Min spontana reaktion när jag hörde om Försäkringskassans vadslagning var förstås stark indignation. Vad håller de på med? Är de inte riktigt kloka? Sparka hela bunten med chefen i spetsen!

Det där med "värdegrunder" och att gå kurs tror jag inte på. Vad hjälper det om verksamhet, organisation och ledarskap inte fungerar?

När Strandhäll var ansvarig minister gavs strikta instruktioner om att antalet sjukskrivna skulle ned. Till varje pris. Många sjukskrivna i statistiken ser ju inte bra ut med en socialdemokratisk regering. Så sopa in de sjuka under mattan så att de försvinner ur statistiken.

Jag kan mycket väl föreställa mig hur anställda inom Försäkringskassan, liksom Arbetsförmedlingen, kämpar med en uppifrån påbjuden omöjlig, påfrestande situation. Många kanske också bevittnar på nära håll, bland familj och släktingar, hur den obarmhärtiga verkligheten ser ut.

De tvingas agera mot vilja och övertygelse, för att inte själva hamna bland sina klienter och dela deras situation. Till slut måste det bara lättas på trycket. Utan närmare eftertanke och varningssignaler.

Jag varken ursäktar eller bortförklarar ett i detta sammanhang förkastligt beteende.

Men skulle gärna vilja höra någon av vadslagarna. Dock törs väl ingen träda fram. Tystnadskultur råder, som inom alla offentliga inrättningar, munkavle på. Utgår jag ifrån.

Lasse Ekstrand