Det är skilda världar när man promenerar runt bland de många teamdepåerna utanför Tierp Arena. 363 team tävlar i 19 (!) olika klasser på årets stora tävlingshelg – EM i dragracing. Och alla har inte två lastbilar och tio mekaniker som finländskan Anita Mäkelä, en av toppförarna i värstingklassen – det som kallas Top Fuel Dragster.

En bit bort hittar vi Victor Jansson och hans team, det består av familj och vänner som ställer upp och hjälper till. Just den här helgen saknas två mekaniker som normalt sett är med, men å andra sidan har det när vi hälsar på under fredagseftermiddagen inte blivit så mycket åka av på grund av regnet.

Ett fyrasekundersrace på två dagar – sån är sporten, och det vet Victor Jansson.

– Jo, det kan vara frustrerande. I morse satt jag tre timmar i kö och väntade på att det skulle torka upp. Men då tog jag en tupplur, jag brukar försöka koppla av.

Hur lång åktid har du på en säsong?

– Vi kör fem tävlingar, så 240 sekunder ungefär om vi går till final varje gång.

Och tjusningen i det?

– Det är adrenalinet. Det låter lite klyschigt kanske, men så är det. Efter lite drygt 3,8 sekunder är vi i mål och då är vi uppe i 310 km/h.

Victor Jansson säger "vi", för det är som sagt ingen enmansshow. I depån hittar vi Victors pappa Björn, mamma Monica, flickvännen Stina Hillblom och mekanikern Andreas Asplund.

Men föräldrarna får ursäkta, i depån är det Victor som bestämmer.

– Jo, så måste det vara. Han har alltid sista ordet, och även första för den delen. Min huvuduppgift är framför allt att ha koll på lustgasen och k-spriten som vi sprutar in i motorn, säger Björn.

För Victor Jansson, snart färdigutbildad civilingenjör, är dragracingen en hobby som startade 2008 med streetracing och en trimmad Audi och som sen "spårat ur", som han själv uttrycker det med ett snett leende. Och när vi återvänder till Anita Mäkelä och hennes tio mekaniker visar det sig vara samma där. Hon har en kycklingfarm hemma i Vilppula och dragracingen är bara en hobby – om än en dyr sådan.

– Dragracing är lagsport när den är som bäst. Det är som ett musikband; om sångaren är usel kan inte resten av bandet göra något åt det – och tvärtom. Alla har sin uppgift, och varje uppgift är lika viktig, säger en av sportens riktigt stora profiler.

Hennes team måste byta slitagedelar i motorn mellan varje heat medan VictorJanssons Chevrolet Camaro från 1969, i klassen Top Doorslammer (för att den har dörrar) bara behöver en mindre översyn och justeringar.

Den största kostnaden för honom är i stället dieselbränslet till bussen, som kan landa på 10-12 000 kronor om det är tävling i Malmö eller Piteå.

Han tar med mig till den stora läktaren för att visa hur det ser ut när Anita Mäkelä och de övriga i Top Fuel-klassen kör. Det trycker i bröstet när ljudvågorna träffar kroppen och jag tror automatiskt att det också är hans dröm att sitta i en sån bil i framtiden. Men icke.

– Nja, jag vet faktiskt inte om jag skulle våga, de kör i 500 km/h. Vårt mål är i stället att putsa vårt Europarekord med några hundradelar, kanske en hel tiondel. Vi har den snabbaste lustgasbilen i hela Europa.

Erik Illerhag
026-15 93 82
erik.illerhag@mittmedia.se