Annons

Annons

Annons

Insändare
Insändare: Är det verkligen sant att de äldre är problem för kommunernas ekonomi?

Text: 

Detta är en insändare.Åsikterna är skribentens egna.

Skribenten är trött på att höra Magdalena Andersson och andra säga att den ökande andelen äldre är ett hot mot välfärden.

Bild: TT

Annons

Jag är innerligt trött på att höra finansminister Magdalena Anderssons och andra politikers utsagor att den ökade mängden åldrande människor utgör ett hot mot välfärden. Vilken välfärd?

Man utgjuter sig över de kostnader som åldrande människor innebär för kommunerna.

Det nämns inte att merparten av pensionärerna är friska, lever bra liv. Klarar sig själva. Pensionären betalar kommunalskatt och bidrar med barnbarnspassning, vårdar anhöriga, deltar i volontärarbete i flera organisationer. Ställer upp som läxhjälp och så vidare.

Annons

Annons

Fattigpensionärer finns det gott om. Politiker höjer sina löner med flera tusen kronor åt gången. Pensionären längst ner på skalan, den som stannade hemma under småbarnsåren och skötte barn och familj, får nöja sig, om den har tur, med cirka 200 kr per månad vid årsskiftet.

Fattigdomsfällan slår igen för den som varit kommunalanställd, i kvinnodominerade arbeten inom vård, skola och omsorg. Det är väl känt, inom som utom Sverige, att många pensionärer lever under den europeiska fattigdomsgränsen,

Pensionärerna har byggt upp landet. Betalat åtskilligt i skatt under sitt arbetsliv. Pensionen skulle vara uppskjuten lön. Tidigare och nuvarande regeringar, måste vara helt medvetna om det som stulits och fortfarande stjäls från löntagarna. Pengar som var och är avsedda till kommande pensioner.

Om finansministerns och andra politikers oro vore relevant, borde man ärligt redovisa kostnaden för oss invånare i Sveriges land. Hur mycket kostar den ökande kriminaliteten, den sociala utslagningen, antalet människor som lever i ökande antal parallellsamhällen? Där klanstruktur råder, som är helt främmande och svårförståeligt för infödda svenskar.

Människorna i parallellsamhället känner igen detta från skiftande sedvänjor med hederskultur/våld, där olika klaner, familjer lever i strid med värderingar enligt urgamla sedvänjor.

Annons

Det är ju inte pensionärerna som står för den sociala dumpningen till glesbygdskommunerna som bland annat innebär att stora grupper, ja hela familjer lever på försörjningsstöd och andra bidrag.

I de flesta pensionärers liv, räknas väl bara de sista åren i livet, som möjligen utgift för kommunen. Samtidigt har ju pensionären flera gånger om under sin livstid betalat sitt eventuella vårdbehov via skattsedeln.

Välfärd för vem?

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan