I Sandvikens nya stadsplan finns inte Jazzhuset kvar. Här kan man än så länge stiga in i genuina kulturmiljöer, som annars inte är möjliga att få tillträde till. Det är spännande, livfulla miljöer där nya musikprojekt blir till stor glädje för Sandvikenborna. Unika och oersättliga kulturmiljöer finns inte i Sandvikens nya stadsplan och ändå är faktiskt kommunen den viktigaste instansen när det gäller att bevara byggnader och miljöer.

I dag används Björkgatan 2, Jazzhuset, av en lång rad föreningar. Framför allt Sandviken Big Band har det som sitt högkvarter, tillika kontor, mötesplats och till viss del rep-lokal. Men även Bangen och Sandvikens Kammarmusikförening håller till där, även Amnesty samt andra organisationer, brukar träffas i Jazzhuset. Möten mellan de olika föreningarnas företrädare ger unika förutsättningar för ett musikaliskt nytänkande och många intressanta kulturevenemang.

Köpmangatan 25 används av Sandvikens Symfoniorkester. Sandvikens symfoniorkesters ”hem” är således i ett fantastiskt kulturhus. Huset fick orkesterföreningen i arv efter Eskil Malmgren, folkskollärare och en stor kulturpersonlighet, när han dog 1972. Hela inredningen är intakt, till och med Eskil Malmgrens egna noter ligger framme.

I huset har Sandvikens Symfoniorkester sitt kansli med en anställd. Huset har absolut museal karaktär. Eskil Malmgren älskade musik. Han hade abonnemang på konserterna men köpte ändå biljett varje gång. Det var hans unika sätt att sponsra Sandvikens Symfoniorkester Eskilsgården är faktiskt kvar i stadsplanen, men om båda husen skulle rivas så kanske hela småhusområdet omkring försvinner, då försvinner ett stycke värdefull Sandvikshistoria och ett stycke kulturhistoria. Sandvikens kommun offrar Jazzhuset samt kanske Eskilsgården till förmån för nybyggda moderna bostäder och därmed blir det en förtätning av stadens centrum. Sandvikens kommun har absolut annan mark att erbjuda enträgna entreprenörer.

Om nu Sandviken är den kulturkommun som man säger sig vara, ska man då verkligen riva vad som kan ses som musikens hjärta och själ i staden? Område har över tid utvecklats till Sandvikens kulturhistoriska nav och samtidigt blir stadsbilden mycket snyggare om Sandvikens kommun behåller de här båda äldre och kulturhistoriskt intressanta trähusen. Husen är naturligtvis i akut behov av en uppfräschning internt och externt. Den investeringen borde Sandvikens kommun, som hyresvärd och kulturkommun kunna satsa på de båda trähusen.

Bertil Fält, kulturarbetare, saxofonist, har skrivit ett medborgarförslag om att gårdarna på Björkgatan respektive Köpmangatan ska bevaras. Detta är ”vår” fantastiska ungdomsgård, menar Bertil Fält. Det är här alla musikarbetare håller till dagligdags, detsamma gäller Eskilsgården för symfoniorkestern. Husen används dagligdags från bittida till sent.

Länsstyrelsens arbete med byggnadsminnen har till syfte att bevara länets mest betydelsefulla byggnader och anläggningar. En ansökan om byggnadsminnesförklaring har skickats in 2019-08-25 av undertecknad. Byggnadsminnesobjekten Jazzhuset och Eskilsgården är betydelsefulla, exteriört, interiört och verksamhetsmässigt. Även om Eskilsgården inte är direkt hotad idag så kan den ändå byggnadsminnesförklaras. Byggnadsminnen ska skildra regionens historia och karaktärsdrag och det gör dessa trähus. Byggnadsminnesförklaringen fungerar som ett långsiktigt skydd vid sidan av de bestämmelser som regleras av Plan- och bygglagen (2010:900, PBL). En skrivelse från Länsmuseet till kommunen angående detaljplan motsätter sig rivning av byggnader i anslutning till dessa hus. Länsstyrelsen har nu att utreda och fatta beslut om Jazzhuset, Björkgatan 2, och Eskilsgården, Köpmangatan 25, i Sandviken.

Antikvarisk kompetens i Sandvikens kommun syns saknas. Sådan kompetens borde finnas hos flera personer och på olika nivåer. I Sandvikens kommun bör därför checklistor, mallar och rutiner tas fram för hur kulturvärdena ska hanteras och bevaras. Kulturhistoriska värden måste ovillkorligen integreras och tas tillvara i plan- och byggprocesser om Sandviken ska leva upp till den egna etiketten Kulturkommun.

Åsa Morberg

Docent