Annons

Annons

Annons

Annons

krönikaChefredaktörens krönikor

Katarina Ekspong
Chefredaktören: Vi ringer in det nya året med hopp och dystopiskt takdropp – och så lite annat om GD år 2021

Vad ljuvligt det ska bli när vi kan ses igen, gå på teater och konsert! Jag ser fram emot ljusare tider samtidigt som snön och kylan lyser med sin påtagliga frånvaro.

Det här är en krönika.Analys och värderingar är skribentens egna.

Bilder: TT/Anna Höglund

Annons

Äntligen ett nytt år.

Äntligen kan vi gå mot ljusare tider.

Äntligen har vi ett vaccin.

Det nya året börjar med hopp. Hopp om ett bättre år … för inte kan det väl bli sämre, tänker jag när jag tittar ut över grönleriga åkrar, där varken fur eller gran lyser vita, i det plusgradiga mulna decembervädret här i vårt län.

Vi måste bara stilla oss först. Vänta, vara tålmodiga, fortsätta hålla avstånd, tvätta händerna, inte börja kramas och inte börja umgås med alla vi längtar efter. Inte än. Hålla ut.

Men åh, vad ljuvligt det ska bli sen, när vi kan ses igen!

Jag längtar efter ett 2021 med en tidning som fylls av människor som varit på konsert i Furuviksparken, lyssnat på Symfoniorkestern på plats i konserthuset, kikat på Folkteaterns pjäser, besökt Göransson Arena, Gavlevallen, Jernvallen eller Monitor ERP Arena. Applåderat, skrikit, jublat – tillsammans.

Annons

Annons

Och jag längtar efter att handla utan oro för trängsel, köpa en bulle och en kaffe på ett fik och återuppta upptäcksrundan bland Gästriklands läckra restauranger. Jag ser fram emot att Krogpatrullen återuppstår, gallerier öppnar, Idag-sidan med dagens evenemang i tidningen svämmar över av aktiviteter och livet åter blir fullt av alltför många valmöjligheter.

Vi kommer dit, men jag vågar inte gissa när. I mars, april, maj eller juni kanske? Om många av oss tar vaccin borde nästa höst och vinter inte bli lik denna.

På redaktionen funderar vi över vad som kan bli Gefle Dagblads största nyheter detta nya år. Efter ett 2020 som ingen tidningsredaktör kunnat spå är det lätt att skaka på huvudet och erkänna att den gåtan är alltför svår.

Redaktörerna smider ändå planer: vi kommer att granska allt från vaccineringen och dess effekter, till pandemins alla följder. Vi kommer också fortsätta ha fokus på brottslighet och (o)trygghet, skolan och om den når sina mål, byggandet, infrastruktur, nyföretagare, storföretagare och arbetsmarknad, konsumentfrågor och sociala frågor. Och vi vill intervjua människor som byter liv, fyller år, bygger om, hjälper varandra. Vi vill vara på plats när något händer men också belysa underliggande trender och förändringar av det som påverkar samhällets utveckling och miljön på längre sikt.

Men just nu har jag ledigt.

När jag på juldagskvällen når släktstugan, nära tio mil norr om Ockelbo, är midvinterns köld inte hård och när månen vandrar sin tysta ban lyser snön inte vit på taken. Det kan snudd på få mig att ligga vaken. Vad behöver göras för att hindra att Gävle kan förlora över 60 snödagar inom de närmaste 50 åren enligt rapporter från SMHI som vi skrev om nyligen?

Annons

Annons

Jag tänker på Viktor Rydbergs Tomten, lyssnar på det vårlika takdroppet, tittar ut mot skogen, där gran och fur drar kring vår gård sin dunkla mur, grubblar... Jag tänker inte slå de dystra tankarna bort, på Gefle Dagblad återkommer vi i klimatfrågan inom (relativt) kort.

Men vi måste först ta tillvara på det nya hoppet, vi går mot ljusare tider, medicinsk hjälp kommer. Det gamla svåra året lägger sig att dö. Vi tycks med gemensamma krafter kunna påverka utvecklingen, häromdagen rapporterade vi om bromsad smittspridning, så våra ansträngningar har alltså haft effekt.

Vi har tvingats bli bättre på att hjälpas åt i år, ta stor hänsyn till varandra. Det finns något väldigt fint i det, som jag hoppas vi tar med oss när vi vid midnatt ringer in den nya tiden.

PS. Chefredaktören upptäcker Gästrikland, pärla nr 12: Axmar bruk och brygga

I somras besökte jag en av mina favoriter sedan gammalt. Havskrogen Axmar brygga är en ingen ny upptäckt, men hela bruksmiljön är värd en utflykt. Nu längtar jag till vi åter kan gå ut och äta på restaurang.

Bild: Katarina Ekspong

Det häftiga gamla bruket, en ståtlig gammal slottspark, dammar, lusthus, ruiner av smedjor, en kvarn och byggnad efter byggnad i skimrande slaggsten är bara något av allt som är värt att se. Dessutom finns en mysig liten badsjö.

Bild: Katarina Ekspong

Annons

Annons

Till toppen av sidan