En stads skönhet är avhängig balansen mellan byggnader och grönområden. Gävle är uppbyggd runt Gavleån och att ge detta vattendrag en så framskjuten placering som möjligt borde vara varje stadsplanerares mål, något tidigare stadsplanerare också tagit fasta på.

Betrakta Gävles ”stadspulsåder” i sin meandring förbi stadens ”respiratorer” Valls Hage, Boulognern och Stadsträdgården innan den passerar genom de centrala delarna av staden för att slutligen nå Inre fjärden. Tyvärr har inom samhällsutveckling generellt uppstått ett tillstånd där tomrum inte accepteras i städer, utan tomrummen måste fyllas med nått, oftast hus.

Då dagens inriktning är för förtätning uppstår hos medborgaren behovet att försvara de tomrum som fortfarande finns kvar, vilket ofta handlar om parker. Innerstadens vackraste plats (enligt mig) uppenbaras då man glider S. Rådmansgatan ner bland husraderna för att slutligen möta utsikten när stan öppnas upp mot Slottstorget och Gavleån. Om inte Rådhuset fanns kunde blicken inriktas för fjärrsyn och fokusera mot Esplanaden och lindalléerna som avgränsar densamma. Esplanaden med lindalléer löper vinkelrätt mot ån och utgör i sig en grön oas vackert speglande sig i den blå Gavleån.

Biblioteket ska omvandlas till kulturhus och kommunen bjöd föredömligt in medborgarna till diskussion om byggnadsförslaget. Att lindar måste bort för byggnation av kulturhuset är sorgesamt, men är, som Daniel Olsson, samhällsbyggnadsnämndens ordförande, uttryckt, fråga om unga träd, lätt utbytbara. Ibland måste kulturinslag ersättas av ny kultur.

Såväl MP, V som M har uttryckt missnöje över ”skövlingen”. Förvånansvärt att just dessa lindar väcker sån uppståndelse, då en hel allés, (omgärdande Gavleån) nertagningsförslag passerade obemärkt.

Väsentligt för kulturhusets kommande besökare är att grönytan mellan kulturhuset och slottet förblir intakt. Sällsamma miljöer sådana som Slottstorget öppnar upp för apokalypser förstärkande skönheten hos det nya kulturhuset. Vill vi välkomna turister ombord krävs öppna platser, gärna med utsikt över Gavleån.

Ove Lennström