Arbetsterapeuters kompetens gör stor skillnad för enskilda personer, men också för anhöriga och samhället i stort. Tack vare våra insatser kan människor få vardagen att fungera – med ökad livskvalitet, större självständighet och bättre hälsa.

Arbetsterapeuter stöder personer att återgå till jobb efter sjukdom, elever med särskilda behov får förutsättningar att gå ut med fullständiga betyg och äldre kan klara sig själva och bo kvar i sitt eget hem. Alla ska ges förutsättningar att leva ett så självständigt liv de bara kan och vill. De förebyggande och rehabiliterande insatser arbetsterapeuter gör minskar samhällets kostnader i form av exempelvis snabbare återgång i arbete vid sjukskrivning samt minskat antal hemtjänsttimmar.

Som för de flesta yrken inom vård och omsorg är bristen på arbetsterapeuter redan tydlig och i takt med att andelen äldre ökar, ökar också efterfrågan. Samtidigt är välfärdssektorn uppe i omfattande pensionsavgångar. För att möta behovet behövs fler, inte färre, arbetsterapeuter. Ett effektivt sätt att locka nya till yrket är att studierna i slutändan leder till att man går på plus.

Arbetsterapeut är ett av hälso- och sjukvårdens legitimationsyrken. För att få legitimation krävs studier i minst tre år på högskola eller universitet. Trots detta hör arbetsterapeuter, liksom många andra inom kvinnodominerade välfärdsyrken, till dem som går back på sitt yrkesval. Sacos livslönestudier, som räknar med hela livets inkomster, inklusive inkomstbortfallet under studietiden och merkostnader i form av studielån, visar att det är olönsamt att utbilda sig till arbetsterapeut.

Nu behövs en medveten satsning på ökade löner och möjlighet att göra lönekarriär. Den genomsnittliga ingångslönen för nyexaminerade arbetsterapeuter i landet är under 29 000 kronor per månad, medan medellönen för arbetsterapeuter på väg i pension är kring 37 000 kronor.

Som det ser ut idag premierar inte arbetsgivare vare sig lojalitet eller kompetenshöjande insatser. Efter en lång karriär måste slutlönen vara betydligt högre. Individuell och differentierad lön förutsätter att lönesättande chef har förståelse för att god löneutveckling är en investering för arbetsgivaren vad gäller framtida kompetensförsörjning.

Risken finns att arbetsterapeuter söker sig bort från hälso- och sjukvården, till helt andra branscher, och att antalet sökande till landets arbetsterapeututbildningar minskar. Välfärden drabbas hårt om det inte finns personal att tillgå.

Den arbetsterapeutiska kompetensen är unik och oersättlig. Det förebyggande och rehabiliterande arbetet är ofta livsavgörande för individen och behöver ges högre status. Vi är värda mer. Nu är det dags att arbetsgivarna höjer lönen för välfärdens vardagsexperter.

Sveriges Arbetsterapeuter

Johanna Grufberg Roginder

ordförande, Gävleborgskretsen

Ida Kåhlin

förbundsordförande

Björn Santesson

förhandlingschef