Rör mig inte för då polisanmäler jag dig!

Störiga och uppkäftiga elever vet att de har rätten på sin sida. Om inte annat har de föräldrar som inte i sin vildaste fantasi kan föreställa sig att deras avkomma uppträtt olämpligt.

Läraren å sin sida backar i de flesta fall. Ingen vill dras med en anmälan i sitt CV, än mindre åsamka sin arbetsplats böter.

Och denna lättkränkthet och anmälningshysteri låter vi råda över en bransch som har grava problem att hitta behörig och kompetent personal, något som i slutänden naturligtvis drabbar eleverna, störiga eller ej.

Anmälningar av kränkta elever strömmar in till Skolinspektionen. De har fördubblats på fem år. Ett uppseendeväckande fall i Malmö slutade med att kommunen fick betala 25 000 kronor i skadestånd till en elev, som läraren lyft ut ur klassrummet. Skolans rektor backade läraren, men Barn- och elevombudet, som är en del av Skolinspektionen, tog elevens kränkthet på allvar. En försvårande omständighet var tydligen att de andra eleverna i klassen blev ögonvittnen till "elevens upplevda förnedring".

Vid ett annat tillfälle, i Lidköping, hade eleverna flyttat på soffor och möbler i rasthallen. En elev låg tryggt i soffan och vägrade flytta tillbaka möblerna efter verkningslösa tillsägelser, varpå en lärare resolut lyfte eleven ur soffan. Konsekvens: 10 000 kronor i skadestånd till eleven. Naturligtvis var detta "kränkande" läraringripande filmat med mobilkamera.

300 skolor fick alltså kritik av Skolinspektionen förra året.

Det är lätt att raljera när man inte känner till alla fakta i målen. Men har man någon som helst känsla för sans och vett, verkar väl ändå kränkthetskulturen tagit över skolans värld på ett inte helt sunt sätt. Det låter inte troligt att stora delar av lärarkåren de senaste fem åren förvandlats till några sadistiska Caligula-liknande envåldshärskare. Lika lite som att hundra procent av alla högstadielever likt fromma lamm deltar i undervisningen med ett helt klanderfritt uppförande.

Det finns väl och har alltid funnits grader i ... klassrummet.

Isak Skogstad heter en gymnasielärare och skoldebattör som vid flera tillfällen försökt lyfta problemet med att skolan utsätts för diverse experiment. Det senaste kallas lågaffektivt bemötande. Metoden går förenklat ut på att hantera affekter, och att som vuxen agera med lugn, kontroll och avledning. Det fungerar säkert vid vissa tillfällen och med diagnosticerade barn, men när elever bara är stökiga, bråkiga och våldsamma?

I en debatt med utbildningsminister Anna Ekström (S) i SVT:s Aktuellt påpekar Skogstad något väsentligt: Om allt betraktas och anmäls som kränkningar finns risk att de elever som verkligen blir kränkta inte tas på allvar.

Ett annat problem är att skollagen praktiserar omvänd bevisföring. Vid en kränkthetsanmälan är det alltså upp till den anmälde läraren och dennes skolledning att bevisa att inga fel är begångna. Skolverket lever efter devisen: En elev är kränkt när hen upplever att hen är kränkt. Punkt.

Anna Ekström tror att ett förestående mobilförbud kan hjälpa. Som en signal att det är läraren som bestämmer. Hon är också bekymrad över kundmentaliteten som präglar skolan i dag. Att eleverna verkar leva i föreställningen att de köper en tjänst av skolan och ska ha valuta för pengarna. Nå, hon lovar att titta över lagstiftningen.

Självfallet är det viktigt att skolledningar backar upp sina lärare och motverkar den här idiotiska trenden. Det är för den skull ingen som vill återinföra agan.

Men någonstans måste man ändå undra vad föräldrarna är utrustade med för skygglappar. Om ungarna beter sig odrägligt och våldsamt mot vuxna i skolan har man helt misslyckats med uppfostran.

Det är inget att vara särskilt stolt över. Vuxna ska inte undergräva andra vuxnas auktoritet.