Humanistisk kompetens, såsom insikter i historia inklusive idé- och religionshistoria, litteratur, mångfald av språk – alltså inte enbart engelska! – liksom insikter i så kallade exercitier (ridning, fäktning, teckning) kännetecknade förr den universitetsutbildade medborgaren. Ännu tidigare kunde man av en sådan också förvänta sig insikter i naturvetenskapliga ämnen, till och med i medicin. 

Dagens ”kompetenskrav” ser annorlunda ut: hög studietakt med hot om indragna studiemedel leder till tidig hög specialisering med åtföljande "nischning" lämnar inte stort utrymme för artes liberales (fria konster). Anställningsbarhetens fokus är CV med bestämbart innehåll – det finns givetvis undantag. 

Fixeringen vid de ekonomiska, tekniska och naturvetenskapliga utbildningarnas eget ämnesinnehåll riskerar att totalt negligera de områden av samhället som belyses av bland annat litterära texter från skilda tider. Man kommer osökt att tänka på det experiment som en ekonomilärare vid Handelshögskolan i Jönköping gjorde: den ordinarie kurslitteraturlistan inkluderade en lista på ett tiotal skönlitterära verk av Kafka, Lagerlöf, Dostojevskij, Strindberg vilket först väckte protest men efter en tid mynnade ut i efterfrågan av fler verk om verkligheten utanför kurslitteraturens ramar. 

Ärevördiga KTH har sedan decennier anställt humanister just för att bredda teknologernas synfält. Ett lysande exempel på fruktbar samverkan humaniora – teknik (i olika inriktningar) är de multidisciplinära angreppssätten på klimatfrågan som lanserats av bland andra idéhistorikern Sverker Sörlin – med professur på KTH! – som myntat uttrycket "antropocen" om vår tid. 

Ytterligare en aspekt att beakta då det gäller vikten av humaniora gäller språket och språkbehandlingen (det är måhända inte enbart en ödets ironi att ordföranden för Cult & co vid HiG kallar de humanistiska ämnena "humanitära"). Språket är vårt enda uttryck att använda för att definiera världen, oss själva och andra. Språket är det redskap med vilket vi kan värna värden, uttrycka empati – också aggression. Som Horace Engdahl en gång uttryckte det: vårt eget språk låter oss säga det vi vill säga, ett främmande språk det vi kan säga.

När HiG uppenbarligen står inför en tydlig och genomgripande omstöpning är det dags att varna för de negativa följder utrensningen av humanistiska ämnen kan få: den existentiella tomheten hos studenterna i deras formbara och sökande år möts bäst av studiet av idéer hos filosofer, tänkare, författare, andra språk och kulturer och kan aldrig fyllas av konsumtionssamhällets varuutbud.

Vill HiG på allvar bli "världsledande" inom de områden som stolt tillkännages i olika visioner, är det hög tid att knyta an humaniora till de teknik-, ekonomi- och naturvetenskapliga ämnena, det är ett alternativt sätt att etablera kompletta akademiska miljöer! 

Margareta Attius Sohlman

Ordförande i Humanistiska Samfundet i Gävle sedan 1997

Håkan Attius

Fil.dr., forskningssekreterare HiG 1995-2011