Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Gävle

Debatt: Gävlit måste låta olika kulturformer samverka

Lars Torsten Eriksson skriver i en debattartikel om litteraturfestivalen Gävlit och den digitala omvandling som kulturen befinner sig i.

Litteraturfestivalen Gävlit i november hålls i Gävle Teater. Illustration: Gävle bibliotek

Annons

Är litteraturen döende? Samtidigt som biblioteket packar ner många av sina böcker i källaren, blomstrar en debatt i storstadsmedierna om litteraturens slut. Att många bokmässor under Corona övergått från papper till digitala skärmar har fött en debatt om litteraturens död. Som ett tecken på nya tider finns antikvariat som säljer böcker i metervara till dem som tycker att bokryggar ger rummet en eftersträvad, gammalkulturell atmosfär. Bokryggar som tavlor? När vi äntligen får vår egen bokfestival (Gävlit), kan den inte blunda för de digitala effekterna på kultursektorn.

Annons

På P1 kultur (14/5) uttrycker Boel Gerell sin oro över den påverkan som digital teknik tillsammans med en påtaglig kommersialisering har på bokbranschens förändring. Som författare och journalist undervisar hon skrivare vid Lunds universitet. Gerell menar att (pappers)boken leder läsaren till nya, överraskande upptäcktsfärder, medan ljudboken bara bekräftar lyssnarens ingrodda förväntningar. Medan den tryckta texten utvecklar hjärntrådarnas komplexa nätverk, fastnar ljudbokens i ett snurrande ekorrhjul? Pappersläsaren ställer homo sapiens inför nya krav, medan ljudboken svingar en lyssnare mellan trädgrenarnas cliffhangers?

Annons

Redan med Internets födelse kring 1990 förutspådde den amerikanska litteraturvetaren Alvin Kernan litteraturens död, en spådom som för två år sedan nådde ett Axess-seminarium på temat Boken, läsandet och fattningsförmågan. Norstedts förlagschef Eva Gedin sa för första gången och med yttersta tvekan att hon tog ordet ”pappersbok” i sin mun. Det smakade illa men hon kunde inte längre vända sin rygg åt marknadens efterfrågan: den förflyttade sig raskt till ljudböcker. År 2021 dominerar ljudboken marknaden.

Men ingenting kommer att ta kål på boken, försäkrar oss Theodor Kallifatides i en intervju i SvD (6/5). Böckerna som haft papperet som självklar minsta gemensamma nämnare har levt på arvet efter Gutenberg i ett imponerande halvt millennium. Även pocketbokens segertåg på 1960-talet följde i pappersbokens etablerade spår. När nu besked i dagarna kom om att pappersbruket i Borlänge läggs ned, eftersom efterfrågan på deras papper snabbt minskar, är det en av många regionala påminnelser om att ny teknik leder till stora förändringar. Frågan är bara hur snabbt det sker, hur det påverkar och möts av aktörer och organisationer. Om vi istället för att läsa text, lyssnar på ljudböcker och ser på strömmade filmer, måste kulturen följa lyssnare och åskådare. Hur behöver diskuteras innan böckerna flyttas till vårt nya kulturhus.

Annons

Om Gävlit ska vara en viktig hållplats på vägen till ett efterlängtat kultur- och bildningscentrum måste festivalen bli början på en fördjupad samverkan mellan olika kulturformer.

Annons

En sekund slutar ju inte alltid där den börjat. Det som i mycket upplevs som en plötsligt kris handlar i många fall bara om dålig framförhållning. Därför är det viktigt att koppla ihop Kristian Ekenbergs essä om Gävles borttynande filmkultur med planerna på Gävlit och det nya kulturhuset. Som andra städer hade Gävle länge en handfull biografer som alla nu ruvar bakom Fillmstadens stora cyklopöga, vilset blickande mot dem som vandra över torget. Men biobesökarna migrerade till strömningstjänster redan före den pandemi som tömt resten av biografernas stolar och gjort krisen akut. Länge har biografer hållits vid liv inte genom sina filmer utan genom att sälja popcorn och lösgodis. Från Hollywood kommer information om att den klassiska jättesalongen Cinerama Dome läggs ned.

Filmstaden i Gävle – hur går det efter pandemin?

Bild: Markus Boberg

Kan vi befara samma omskakande kulturtombola inom boksektorn? Kommer twittrande underhållning att underminera bokens förståelse och reflexion?

Det litterära Gävle verkar ha en svag hemvist, i mycket överskuggad av Agnes von Krusenstjernas texter. Gävlit är därför mer än välkommet. Men vi får inte förväxla medierna med deras innehåll. Gävlit bör därför vara något mer än bara en hyllning av (pappers)boken och dess författare. Ekenberg pekar i kulissen på det som förenar biografer, konserthus och teater och att det inte ska underskattas. Om man – som han – vill att litteraturfestivalen ska bli en ”storsatsning ... en del av en omstart av Gävles kulturliv efter pandemin” behöver Gävlit tydligt visa vägen in i det nya kulturhuset – att det inte är finare att läsa än att lyssna och se.

Annons

Annons

Vi som minns radions enda kanal häpnar över de hundratals podprogram man kan välja mellan när man vandrar eller lagar mat. De biografer som erbjöd oss varsin film har genom Netflix, HBO och Disney och andra strömningsbolag gett daglig tillgång till tusentals filmer. Men om det – som Ekenberg skriver – är fler som varit på en av Gävles biografer än på dess teatrar eller i dess konserthus, behöver vi göra något som förenar olika kulturformer inte separerar. Om Gävlit ska vara en viktig hållplats på vägen till ett efterlängtat kultur- och bildningscentrum måste festivalen bli början på en fördjupad samverkan mellan olika kulturformer. Då blir Gävlit en fortsättning på det kreativa musik- och teaterberättelser vi hade i regionen under slutet av förra millenniet.

Ty i begynnelsen var inte boken utan berättelsen och den har vandrat från lägerelden, fångats och lagrats i tidens möjliga medier, för att alltid behålla berättelsens eviga eld i centrum.

Lars Torsten Eriksson

Medlem i Gävle biblioteks vänner och affilierad professor vid HiG

Nästa artikel under annonsen

Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy