Ett balanserat arbetsliv som ger mer ork till fritid, familj och vänner. Ett arbetsliv som varken gör dig sjuk eller skadar dig. Ett arbetsliv som alltså är långt bort från den minutstyrda verklighet vi har i dag.

Ohälsan i samhället fortsätter att öka och ohälsotalen inom kvinnodominerade yrken är inget undantag. En viktig utmaning i vårt välfärdssamhälle är att komma till rätta med den stora sjukfrånvaron som speciellt finns inom vårdyrket.

Det tas steg i rätt riktning, som till exempel införandet av karensavdraget i år som gör inkomstbortfallet mer rättvist. Tidigare kunde en karensdag ta bort en hel veckas inkomst för en person som arbetade långa pass. Det här kunde naturligtvis leda till att många gick till sina arbetsplatser sjuka, vilket i sin tur blev en ond cirkel med fler sjuka kollegor och i slutändan, längre sjukskrivningar.

Varje sjukskrivningsdag kostar - för den enskilde personen, för arbetsgivaren och för hela vårt samhälle. Men kanske kostar det ändå inte tillräcklig mycket för arbetsgivaren och samhället? Eftersom det är så trögt och svårt att få till någon förändring i arbetslivet.

Vad krävs för att det här på allvar ska komma upp på agendan i samhället? Massupplopp? Ansvarstagande arbetsgivare? Ansvarstagande arbetskamrater? Mer skjuts i arbetsmarknadspolitiken?

Visst, frågorna är många men det finns svar och verktyg. Till exempel:

Föreskrifter som tydligt beskriver vad som behövs för att förebygga ohälsa på arbetsplatser.

Checklistor att använda för att belysa arbetsmiljörisker och för att göra planer för att minska eller helt förebygga dem.

Kloka och ansvarstagande skyddsombud.

Kollegor på arbetsplatserna som lyfter problemen och kommer med förslag på lösningar.

För vad händer då med alla de som blir sjuka eller skadade av sitt arbete, och som efter sin sjukskrivning och rehabilitering ska återvända till samma arbetsplats? I dagens ”New Public Managementstider” är ju allt minutstyrt och det finns höga krav på effektivitet.

Det finns därför mycket lite eller obefintligt med tid och resurser för att hantera avvikelser, oavsett om det gäller hos personalen eller i scheman. Den sjukskrivne skuldbeläggs ofta för att den inte längre klarar av arbetsuppgifterna på samma sätt som tidigare.

Jag frågar mig, vem är då friskast – den som blir sjuk av minutstyrningssystemet eller systemet i sig?!

Alla hjärtans dag är dagen då jag vill lyfta vikten av balans och hälsa i livet. Vi måste säkerställa trygga anställningar på heltid, förbättra arbetsmiljön genom konkreta och starka åtgärder, arbeta förebyggande och med delaktighet av de som kan arbetet.

Ge proffsen chansen att vara proffs!

Barbro Andersson

avdelningsordförande Kommunal Mitt