Pandemin har fått många svenskar att återupptäcka värdet av våra skogar skriver Isadora Wronski på GD Debatt. I mina ögon ett värdefullt bidrag till den biologiska mångfalden.

Artikeln är dessutom stilfullt komponerad innehållande de väsentliga inslagen till varning om kommande utveckling för skogarna i Gävleborg. Hon påpekar att endast en spillra är skyddad mot de i EU-målen föreslagna 30 procent. Bra att hon upplyser om följande fakta: ”Det norra barrskogsbältet binder mer koldioxid än vad alla regnskogar gör tillsammans”.

Hur kan det vara så? Näringsämnenas kretslopp i regnskogarna är olik de i Taigan. I Taigan finns det organiskt material bundet i jorden, medan i tropikerna den större delen är bunden i biomassan och återanvänds inom systemets kretslopp och berör inte befintligt kol i jorden.

I Gävleborg är endast 2,7 procent skog skyddad enligt Wronski. Men hallå där, ska inte miljömål och produktionsmål väga lika tungt enligt skogsvårdslagen?

Elin Larsson behandlar samma ämne men ur annan synvinkel i sin krönika i GD 23/5, ”Vi måste prata om framtidens allemansrätt”. Trots att pandemin är gemensam utgångspunkt behandlar Larsson det gemensamma problemet med andra glasögon än Wronski men likväl viktiga, sådana som äganderätt och allemansrätt.

Beträffande äganderätt är antalet skogsägande bönder som finns kvar så få att de utgör mindre problem, dessutom är det deras brukande som står för stor del av den biologiska mångfalden.

Problemet är att när bönderna blir äldre köps fastigheterna upp av exploatörer, varvid skogarna försvinner, och igenväxande hagar och ängar gör att mångfalden går samma väg. Men visst, som Larsson framhåller, trycket på återstående spillra skog blir stor och ska exploatörerna få bären plockade är det utländsk arbetskraft som gäller, svenskarna nänns inte, något pandemin bevisat.

Det är rimligt att allemansrätten diskuteras, fortsätter Larsson.

Vet inte om hon deltog på centerstämman 2018. Om inte har hon stöd där, för i 73-punktsöverenskommelsen finns förslaget om strandrättens begränsning. Flertalet svenskar känner dragningen till skogarnas virusfria tillvaro och mellaneuropéerna lockas av de mångomskrivna John Bauer-skogarna, den skog som dessutom ska bidra till välståndet.

”Den som inte ser båda sidorna av ett problem ser ingenting alls” manar Oscar Wilde, ett råd väl värd att beakta för oss alla.

Ove Lennström