Annons

Annons

Annons

krönika

Elias Zazi
Elias Zazi: Jag söker tröst hos henne än i dag – det är obeskrivligt gudomligt

Snacka om trångboddhet. Det var någon gång i februari 1964 som jag fick flytta in till det där stället. Jag kan minnas mörkret, bristen på el, fukten och att det ofta var dåligt med mat. För att inte tala om ensamheten jag levde i.

Men ack så tryggt det var. Jag har senare aldrig varit så trygg i hela mitt liv som jag var då.

Text

Det här är en krönika.Analys och värderingar är skribentens egna.

Kulturredaktören Elias Zazi beskriver sin mors dag.

Annons

Efter nära fyra månader i tystheten började jag höra en regelbunden puls slå. Jag tänkte att det var mitt intresse för musik som började väckas, men förstod att det inte alls hade med något konstnärligt att göra. Även om de flesta ljuden runt mitt boende var behagliga, var de höga och ibland kunde det bli jobbigt att stå ut med dem.

0 kren månad

Läs vidare med Digital!

Läs för 0 kr i en månad – därefter tills vidare 149 kr/månad. Ingen bindningstid.

Visa vad som ingår i Digital

Det här ingår i Digitalpaketet

  • Alla nyheter på gd.se
  • Nyhetsappen med pushnotiser
  • Nyhetsbrev med senaste nytt

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan