Annons

Annons

Annons

Annons

Färgrik bukett av sånger i Staffans kyrka

MUSIK: Camilla Dal ser Erika Sax sjunga romantisk musik i Staffans kyrka.

Erika Sax och Joakim Andersson i Staffans kyrka.

Bild: Camilla Dal

Annons

Jag brukar ibland klaga över att vi så sällan får höra kammarmusik i Gävle. Denna sommar tas det dock igen med råge, bland annat tack vare Staffans kyrkas kantor Joakim Andersson som snabbt blivit en profil i Gävles musikliv. Sommarens konsertserie kretsar kring romantiken, en epok med stor bredd. Veckans konsert bjöd på en färgrik bukett av sånger, operaarior och pianostycken.

Annons

Det var fint att få uppleva Storviksbördiga mezzosopranen Erika Sax i helfigur. Förra gången jag hörde henne var i Mozarts Requiem i Valbo kyrka, där tog bristen på akustik udden av upplevelsen. Staffans kyrka är något annat, rummet lyfter alla former av musik.

Erika Sax berättade om operans rollfördelning, att mezzosopranen ofta får spela ammor, mammor, trollpackor och så kallade byxroller. Å andra sidan är en av operans allra mest kända och älskade roller skriven för just detta röstläge, nämligen Bizets Carmen. Givetvis fick vi höra två arior ur den, en bit in i konserten. Då fick Erika Sax tillfälle att visa hur skicklig hon är på att ökar dramatiken genom att dosera energin och hålla igen, inte minst i den stiliga Habaneran.

Annons

Men allra först fick vi höra sånger av Sibelius. De förvandlades till dramatiskt färgrika målningar, med den eldiga, klangfulla rösten understödd och lyft av Joakim Anderssons uttrycksfulla, för farligheter inte främmande pianospel. Vilken kemi!

Romantikens natur är besjälad och inte sällan känns lyssnandet som att följa en ensam vandrare på vindlande stigar. Som i pianostycket ur Ture Rangströms Mälarlegender, nattmusik med vattenytor som kåras, ljusreflexer och stilla regn i kontrast mot stormiga utbrott.

I Dalilas aria ur Saint-Saëns opera Samson et Dalila fångades jag av hur Erika Sax djupa, behagligt känslorika vibratot ibland släpptes fritt och vilt i höjden och pianostämman lät oss ana en vacklande skräck.

Mer pianodramatik i ett intermezzo av Brahms som onekligen påminde om en målning av Markus Larsson. Stillheten är större i Schuberts välnötta Ave Maria, men den, liksom allt vi hörde denna kväll, fick ett personligt uttryck som rensade bort det som kunde blivit tröttande, alltför välkänt och banalt. Det var mycket skickligt gjort, starkt och väldigt vackert.

Annons

Läs mer: Intervju med Joakim Andersson

MUSIK

Romantik i Staffans kyrka

Staffans kyrka, Gävle

Via havet till Sevilla

Erika Sax, mezzosopran

Joakim Andersson, piano

Musik av Sibelius, Rangström, Saint-Saëns, Brahms, Bizet och Schubert

Annons

Annons

Till toppen av sidan