OPINION. Du ska inte tro det blir sommar utan en regeringskris. Efter att de ödesmättade 48 timmarna hade passerat, den tidsperiod som Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar hade satt som deadline i ett försök att tvinga fram Stefan Löfvens underkastelse, lät regeringen genom Morgan Johansson undslippa sig ett halvtamt pressmeddelande att samtal ska bokas in med Hyresgästföreningen. Detta för att se hur januariavtalets klausul om fri hyressättning i nyproduktion ska undvikas alternativt anpassas på ett för Vänstern acceptabelt vis.

Nooshi Dadgostar lät sig icke blidkas. I stället meddelade Vänsterledaren att regeringen Löfven inte längre uppbär bråkstakevänsterns förtroende. Därmed söker hon och Vänsterpartiet att inleda en misstroendeomröstning mot regeringen. Vänstern är till och med beredda att rösta mot regeringen om det är Sverigedemokraterna som tar initiativ till misstroendeomröstningen, meddelade Dadgostar: ”Det är ingen dealbreaker för oss”.

Hur frågan fortlöper är i skrivande stund oklart. I praktiken är det inte Stefan Löfven som satts i den största rävsaxen: I stället är det Moderaterna och Kristdemokraterna som nu måste bekänna färg. Inte minst Ebba Busch har under hela mandatperioden sagt att KD när som helst är beredda att fälla sittande regering. Men både hon och Ulf Kristersson har upprepat att de inte är beredda att stötta Vänsterns misstroendehot eftersom de inte trott att Dadgostar skulle löpa linan ut. Därtill vill både Moderaterna och Kristdemokraterna faktiskt införa marknadshyror.

Därmed står Kristersson och Busch inför valet mellan pest eller kolera: Ska de verkligen fälla regeringen för att den är på väg att införa en förändring som både M och KD vill se?

Ett förstärkt argument för att faktiskt göra det som Busch och Kristersson länge sagt sig vilja göra, fälla regeringen, är att Vänsterpartiet nu meddelat att de inte är emot att ta stöd av eller agera på ett initiativ från Sverigedemokraterna.

Samtidigt är det långt ifrån önskvärt att riskera ett extra val drygt ett år före nästa ordinarie val, som också måste hållas. För att inte nämna den uppenbara ”risken” att det mycket väl kan visa sig att Stefan Löfven mycket väl lyckas ombilda sin regering efter nya talmansrundor. Då framstår M och KD som totala fiaskopartier, om de inte ens lyckas bilda regering när de väl lyckats avsätta Stefan Löfven. Det är, milt uttryckt, inte ett drömläge för Ulf Kristersson.

Väljarkåren har nu ett kacklande chicken race att beskåda.