Det kunde inte bli mera rätt, med en strålande Jaime Martiń på pulten, en orkester som spelade med lika delar allvar och säkert fingertoppskänsla, en solist som på självklart vis blev scenens utsökta centrum, alltihop toppat med applåder och ovationer som aldrig ville ta slut. Ja, visst blev det en oförglömlig kväll, med många varma återseenden i bänkraderna dessutom.