När jag en kväll diskuterade utbildningsvägar med min då tonåriga dotter, tog jag upp tanken att hon som jag skulle kunna studera ekonomi. Hon tittade en stund på mig innan hon sa ”kanske, men först tänker jag nog skaffa mig lite bildning”. Det är många som gått en verktygsutbildning som sedan gör samma reflektion, men långt efteråt.

När Handelshögskolan i Stockholm etablerades för drygt hundra år sedan, var det för att ge ekonomiområdet samma akademiska tyngd som teknik redan hade genom KTH. Med facit i hand strävar man nu energiskt efter att vinna erkännande inom kulturområdet. Dess rektor skriver i sin senaste bok "Kunskap som känns – en lovsång till att lära sig något nytt": ”På framgångsrika universitet finns en ständig närvaro av poesiuppläsningar, meditationsmöjligheter, författarsamtal och konserter. Egna konstmuseer och en aktiv konstpedagogisk verksamhet är mer regel än undantag på universitet med ambitioner.” Handelshögskolans strävan efter att korrigera sitt historiska tunnelseende resulterar i uppmärksammade satsningarna på omfattande kulturprojekt som Art Initiative och Literature agenda.

Läs mer: Kristian Ekenberg om humaniora och HiG

Läs mer: Anna Siekas Englundh om HiG och jämställdheten

Högskolan i Gävle raderade Dagermanseminariet och snart flyttar Agnes von Krusenstjernas boksamling till kommunens nya kulturhus. I takt med att ljuset släcks i humanioras lektionssalar växer nu landets yrkeshögskolor snabbare än de akademiska högskolorna. Förnyelse måste naturligtvis alltid ske! Men de frågor som en akademisk högskola behöver besvara är andra: Vilken roll vill man och kommer man att ge humaniora? Vilka reella möjligheter vill man ge ekonomer, tekniker och vårdstuderande att också i någon mån studera humaniora?

Utbildning och forskning skapar förnyelse, men utan kulturell förankring riskerar kunskap att bli utan mening.

PS Och dottern? Jo, hon gjorde som hon sa, arbetar nu som ekonom och med ett ganska imponerande skönlitterärt bibliotek därhemma. DS

Lars Torsten Eriksson