Annons

Annons

Annons

Annons

"Storslagen nytolkning av Snövit – ingenting känns gammalt"

De flesta är antagligen bekanta med den klassiska berättelsen om Snövit och de sju dvärgarna. I Robert Dröses och Anna Norbergs storslaget knasiga nytolkning av sagan återuppfinns dock det mesta och ingenting känns gammalt.

Det här är en recension.Analys och värderingar är skribentens egna.

”Det var en gång för länge sedan en mäktig kung och en underskön drottning som levde lyckliga tillsammans”. Så börjar föreställningen på Gavlerinken under söndagseftermiddagen, och så långt känns den traditionella sagan igen. Men när skådespelet drar i gång förstår vi genast att det ligger en bra bit från det traditionella.

Med den klassiska berättelsens baselement som grundstomme ger sig Dröses och Norbergs musikalteater ut på en skuttande upptäcktsfärd en bra bit från den upptrampade stigen. Moderna fenomen och uttryck bakas in i sagan och effekten är minst sagt komisk. Precis som det förvarnats om är vissa delar lite läskiga, men med väldigt få undantag serveras varje scen och replik med en stor klick humor.

Annons

Föreställningen bjuder på ett färgstarkt galleri av karaktärer. Slottsfolket, de överdimensionerade mjukisdjuren och ett gäng tjattriga korpar, för att nämna några, sätter guldkant på showen. Nanne Grönvall är dessutom perfekt i rollen som den onda drottningen, klädd i höga klackar och dramatiska dräkter. Gustaf Mardelius ersätter Niclas Wahlgren under turnén och gör en fantastisk insats som den pompöse härolden. Överspel görs till en ren konstform och den 23-årige mångsysslaren drar sig inte för att vara vulgär och bitvis till och med riktigt otäck i sin rollgestaltning. När Yohio väl gör entré är handlingen redan långt gången. Det han tappat i scentid kompenserar han dock för med inlevelse i rollen som den självupptagna prinsen. Han bjuder hämningslöst på sig själv och ger föreställningen ny motor under de sista scenerna.

Annons

De sju dvärgarna utgör dock föreställningens absoluta höjdpunkt. Både utstyrslarna och personligheterna är helt individuella, och detta understryks ännu mer av karaktärernas olika dialekter. Dvärgarnas återkommande disco-intro är något av det bästa jag sett på länge.

På flera ställen interagerar föreställningen med publiken, och speciellt de yngre åskådarna är väldigt entusiastiska när karaktärerna frågar dem om råd i olika dilemmasituationer. Det är dock inte många som vill hjälpa den onda drottningen med tips och svar – hon får klara sig själv.

På det hela taget är ”Snövit – The Musical” en väldigt välproducerad föreställning som roar både unga och gamla. Allt klaffar perfekt och ingenstans brister inlevelsen. Att föreningen mellan Snövit och prinsen i slutet inte blir helt sagoriktigt glittrande, utan istället aningen pinsam, bidrar till det humoristiska helhetsintrycket. Showen och helgen får i alla fall ett lyckligt slut.

Annons

Fakta

PÅ SCEN

Snövit

Gavlerinken, Gävle

Söndag 22 maj 2016

Betyg: 5 av 5

Annons

Annons

Annons


Christina Smedbakken

Annons

Annons

Till toppen av sidan