. Baren lite som Operabaren i Stockholm inrymd i en k-märkt byggnad också den (operan skulle ju väga upp slottet på andra sidan Strömmen). Värdig inredning som speglar Rådhusets yttre. Tidningar på käppar att läsa. Och här fogar jag in en uppmaning till ägarna av MittMedia och Gefle Dagblad. Varför inte k-märka papperstidningen med en daglig titel i Gävle – naturligtvis Gefle Dagblad med sitt vackra namn. Så fick vi som skyr nätets blandning av trams och bättre ting (svårt att se vad som är vad) det vi vill ha.

Ack, jag drömmer i det blå hör jag hur ni suckar... Visst, så är det. Jag är romantiker och drömmare. Carina Blank däremot vill ha pengar. Hon vill tjäna på Rådhuset, annars har hon ett problem. Men vi andra då, som ser Rådhuset som en tillgång? Som vårt medborgerliga ansvar? Vad gör vi?

Björn Widegren

Annons

Annons

Till toppen av sidan