I stället får hans frånvaro vid mikrofonstativet på Gävle Pride symbolisera att HBTQ fortfarande är en fråga på liv och död.

Om någon av någon anledning tvekar om det, lämnar de bilder som Ahmed Mohamed visar under sin föreläsning inget utrymme för tvivel. Tonårspojkar som stenas och kastas ut från hus som straff för att de försöker leva sina liv.

Alla som deltar i ICORN:s fristadsprogram – där Gävle numera ingår, som värd för en fristadskonstnär – kan inte av säkerhetsskäl eller orkar psykiskt att ha en offentlig roll.

Författaren Ahmed Mohamed är dock ett utmärkt exempel på att fristadskommuner kan få mycket i gengäld när de välkomnar en förföljd författare eller konstnär.

Han berättar engagerat om den svåra situationen för HBTQ-personer i Afrika och Mellanöstern. Med tanke på att ”horrible” är ett av de mer frekventa orden under kvällen, ler Ahmed Mohamed förvånansvärt mycket.

Föreläsningen i Kulturhuset Gävle inleds med en tyst minut för offren i Orlando. Ännu ett exempel på att HBTQ-personer inte behöver leva i Somalia eller Saudiarabien för att dödas för vilka de är.

Ahmed Mohamed berättar om hur han av släkt och vänner i Somalia får frågan varför han inte använder sin skrivbegåvning till någonting bättre än att skriva ”om det avvikande som är en cancer i samhället”.

I Sverige blir han utstött ur den exilsomaliska gemenskapen för att han öppet driver kampen för HBTQ.

Trots att livet i Sverige innebär att han inte längre behöver frukta för sitt liv, understryker han att HBTQ-frågor måste ses på flera plan. Bara för att människor inte stenas i Sverige betyder det inte att allt är perfekt här. Det finns fortfarande mycket att göra och varje land har sin kamp att föra.

– Om jag hade sagt det jag säger nu i Abu Dhabi hade de satt handfängsel på mig och fört bort mig till en cell, säger han.

Ahmed Mohamed nämner flera författare, musiker, konstnärer och bloggare som kämpar för HBTQ-rättigheter i Mellanöstern och Afrika. Han ber oss att sluta ögonlocken och tänka oss in i Raif Badawis situation. Han har dömts till 1 000 piskrapp, fördelade på 50 i veckan under överskådlig framtid.

Trots de fruktansvärda bilder som han visar, är det när ögonen sluts som detta öde verkligen tränger in. Förmågan, och viljan, att sätta sig in i någon annans situation är en bristvara.

Vi får inte blunda för det som HBTQ-personer utsätts för i Ahmed Mohameds hemland och på andra platser, men vi borde samtidigt blunda mer på det sätt som Ahmed Mohamed ber oss att blunda.

*

Läs mer: Kulturella tips under Gävle Pride

Kristian Ekenberg
026-15 96 50
kristian.ekenberg@mittmedia.se